Jag drar på mig Hammarby Friidrott IF-overallen. Fast jag är Rånäsare. Overallen är för stor, men vad gör det när den fyller sin funktion. Springskor, mössa och vantar. Tidtagningen slås på. Jag drar ut på en liten runda runt sjöarna. Bara lite kort. Och lite lugnt. Sådär innan dagen riktigt tar sin början.
Det snöar lätt, med en temperatur strax under noll. Det är lite snömoddigt och svårligt plogat, men värre före har vi sett i våra dagar.
Det märks att dagen har börjat. Barn och vuxna är på väg. De är på väg till arbete, dagis och skola. Några är ute på en hundpromenad. Några vandrar raskt för sig själv. Några går också med stavar.
Jag får ett leende från en äldre herre som går med stavar och raska steg. "Fortare, fortare" - säger han glatt. Vi hastar vidare åt varsitt håll. Jag möter honom senare på andra sidan sjön. Nu ler han igen. "Det går helt enkelt inte fortare", säger jag.
Jag ser änderna i de öppna vattnet. Vattnet som staden håller öppet för fåglarnas och för sjöarnas hälsas skull. Jag ser hägrarna som står stilla och väntar. De väntar på mat och de väntar på våren. De står där tysta och stilla, som små statyer i vårt vinterlandskap.
Strax senare är jag hemma igen. Turen blev inte så lång, men det tillförde gott till dagen. Den tillförde gott till hälsan, välmåendet och dagen.
Anette Grinde
Sdbybrg 2010 02 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar