Jag minns sommarens Veteran SM i Friidrott...

Jag minns sommarens Veteran SM i Friidrott. Det gick i Norrtälje. Där fanns mängder av människor med ett leende på läpparna. Där fanns tävling och där fanns lek. Där fanns allvar. Där fanns ris och där fanns ros. Där fanns tävlande som gjorde sitt bästa och lite till. Och där fanns en mängd ideellt arbetande funktionärer som lade manken till för att tävlingarna skulle följa program och regelsystem på bästa möjliga sätt. För allas väl.

Klasser från Män/Kvinnor 35 upp till - hör och häpna - Män 90! och Kvinnor 75. De fanns alla på plats. De sprang mellan 100 och 10 000 meter. På sitt sätt och med sin takt. De kastade vikt, spjut, slägga, diskus och kula. De hoppade längd, tresteg och höjd. Och de sprang över hinder. Såväl egna som välvilligt utplacerade.

Där fanns plats för alla sorters veteraner. Där fanns tävling och lek. På ganska stort allvar, men med ett leende i mungipan. Alla var där för att de förmår skapa en meningsgull och aktiv fritid. Med hälsa och kraft, för välmående och livskvalité. Och för ett långt och kvalitétsfyllt liv.

Detta bör alla människor göra. Röra på sig, för ett långt, hälso- och kvalitétsfyllt liv. Friidrott är ett sätt. Orientering är ett annat som inbjuder alla människor att delta. Dans är ytterligare en. Det behöver inte inkludera tävling, men det bör inkludera rörelse.

Det finns många, många andra sporter och aktiviteter som rymmer - rörelse, gemenskap och glädje i utövandet. Jag vill uppmana var och en att ansluta sig till en aktivitet som kräver rörelse. Gör, ni själva, och uppmana era barn och föräldrar - igen och igen att ansluta och hålla sig till aktivieter som kräver rörelse. Inte bara, såklart, men just detta måste vi göra. För vår hälsas skull.

Sommaren 2010 står Veteran SM i Friidrott på Öland. Högby IF står som arrangör. Många står redan i startgroparna för att anmäla sig till spring, hopp och kast.

Jag vill härmed uppmana alla Ölänningar att bistå Högby IF i detta arrangemang. Gör det genom ert deltagande. På plats och till start. Och gör det genom ert engagemang för arrangemanget. De behöver kanske funktionärer eller sponsorer. De behöver kanske fix av anläggning och åskådarplatser. De behöver kanske en starter, varvräkare, tidtagning, prisutdelningsblomster eller en speaker som berättar vad som händer.

För er som inte deltar som aktiva eller som funktionärer finns det plats som åskådare. Som deltagare är det roligt med glada tillrop från publiken. Det välkomnas gärna.

Så. Skriv nu in den 6-8 augusti 2010 i er kalender. Då är det helt enkelt Löttorp som gäller. Och kontakta Högby IF för rätt uppgift inför det kommande evenemanget. I god tid före.

Anette Grinde

http://www.friidrott.se/

- regler kring friidrott

- veterantävligar

- mm

Publicerad i Ölandsbladet 2 januari 2010

Julen är över. Det är vardag igen.

Julen är över. Det är vardag igen.
Bussen är mindre fullsatt än vanligt.
Det är bara några få dagar till nyår.
Nyår. Som i ett nytt år. Som i många nya dagar, att skapa stordåd, vardagsförnöjelse och möta nya nya människor på. Det ser jag fram emot.
Nya händelser. Nya människor. Nya möjligheter. Ja. Detta har vi i vår möjlighetsbank varje dag. Inte bara på det nya året. Utan just varje dag. Vi behöver bara göra. Vi behöver skapa möjligheterna, förutsättningar, och göra.
Vi har alla olika förutsättningar. Men - vi har alla möjligheter att använda dem och göra. På vårt eget sätt. Vi kan använda de kunskaper vi har eller vi kan lära oss nytt. Vi kan vänta ut tiden - eller vi kan göra nu.
Att göra nu är att inse att livet inte är oändligt. Att inse att vår tid kan ta slut idag. Eller vilken dag som helst.
Att göra nu är att ta livet på allvar. Vi vet helt enklet inte hur vårt liv ser ut sen.
Julen är över. Nyår står för dörren.
Öppna dörren. Tag livet på allvar.
Nu.
Vänte inte till sen.

A ....

Sthlm/Sundbyberg 091228

Värme.

Idag är det 10 grader kallt. Det är kallt, frostigt och bitande ute. Men det lyser julfrid i fönstren runtomkring. Det lyser varmt och omsorgsfullt. En stjärna, en ljusstake eller röda gardiner. Det lyser julefrid i bygden.

Jag läser om en ny grupp som startats. Som säger, "Tänd ett ljus för de ensamma." Inte mer, bara det. Nej, tänker jag. Det räcker inte. Det är inte tanken som räknas. Det är den krassa handlingen som är det som behövs. Den faktiska hjälpen. Den konkreta inbjudan. Den faktiska omsorgen i den riktiga handlingen. Det är inte bara tanken som räknas.

Att tänka ett ljus utan faktisk handling till en medmänniska är vänligt. Men det är långt ifrån nog. Lyft luren. Gör. Bjud hem. Bjud ut. Tag med. Håll om. Håll i.

Det räcker inte att bara tänka på någon. Något mer måste till. Som i en faktisk handling.

A ....

Den billigaste sporten av alla....

...är ju löpningen, eller hur?

Det är bara att snöra på sig skorna och sticka iväg ut på en runda. Naturen ligger där ute och väntar på oss. Att utforska, begrunda och att finnas i. Det är en av de delar som är så fantastiskt med löpningen. Enkelheten. Närvaron. Man kan springa precis där man är. Nästan alltid. Det sägs vara nästan hur enkelt som helst. Och det är ju faktiskt så. Man kan spana in nya platser och städer nästan hur lätt som helst. Man behöver nästan ingen utrustning alls. Nästan bara ett par jyssta skor.

Men. Hur kommer det sig då att det nu känns som det har blivit lite dyrt? Kostnaden för de nya skorna - igen och igen. Startavgiften till Sthlm och sedan Gävle. Löpar-GPS.en. Spring i backarna i Lissabon. Och sen till Malta. Startavgifter igen - lite här och lite där. Och nu ett löparband för att det var lite kallt ute och vi behöver träna till ett marathon i vintertid. Nu börjar det ju bli en aning dyrt. Var det inte den billigaste sporten av dem alla?

Jo. Det är det. Men som alltid kan man göra sin aktivitet mindre billig, eller t o m dyr. Det är egentligen bara att välja var man kan/vill lägga ribban för sin aktivitet.

Ibland är det det lilla extra som gör saker särskilt gott. Ibland räcker det med det lilla enkla för att göra det gott nog.

Var sak har sin tid. Och man ändrar sig en aning allt eftersom. Säkert ändrar vi oss igen. På väg genom livets äventyr.

Löpningen är i varje fall fantastiskt god. Riktigt plågsamt god.

A ....

Löpning och vila...

Ja, Susanne. Det är bara löpare som förstår. Drogens makt. Hur det är att sticka ut och springa. Njutningen. Och känslan sen. Som tillför i mängd.

Men, Susanne. Vila är viktigt. Men inte nödvändigtvis när andra tycker att du springer för mycket, utan när din kropp kräver en återhämtningsstund. Så - en till tre dagar i veckan får/kan användas till vila. Tre som max. Gärna mindre. Men det är ju just löpningen som är det fantastiska. Vilan är mer ett nödvändigt ont.

Låt inte soffliggarna bestämma din vilostund. Låt löpningsendorfinerna fånga dig. Minns. Känn känslan. Njutningen.

Vila är uppbyggnad. Vilan är nödvändig. Men - vi behöver inte vila oss i form. Det är löpningen som gör att vi mår väl. Det är löpningen som gör att vi känner oss glada, starka och pigga - på g. Vilan bygger upp, men inte utan löpningens ständigt återkommande pass.

Jag fick häromdagen en bunt tidningar från Marathonsällskapet. Man blir riktigt glad av sådan läsning. Men får helt enkelt lust att springa mer. Där står om löpning. Nära och långt bort. Där står om plågor som vätskebrist och vätskeöverskott, skav och blåsor. Och där står om löpningens njutning. Man kan riktigt känna den. Hur plågsamt gott det gör. Där står om kort, långt och ultralångt. Oftast inte så snabbt, men långt. När man själv är löpare så tillför det verkligen att läsa om, att prata om och att faktiskt göra. Tillsammans och själv. Det är underbart härligt. Plågsamt roligt. Jag längtar till jag kommer på att jag skall springa ultralångt, som mer än marathon. Jag är nog på väg dit, men är inte där riktigt än. Men jag skulle ju vilja. Helt enkelt.

Övning ger färdighet. Vill vi bli duktiga på att springa är det det som gäller. Igen och igen.

Så. Ut i spåret, skogen eller spring efter vägen. Ut och spana efter gris, rådjur och skogsfolk. Ut och titta på flanerarna i staden. Ut och varva runt i parken. Oavsett var du springer. Gör det i din takt, på ditt sätt - i syfte att må bra, bättre och bäst. Övning ger färdighet. Så - det är just det vi skall göra.

Susanne. Jag blir glad när du skriver att du springer. Jag blir riktigt glad. Fortsätt så. Igen och igen. Skriv och gör. Framförallt - spring och må väl. Och - varmt lycka till på Sylvesterloppet på nyår! Jag håller tummarna. Stenhårt.

Anette Grinde

På färd på Gotländska vägar....

Det blev verkligen alldeles underbart fantastiskt. Så där osannolikt fint.

Det var sommaren 2005. Jag tog mitt mc körkort. Jag var ny och alldeles novis. Jag köpte, med hjälp av proffskunskap från en fantastiskt vänlig vän, en motorcykel. Tung, men ändå ganska lätt. Jag köpte en Virago. Den var röd och den var fin.

Sedan träffade jag en annan fantastisk vän. Som jag inte kände då. Än. Men som jag känner desto mer nu.

Med mod och glädje. Med nyfikenhet - drog vi tillsammans till Gotland. Utan att veta så mycket om varandra. Där fann vi fantastiska vägar och vyer. Vi fann fina boenden och lagade fantastisk mat i solnedgången på stranden. Vi klarade våra kvällar utan sällskap av de 100-tusentals turister som fanns på ön. Vi var istället alldeles ensamna. I fantastisk natur.

Vi var ensamna bara vi - tillsammans med fantastisk mat och dryck. Och vackra solnedgångar i ljumma kvällar. Kväll efter kväll. Som i bättre och bätte. Som nästan osannolikt. Jag minns det tydligt. Med glädje och lycka kvar i varje tanke.

Gotland har fantastiskt vackra små hörn och platser. Dit skall man åka med någon man tycker om. Eller - för att finna något att tycka om. Dit vill jag åka strax igen.

Anette Grinde
Sthlm/Sundbyberg 09 12 21

Sommartider och maskrosor ligger lite långt....

...från vårt halvklot just nu. Men visst kan man längta. De senaste dagarna i Sthlm har varit kalla, vita och väldigt halkiga. Där jag har varit har det faktiskt varit vitt och inte det vanliga smutsgråiga. Det vita är vackert, om än lite besvärligt eftersom snöröjningen är ett svårt kapitel i den stora staden.

Ja, visst kan man längta till värme, sommartider och vackert gula maskrosor - men visst är det gudabenådat vackert med den vita snön? Det lyser upp, när det inte blåser småspik (eftersom man då nästan måste blunda eller i varje fall dra ner scarf eller mössa långt ner mot ögonen).

Det lyser upp både omgivning och humör. Ljuset är värdefullt. Det blir helt enkelt mindre svart.

Jag hoppas att ljuset stannar över hela jul- och nyårshelgen. Med lite lagom kyla och utan småspik yrande i luften. Sommartider och maskrosor får nog anstå ett tag.

Först skall vi äta gott, umgås med nära och vänner, åka skidor, springa i halkig snö, göra snögubbar och baka pepparkakor, fira Jesu födelse och ett gott nytt år, fasta - några kanske med semlor i högsta hugg, fira påsk och känna vårens ankomst.

Var sak har sin tid. Just nu är tid för att fira jul. Låt oss hoppas på en vit jul. En vit och en riktigt vänlig jul. Med frid och vänlighet i sinnet.

Anette Grinde
Sthlm/Sundbyberg 091218

Naturvårdsverket meddelar att man inte får tvinga skidåkare ...

...att betala för att åka i naturen. Avgift får bara tas ut om det rör sig om en anläggning. För detta krävs t ex att skärskilda investeringar har gjorts och att området är inhägnat. Det går för övrigt bra att ta betalt för dusch, bastu och parkering. Det tillhör ju inte allemansrätten.

Ja. Vår allemansrätt är ovärderlig för vår möjlighet att nyttja naturen. Detta får inte avgiftsbeläggas. Det måste finnas natur som är tillgänglig för alla. Oinhägnad. För alla - oavsett inkomstnivå och förmögenhet.

Vår natur och vår allemansrätt är unik. Den får inte tummas på. Den får inte inskränkas genom murar, tomtgränser och byggnationer ner till stränderna eller med staket och avgifter som hindrar på annat sätt.

Om Mora inte har råd att låta skidspåren komma alla till del är det tveksamt om de skall byggas. Särskilt om de ligger i ett naturreservat.

Må rättsinstanserna tala Mora till rätta.

Anette Grinde

DN 26/11 & 17/12 2009.

17/12 - 2009. Det talas om klimatmötet i Köpenhamn.

Det talas om ett klimatmöte med stora förväntningar. På resultat.

Världen tror, önskar och vill ha överenkommelser som gynnar världens väl - men verkar inte riktigt vilja lägga det riktiga krut som krävs. Någon annan skall börja. Eller lägga mer. Krut.

Kanske är det, som vanligt, någon annans ansvar. Men hur skall det egentligen gå till om vi alla inte hjälps åt och faktiskt gör. Inte pratar - utan gör. Även om någon annan gör lite mindre. Det viktiga är ju vad just du gör. Eller jag.

Tänk om...
Vi slutar att åka så mycket bil, vi åker mer med allmänna kommunikationer som tåg och buss, vi överväger med allvar att reducera vårt köttintag och vi väljer absolut en mindre materialistisk tillvaro. Vi slutar spy ut avgaser från miljöförstörande bilar och fabriker. Vi tar om hand det vi producerar. Som skadar och förstör. Med mera. Med mera.

Tänk om...
Vi hjälper människorna i fattiga länder så att de inte behöver laga mat över öppen eld, och vi bistår i uppgiften att få världens folk att spara på världens skogar. Med mera. Med mera.

Solfångare. Promenader. Vegetarisk kost. Sopsortering. Kompostering. Samåkning - i miljöbil eller med allmänna kommunikationer. Inte med flyg. - som bara något av allt det vi kan göra. Var och en. Med mera. Med mera.

Hur tog sig de 110 regeringscheferna till klimatmötet i Köpenhamn egentligen?

Valde de en klimatsmart väg, tro? Det måste de väl ha gjort. Eller?

Anette Grinde

.. Psss ..

har ni läst Naturskyddsföreningens reklam?

Den säger t ex;

"... Om 7% av Saharas öken täcks med solpanelser,

skulle det tillfredsställa hela jordens energibehov..."

Hmmm...Till dess att Saharas solpaneler kommer upp, känns det jysst om du

och jag drar vårt strå till stacken - med det vi kan, när vi anstränger oss lite...

.. gärna lite mer än bara lite grann...

DN

Ja till Livet...

Jag lyssnade i morse (15/12 2009) till en (radio)diskussion om en maillista som Ja till Livet startat för sjukvårdspersonalens behov av samtal efter aborter utförda i arbetslivet. Ja till Livets ordförande Gunilla Gomér förde Ja till Livets talan. Sjukvårdsrepresentanten i programmet protesterade stort. Vilket kan te sig alldeles obegripligt. Det är inte helt osannolikt att där finns mången sjukvårdspersonal som helt enkelt tycker att det är fel att utföra aborter - även om lagen tillåter ingreppet och även om de måste i sitt yrke. Det är inte helt osannolikt att där finns mången personal som finner det påfrestande och därmed behöver tala om saken. Om/när den inte kan talas om på lämpligt sätt på arbetsplatsen, så bör det finnas andra forum för detta.

Om listan är en samtalsmöjlighet så känns den bra. Men - är mail ett bra sätt att bearbeta trauman? Jag hoppas att sjukvården tar hand om de sina, så att de kan tala om och bearbeta det som kan upplevas som besvärligt i arbetet - även om det tillhör arbetets uppgifter och måste göras.

Ja till Livet bör berätta om sena aborter (var går gränsen mellan när man kan ta bort ett barn och när man kan rädda ett barn som föds för tidigt), könsaborter (t ex bortval av flickor) och om åldersproblematik i aborter (- som att många ungdomar använder aborter som preventivmedel). Lär människorna att ta ansvar för sitt umgänge och de konsekvenser detta medför. Att inte "hoppa i säng" utan skydd och omsorg om varandras känsla och hälsa. Ett barn kan ibland bli till med lätthet. När det väl är gjort träder ett mycket stort ansvar in. Ett ansvar för sitt liv, sin "medbrottslings liv" och ett annat - alldeles oskyldigt - liv.

Ja till Livet, sjukvården, skolan och alla andra instanser i samhället som känner ansvar för att informera bör just informera och tala om vikten av skydd, insikten om att ett liv är ett liv och att ett barn inte är något som bara skall "tas bort". Informera om vikten av att använda det som användas bör - för att inte behöva använda sjukvården för att ta bort ett liv. Sådant kan vara skydd, vett och omsorg om sig själv och den man är tillsammans med. Ett barn kan skapa en ofantlig lycka. Det förtjänar allvar från början till slut. Från alla parter.

Använd inte abort som preventivmedel. Det finns andra sätt att undvika en graviditet som är oerhört mycket bättre. Tänk till innan, så behöver inte lag och rättigheter användas. Även om lag och rättighet finns, och ibland är riktigt bra, så skall/bör den ju inte användas mer än nöden verkligen kräver. Med ansvar i din livsstil riskerar du inte att behöva släcka ett liv. Du riskerar inte heller att utsätta dig själv och någon annan för en påfrestning som är alldeles onödig. Tag ansvar för dina handlingar. Tänk till. Innan.

Anette Grinde

Ett viktigt göra före nyår....

Pensionsförsäkring verkar vara ett årsskiftesgöromål. Det är många som funderar kring detta i nyårstid. Och - om du skall göra detta, se till att du gör det innan nyår och inte strax efter. Till nästa år, se till så att du börjar dessa funderingar redan i januari. Det finns helt enkelt ingen anledning att detta bara skall vara ett årsskiftesgöromål. Lite mer tanke och engagemang kan krävas. Året runt.

Från och med inkomståret 2008 har möjligheten begränsats till att göra avdrag i inkomstslaget tjänst med max 12 000 kronor (i stället för som tidigare ett halvt prisbasbelopp med tillägg av 5 procent av tjänsteinkomst mellan 10 och 20 prisbasbelopp). Har du en anställning är det värdefullt att se till att din arbetsgivare betalar en tjänstepensionsförsäkring. Förhandla kring detta med din arbetsgivare.

Om du har inkomst av aktiv näringsverksamhet har du från och med inkomståret 2008 rätt att göra avdrag med 12 000 kronor plus ett tillägg på 35 procent av inkomsten. Tillägget kan uppgå till högst 410 000 kronor för inkomståret 2008 och 428 000 kronor för inkomståret 2009.

Ett viktigt göra före nyår är att läsa och begrunda den nya kassaregisterlagen. Ett certifierat kassaregister ska beställas före nyår. Skatteverket påminner nu företagarna som omfattas av kassaregisterlagen att beställa sina certifierade kassaregister före nyår. Lagen gäller företag som säljer varor eller tjänster mot kontant betalning - vilket ju är riktigt många. Notera att där finns risk för dryga avgifter om du inte följer lagens bestämmelser. En kontrollavgift på 10 000 kr kan dyka upp tillsammans med Skatteverket, om det vill sig lite illa. Skatteverket planerar helt enkelt ett stort antal kontrollbesök. Så risken är inte försumbar att råka ut för denna avgift. Fortsätter du att fela kan kontrollavgiften dubblas. Det känns helt enkelt lite ont, och onödigt kostsamt.

Och sedan är det precis som vanligt så att julbord till kunder till höger och vänster inte är avdragsgillt. Det riskerar att falla under personlig generositet. Julklappen till kunden likaså. Personlig generositet är helt enkelt inte särskilt avdragsgillt.

Däremot kan representationsmiddagen i samband med en affärsförhandling vara avdragsgill - med maximalt 90.-(+ moms)/tillfälle och med syfte att inleda eller bibehålla en affärstransaktion. Väl förklarad i tanke, handling och i räkenskaper. Kan, är inte samma sak som är. Den kan vara avdragsgill - om rätt förutsättningar är för handen. Med ett jysst kvitto och en korrekt bokföring därtill.

Anette Grinde

Så underbart det är. Med stolthet och glädje....

Häromdagen berättade min sambo att hans väns hund vunnit har-sm. Han tyckte att jag skulle fota och skriva en rad om detta. Tiden var knapp, men några bilder hann vi med. Diplom och pokal togs fram, liksom vinnarens väst för hund och husse. Det pratades och logs, det riktigt bubblade guldstjärnor om sällskapet.

Så underbart roligt det är att se glädjen och stoltheten. Att se värmen och glimten i ögonvrån. Att se omsorgen om den eller det man tycker om.

Hundens husse riktigt pös av stolthet. Och hunden själv smittades av glädjen. Den kunde nästan inte stå stilla.

Vi andra - fyra personer - smittades också av glädjen. Det gick liksom inte att låta bli.

Så underbart det är. Med stolthet och glädje.

Låt oss alltid uppmuntra detta. Låt oss aldrig kväva vår nästas glädje.

Låt oss smittas istället. Låt oss vara med, delaktigt aktivt, i våra medmänniskors glädje.

Mer och mer! Ju mer desto bättre.

Anette Grinde

Dolly vann drever SM i harjakt!

Aldermyrens Dolly tog storslam och vann harhunds SM 2009. Stockholms Dreverklubb stod som arrangör. Med diplom och en skimrande välputsad pokal pustar nu Dolly ut i Bredsättra efter en nosande och jagande dag (den 4 december 2009) i vackra Roslagen. På jakt efter hare, och inget annat än hare - på rätt sätt, med rätt uthållighet och utan att stirra på annat än just det lyckades Dolly med just det som husse så hjärtligt längtat efter. Att stå högst på pallen, stolt och glad vid hundens sida.

För att klara detta bedrift krävs goda anlag och ett tåligt sinne. Det krävs en god tränare, som i stolt, kunnig, uppmuntrande och trägen. Det krävs en riktigt god nos och det

krävs att man är riktigt nätt och rask. Det krävs därtill åtskilliga timmars träning. Inte lite då och då. Utan väldigt mycket mer. I ur och i skur. I sol och i snö. Med glädje och med munterhet på ängar och över stock och sten.

Roslagen är ett perfekt övningsområde. Där finns djur och där finns natur. Där finns skog, äng och sjö. Där finns harar runt om i bygden. Just så, som det skall vara. Aldermyrens Dolly, med Leif Floge som följeslagare, är ofta ute och nosar efter hare. Dolly lyssnar noga efter Floges instruktioner att inte intressera sig ett dyft för de rådjur som finns i trakten. Det är bara harens skutt och tvära kast som får fånga Dollys intresse. Allt annat är helt enkelt förbjuden mark.

Dolly är 6 år gammal och har tränats i ca 5 ½ år. Ett idogt nosande i markerna runt Bredsättra och på andra platser, på träning, tävling och i jakt har skett genom årens lopp. Som goda kamrater har de gått i markerna. Som vi nu kan se - ger övning färdighet. Som goda kamrater har de nu nått ett av sina mål. En fin utmärkelse och en fin pokal för hyllan därhemma.

Nöjda och glada. Med en SM pokal i hyllan njuter de nu i höstrusket i Roslagen. Som grädde på moset får Leif Floge och Aldermyrens Dolly delta i Landskampen i Finland 2010. Detta tack vare det fina resultatet i detta SM.

Nu väntar fortsatt träning och fostring. Det vankas en massa nosande efter hararna i bygden. Utan att ge upp i förtid eller att sukta efter annat. Nu är Dolly och Floge på gång. Mot nya utmärkelser i nosandets, smygandets och jaktens ädla konst.

En vacker hund, med en fantastisk nos och ett helt rätt sätt får beröm, diplom och pokal.

Ord & Bild; Anette Grinde

Publicerad i Norrtälje Tidning 2009-12-15

Elsa Nr 4 - 2009

Världsböndagen - första fredagen i mars 2010 - är förberedd av kvinnor i Kamerun. Temat är "Låt allt som lever och andas prisa Gud."

Världsböndagen är en gemensam bönedag, världen över. En gemensam samling, över ett gemensamt tema med bön och stöd till aktiv bildning för kvinnor - och därmed också till barn, män och familjer. Utbildning för kvinnor skapar bättre förutsättningar för helheten. Det skapar mindre fattigdom, bättre hälsa och bättre förutsättningar för fler. Utbildning för kvinnor skapar mervärden ur många perspektiv.

Världsböndagen bidrar till utbildningsstipendier till kvinnor. 140 kvinnor från 21 länder fick del av den svenska kollekten från Världsböndagen 2009. Det skapar skillnad för dessa kvinnor - och för många i deras närhet.

Detta kan du bidra till. Som en enkel, men väldigt värdefull gest, kan du bidra med din aktivitet, din närvaro och ditt bidrag i kollekten denna dag. Du kan också bidra med uppmärksamhet till dagen, genom att skriva om den, genom att tala om den, genom att vara delaktig i arrangemanget i just din stad. Arrangemanget finns - kan finnas - i varje stad och by i vårt land. Genom gemensamma arrangemang mellan kyrkorna på orten skapas mervärden. Tillsammans. Och hela kollekten går till kvinnor i världens fattigare kvarter.

Från böndagskommittén - via Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd - kan du beställa materialet för 2010. Där finns t ex en cd-skiva med bilder och texter från Kamerun liksom även vykort och foldrar med information. Där finns också människor att fråga om du undrar över något mer.

Engagera dig för människorna som har det svårt i världen! Det finns många bra sätt att engagera sig. Att bistå med bön, uppmärksamhet och bidrag till utbildning för kvinnor i världen är ett sätt - och i mitt tycke ett riktigt bra sätt.

Anette Grinde

Lissabon. En vacker stad.

Där fanns kullar, spårvagnar och bergbanor uppför branterna. Där fanns långa uppförslut.

Vi åkte dit en fredag och åkte hem igen på tisdagen. Vi fick några fina dagar i denna stad. Vi bodde väl, vi åt gott och vi trivdes. Tillsammans. Det är helt enkelt trevligt att åka bort några dagar ibland. Att göra något lite roligt och att utmana sig en aning.

På fredagskvällen boade vi in oss i vårt närområde, som egentligen bara var ett hotellområde. Inte så mycket mer. Vi åt en god middag och knöt oss tidigt.

På flyget konstaterade vi att det fanns några fler svenskar med samma ärende till Lissabon som vi hade. Vi mötte dem igen vid tunnelbaneuppgången på lördagsmorgonen och löste tillsammans uppgiften att köpa tunnelbanekort.

Vi löste vårt kort och gav oss i kast med att ta oss till Estadio 1° de Maio. En god karta, tunnelbana och en kort promenad tog oss dit vi skulle. Utan konstigheter. Vi löste där ut våra nummerlappar och tidtagningschips och roade oss med att konstatera att vi båda var anmälda som dam, fast det nog skulle vara som en dam och en herre. Lite fel blev det visst i vår anmälningsfas innan avfärd. Det gick att lösa, sade arrangörerna på plats.

Vi konstaterade också att vi hade haft väldigt fel i vår tanke kring hur banan gick. Vi trodde helt enkelt att starten var ca 5 km ifrån den plats där den i verkligheten var. Det hade kunna bli hur tokigt som helst. Som lärdom får vi vara noggrannare nästa gång. På pluskontot får vi räkna att vi klurade ut detta i tid.

Resten av lördagen vandrade vi på stadens gator och torg, nere i de centrala delarna av staden - med gränder och branta stigningar. Vi förundrades över de fantastiska trottoarerna, med små plattor/stenar lagda överallt, på varje torg och på varje trottoar. Halt vid regn - men vackert, ja, ack så vackert.

Starten för vårt halvmarathon på söndagen gick nere vid Praca do Comercio - inte långt från kajen mot Rio Tejo. Starten var trång och tyvärr utan tidtagningsmattor. Arrangörerna valde bort att serva halvmarathonlöparna och lade sitt krut på helmarathonlöparna i stället. Synd och tråkigt, för oss som sprang halvan. Nåväl - starten gick och sedan gick loppet ca 5 km västerut, med vändning och lika långt åter - innan vidare färd efter kajkanten ytterligare ca 5-6 km bort mot nordost. Plant.
Lite motigt i vinden, men plant och platt.

Sedan började stigningen. 80 meter höjdskillnad på de sista ca 5 km. Drygt. Tungt. Som 5-6 Västerbroar direkt efter varandra. Nästan utan vila emellan. Ja, vi har verkligen inte varit med om maken förr.

Här gällde det att resonera med sig själv. Att inte ge upp när pinan var stark. Vad gör några uppförskilometer när man ändå håller på? När man nu ändå klivit in i denna "lek", så kanske man leken får tåla. Att inte ge upp - utan riktigt ta sig upp för hela den långa backen, blev målet för stunden. Efteråt kan man förundras över att man faktiskt ens tänker tanken att ge upp, att gå några steg. Ja, så kan det bli, när tröttheten slår till. Men - hade man stannat, om så bara för att ta några få promenadsteg, så hade det nog varit alldeles omöjligt att få fart på steget igen.

Vi härdade. Och vi gladdes över detta. Vi hade verkligen inte glatt oss om vi istället hade valt att gå en bit. Det hade vi bittert ångrat efteråt. Tiden blev väl inte så perfekt, men känslan var god över att vi deltagit och att vi inte gav upp i de låååånga backarna.

Servicen i arrangemanget var inte riktigt god. Men - nej, nu skall vi inte klaga. Vi skall snarare glädjas över de goda arrangemang vi har därhemma. Det vi har att jämföra med. Därhemma. Där även de små tävlingsarrangörerna ute i bygden gör fantastiskt fina arrangemang. Det kan vi verkligen glädjas åt.

Och - nog är det så, att detta gör vi gärna igen. Springer i Lissabon. Kanske blir det ett marathon nästa gång. Eller också blir det ett halvmarathon igen. Vi får helt enkelt se.

Måndagen tillbringades med ett stillsamt turistande i staden. Vi vandrade i de vackra gränderna. Vi förundrades över trottoarerna, kyrkorna och husen. Vi fikade på små caféer. Vi roades av mängden människor på stadens gator och torg. Vi fann god mat och dryck att inmundiga. Vi åkte spårvagn och bergbana. Det blev ganska många steg i den vackra staden - och vi var helt överens om att hit åker vi gärna igen.

Lissabon kan helt enkelt rekommenderas ett besök - ja, dit åter vi gärna igen.

Nu skall vi reflektera och begrunda. Jag längtar redan till vår nästa resa. Någonstans i världen. Helst gärna med springskor på.


Ord & Bild - Anette Grinde

- (Metro) Tunnelbana, buss, spårvagn - 4 Euro för 24 timmar.

- Taxi från flygplatsen till centrala Lissabon - ca 7 km - ca 10 Euro.

- Lisboa Card - 24 timmar - Vuxen 16 Euro inkluderande mängder av fria aktiviteter, metro, museer och mängder av rabatterade erbjudanden.

- Lisboa Card finns också för 48 timmar (27 Euro) eller 72 timmar (33,50 Euro);

- Temperatur i början av dec = ca 15 behagliga grader.

- Flyg, boende (del i dubbelrum fredag-tisdag) och start i halvmarathon - ca 4400 Skr/person.