Jag läser en debattartikel med uppmuntrande ord av Ewa Sundkvist. Hon talar om värdegrunden och om vikten att inte ge upp. Ja, värdegrunden är viktig. Vår allas värdegrund är viktig. Den får inte sättas ur spel, och det är av vikt att stå för de värden som visar och kräver omsorg om varandra och om vår värld. Det måste vi, ständigt, arbeta för. Det spelar roll hur vi förhåller oss till varandra, till barn och till vuxna, till de äldre och till de handikappade. Det spelar roll, och det får inte tummas på.
Jag läser också viktiga ord från Eli Göndör. Om kvinnors rätt. Vi behöver religionen, ja. Men vi får inte en enda kort sekund acceptera att män och kvinnor är olika mycket värda. För detta måste vi alla arbeta. Påpeka. Uppmärksamma. Orda och göra, för en förändring i samhället – såväl här hemma, som långt därute i världen. Det spelar roll, och det får inte tummas på.
En arbetsgrupp inom KD kommer med förslag på en företagsvänligare politik, med punkter särskilt tänkta för småföretagarna. Kanske skall vi åter minnas att det är svårt, och riskerar att bli orättvist, med gränsdragningar . Varför 10 anställda, när 12 är nästan lika få? Nej, förenkla och förtydliga för alla istället. Gör våra skatte- och regelsystem enkla. Och lika för alla. Skapa tydlighet och öppenhet så att vi inte missförstår eller ges utrymme att göra fel. Höga skatter ökar risken för fusk. Samhällets värdegrundsglidningar från makthavarhåll ökar också risken för fusk, liksom ofantligt höga löner som inte har verklighetsförankring. Det skapas resignation och ovilja att bidra, när människorna ser hur andra skor sig.
Vad gäller eget-företag-startande behöver mod inbringas i människorna. Inte bidrag. Mod och enkla regelsystem. Och kanske förmånliga lån och samhällsbidrag genom nyttiga kurser och information. Uppmuntra med kunskap, inte med bidrag.
Ja, sjukdomar som inte har sin utgångspunkt i arbetet skall inte behöva betalas av en arbetsgivare. Det är absurt när arbetsgivaren tvingas stå för kostnader hänförliga till helgens bus med barnen, eller i goda vänners lag på krogen. Det är däremot inte absurt när arbetsgivaren tvingas stå för konsekvenser av sin egen bristande arbetsmiljö. Låt arbetsgivaren bära omsorg om sin arbetskraft, till den del han/hon kan påverka detta. Låt samhället och individen själv bära ansvar för resten. Ställ krav, på det som kan påverkas av den enskilda personen och av den enskilda företagaren. Men - lägg inte ansvaret på någon som inte alls kan påverka situationen.
- Bergis skulle modet öka hos företagarna, om de slapp risken för sjukvården för sina anställda.
- Bergis ökar ansvarstagandet hos individerna, när de tvingas ta en del av ansvaret själva.
Mod, omsorg, eget ansvar för sin och andras situation, liksom vår värdegrund spelar roll. Det skall uppmuntras och det skall vi orda om.
Anette Grinde
Jag läser också viktiga ord från Eli Göndör. Om kvinnors rätt. Vi behöver religionen, ja. Men vi får inte en enda kort sekund acceptera att män och kvinnor är olika mycket värda. För detta måste vi alla arbeta. Påpeka. Uppmärksamma. Orda och göra, för en förändring i samhället – såväl här hemma, som långt därute i världen. Det spelar roll, och det får inte tummas på.
En arbetsgrupp inom KD kommer med förslag på en företagsvänligare politik, med punkter särskilt tänkta för småföretagarna. Kanske skall vi åter minnas att det är svårt, och riskerar att bli orättvist, med gränsdragningar . Varför 10 anställda, när 12 är nästan lika få? Nej, förenkla och förtydliga för alla istället. Gör våra skatte- och regelsystem enkla. Och lika för alla. Skapa tydlighet och öppenhet så att vi inte missförstår eller ges utrymme att göra fel. Höga skatter ökar risken för fusk. Samhällets värdegrundsglidningar från makthavarhåll ökar också risken för fusk, liksom ofantligt höga löner som inte har verklighetsförankring. Det skapas resignation och ovilja att bidra, när människorna ser hur andra skor sig.
Vad gäller eget-företag-startande behöver mod inbringas i människorna. Inte bidrag. Mod och enkla regelsystem. Och kanske förmånliga lån och samhällsbidrag genom nyttiga kurser och information. Uppmuntra med kunskap, inte med bidrag.
Ja, sjukdomar som inte har sin utgångspunkt i arbetet skall inte behöva betalas av en arbetsgivare. Det är absurt när arbetsgivaren tvingas stå för kostnader hänförliga till helgens bus med barnen, eller i goda vänners lag på krogen. Det är däremot inte absurt när arbetsgivaren tvingas stå för konsekvenser av sin egen bristande arbetsmiljö. Låt arbetsgivaren bära omsorg om sin arbetskraft, till den del han/hon kan påverka detta. Låt samhället och individen själv bära ansvar för resten. Ställ krav, på det som kan påverkas av den enskilda personen och av den enskilda företagaren. Men - lägg inte ansvaret på någon som inte alls kan påverka situationen.
- Bergis skulle modet öka hos företagarna, om de slapp risken för sjukvården för sina anställda.
- Bergis ökar ansvarstagandet hos individerna, när de tvingas ta en del av ansvaret själva.
Mod, omsorg, eget ansvar för sin och andras situation, liksom vår värdegrund spelar roll. Det skall uppmuntras och det skall vi orda om.
Anette Grinde
Jag gillar dina reflektioner kring företagande. Det är viktigt att man inte i jakten på bra politiska förslag hamnar i fällan att göra välfärdsstaten ännu krångligare och regelsystemen ännu mer omfattande. Personligen så skulle jag gärna kryssa för en politiker som förenklar massvis, även om det inte alltid leder till att alla favoritgrupper gynnas kortsiktigt.
SvaraRadera