Vildanden.....

Vi fick en fin julklapp av mina barn. Ett presentkort på Stadsteatern i Stockholm.

Vi besökte Stockholms Stadsteater i höstas. Då såg vi Charlotte Löwensköld, av Selma Lagerlöf. Och vi såg Gunilla Röör i elakhetens roll. Vi imponerades stort.

Denna gång såg vi Vildanden. Hedvigs älskade vindand. Hennes alldeles egen.

En vanlig familj. Med glädjeämnen och sorger. Med fattigdom och rikedom. Med omsorg och kärlek. Hedvig älskar sin far och hon älskar sin vildand.

Livet omfattas av svek. Eller kanske det vi uppfattar som svek, men i någon annans ögon istället är omsorg. Det som är omsorg för någon, kan vara svek för någon annan. När man inte ser det mer än från ett perspektiv.

Livet omfattas av grymheter. Ibland kan vi se dem komma, och ibland skapas de allteftersom. Utan att man riktigt ser det komma, eller förstår hur det kommer sig.

Teater är fantastiskt. Det skapar känslor av sorg, vrede, omsorg och kärlek. Jag häpnar över teatermänniskornas förmåga att memorera och spela alla dessa roller.

Jag gläds åt att vi har möjligheten att få se dessa spel. Dessa spel, som visar en del av verklighetens glädje och sorger. Som tydliggör elakheterna. Människornas elakheter, och några av livets spratt. De oförutsägbara händelserna, som ibland kan utgöra fasansfulla spratt.

Det fasansfulla, som jag önskar att vi alla kunde lyckas avstå ifrån. Till förmån för glädjen och omsorgen, i varje steg och i varje handling.


Anette Grinde