Vem bär ansvar.....?

Jag har talat med ”min” styrelse, om ansvar, risk för konsekvenser som skadestånd, fängelse och andra ”besvärligheter” med anledning av styrelseuppdraget. Det skapar frågor och insikter som är värdefullt att ha kännedom om.

Vem bär ansvar när någon gör fel? Vem bör ansvar när vi gör fel i anställningsförfaranden? I redovisning av källskatten och arbetsgivaravgiften? Vem bör ansvar när det finns möjlighet att använda pengar och resurser på ett felaktigt sätt i en organisation?

Ytterst är det styrelsen.

Det är av yttersta vikt att organisationen ur ett moraliskt, juridiskt och ekonomiskt perspektiv fungerar som tänkt. Det är varje enskild individs skyldighet att tillse att så görs. Att ha ”rätt” i sin tanke i varje steg. Som anställd, som förtroendevald, som ledare och som deltagare.

I detta ligger t ex;
- att följa vår organisations värdegrund
- att följa all relevant lagstiftning
- att följa styrelsens instruktioner och
- att i varje enskild handling använda våra resurser genomtänkt och rätt

Detta kan ses som en självklarhet, men kan vid en närmare granskning av många organisationer lämna mycket kvar att önska.

Styrelsen är ansvarig för omsorg om personalen – där finns också regelsystem utifrån juridik och ekonomi.
Styrelsen är ansvarig för fackligt engagemang och avtalssituationer.
Styrelsen är ansvarig för bokföringens rätt.
Styrelsen är ansvarig för arbetsmiljö.
Styrelsen är ansvarig för att rätt prioriteringar görs i verksamheten.
Som exempel, på styrelsens ansvar. Mer finns, i styrelsens ansvar.

Själva jobbet görs av personalen. Inte av den förtroendevalda kraften. Men – det yttersta ansvaret för organisationens rätt, ligger hos styrelsen.

Styrelsens roll blir hopplös om inte personalen har och visar sin kunskap.
Styrelsen risk blir stor när personalen inte hörsammar de uppmaningar och frågor som finns, när avtal saknas, när dubbelkontroll, återkoppling, checklistor inte finns och inte görs.

Styrelsens roll blir hopplöst omöjlig när eller om frågor är beroende av enskilda styrelseledamöters grad av engagemang och kunskap.

Var är vår personalhandbok?
Var är våra grunddokument kring attest och betalningsrutiner?
Var är vår arbetsmiljöutredning?
Var är rutinen kring hantering av nyanställda eller koll på avtal?
Var är insikten om juridikens krav?
Var är den löpande, tydliga och helhetstänkande återkopplingen i frågor kring ekonomi och personal?
Var förvaras sammantaget alla avtal, kopplade t ex till projekt, anställningar och övriga företeelser i vår organisation.
Hur ser vår instruktion och tanke ut till valberedningen? Vem föreslår egentligen vilka personer som skall sitta i vår valberedning och i vår styrelse? Kommer dessa namn in från våra ”ägare” eller föreslås de av den grupp styrelsen har att leda.

Kan styrelsen vara säker på att fackliga avtal, socialförsäkringsfrågor/regler följs som de är tänkta att fungera – så som de är skrivna?
Kan styrelsen vara säker på att avtal följs – generellt – som de är skrivna?
Kan styrelsen vara säker på att avtal alltid skrivs?
Eller är det så att verksamhet byggs till större del på tillit – utan att inse konsekvenserna för andra i människors mänskliga oenighetsförmåga i vissa situationer? Utan att inse att juridiken är avsedd att skydda alla parter, när tvisten är ett faktum.
Kan våra ”ägare” vara säker på att verksamheten enligt årsmötesbeslutet – och andemeningen - verkligen görs med tanke och omsorg, och inte bara prickas av mot en formellt upprättad lista.

En annan ansvarsfråga ligger i ansvar för ordet – i omsorg om varandra och i omsorg om organisationen. Var går gränsen för när och hur vi skall tala. I vilken roll skall vi tala och kan vi tala utanför denna roll?

Jag talar gärna. Jag skriver gärna. Artiklar och debatt. Men – jag upplever mig tystna, när jag kliver in i en organisation. Jag tror att det öppna samtalet är viktigt. Men – ibland är gränsen mellan rätt och skada oerhört svår att dra.

Jag vill berätta – i min styrelse – vilja problem som finns. Men det kan leda till att jag skadar enskilda människor. I rummet och utanför rummet. När/om jag inte förmår få människor att förstå - vikten av frågorna som påverkar ärendet.

Om jag inte berättar – riskerar jag och andra att ställas till svars i stora övergripande, viktiga, frågor.

Jag vill berätta för organisationens huvudmän om ansvar, engagemang och insikt. Men hur, när och på vilket sätt kan jag göra det utan att skada människor som ändå gör och försöker.

Ju mer jag vet.
Desto mer vill jag tala.
Men desto mindre upplever jag att jag kan tala.
Av lojalitet till människor och organisationer.
Att ställas i relation till – att om jag inte talar.
För jag människor bakom ljuset.
Och riskerar att ställas inför ansvar.

För overksamhet, trots aktivt engagemang.

Att sitta i en styrelse – kan bli en besvärande syssla.

Tar din styrelse sitt styrelseansvar?

Anette Grinde
2008-11-14