Höstmorgon....

Höstmorgon.
Solen stiger sakta.
Strålarna når frosten, som glittrar på hustak och i gräset.
Löven, de färggranna vackra höstlöven, bär frosten en stund.
Innan de släpper sitt grepp och faller till marken.
Några ligger där redan, och några faller snart.
Solen värmer mitt sinne, trots den faktiska höstkylan.
Jag närmar mig skogskanten, nere vid sjön.
Det prasslar till i kanten, och ut springer två vackra rådjur.
Alldeles framför mig.
Med lätta skutt, tar det sig över diket, vidare över vägen och strax är de över på andra sidan.
Som om de inte såg mig.
Strax efter kommer ett till.
Det ser mig.
Tvärstannar.
Vänder.
Och springer skrämd åt andra hållet.
Jag går vidare.
Det är stilla.
Varmt, men ändå lite kallt.
Det är underbart vacker.
Efter en stunds öppna fält, finns åter en skog på min ena sida.
Det prasslar till i kanten igen.
Kanske bara 25-30 meter bort, vänder sig skogens konung bort från mig.
I tunga, men ändå lätta, steg travar den sakta sin väg.
Snart är morgonfrosten borta.
Dagen är här.
Min morgonpromenad bär jag med mig, som värme i mitt hjärta.
Dag efter dag.

Anette Grinde