Palmsöndag, stilla veckan och påsklov

Palmsöndag, med kyrkans tema som är; Vägen till Korset. Med tankar om svek, plåga och grymhet som komma skall, men också med tankar om seger och styrka.

Stilla veckan, även Passionsveckan, Dymmelveckan eller Tysta veckan, är den sista veckan i fastetiden. Det är veckan före Påskdagen. Den ströcker sig från Palmsöndagen till Påskafton och firas till minne av Kristi lidande och död på korset.

Man kan ställa sig frågan varför lidande och död är att fira – men det är, just att fira. För det var en verklig händelse, och en verkligt stor händelse som påverkat och påverkar många. Än idag. Varje dag. Det är verkligen fantastiskt - att så många människor enas i samma tro.

Alla de olika dagarna under påsken har olika namn. Palmsöndagen, Skärtorsdagen, Långfredagen och Påskafton noteras som dagar som har särskild kyrklig betydelse.

Blåmåndag eller svarta måndagen. Vita tisdagen. Dymmelonsdagen. Dymmel kommer ifrån tilltaget att inför påsken byta ut kyrkklockans metallkläpp mot en av trä, en så kallad ”dymmel”. Under skärtorsdag, långfredag och påskafton får därför klockan en något dovare klang än vanligt. Under Påskdagens gudstjänst, där Jesu uppståndelse är högst närvarande i firandet, är metallkläppen åter, och klockan kan ljuda med full klang igen.

Många ser tiden under påsken som annat än ett kyrkligt firande. Även det känns viktigt, eftersom firande, gemensam glädje, vila - är viktigt ur många perspektiv. Så - kyrka, tro eller vardag - påsken är viktig.

Påsklov. Ungarnas bus och ledighet, tillvaro och lugn tillsammans med sina familjer, vila och
batteriladdning under några lediga dagar. Får man hoppas. Så att det inte blir en frustration över livets otillräckligheter, utanförskap och brister – där vi inte riktigt lyckas fånga dräglighet och glädje i det vi gör.

Glöm inte den som sitter ensam. Den långa helgen kan bli än mer tyst, än det annars är. Bjud hem! Bjud in dig själv. Säg hej, till den som inte har allt stort omkring sig.

Låt oss vila och reflektera så här i slutet av fastan. Låt oss begrunda det som är av värde och lämna resten till ro. Låt oss ta omtag och bestämma oss för allt det som är viktigt. Som andlighet, som omsorg om varandra, som hänsyn och synlighet – dvs andras, inte bara vårt egna.

Låt oss försöka se jordens väl, människornas väl – och att vi gör något lite mer gott, för
vår nästa.

Låt oss därmed inte glömma bort att vårda vår egen hälsa. Utan egen hälsa, är det definitivt svårare att vårda och visa omsorg om andras.

Anette Grinde
2008-03-15