Älven slingrar sig sakta.....

Älven slingrar sig sakta genom landskapet.
Sakta.
Stilla.
Flyter den fram.

Vi möter den strax norr om Härnösand.
Strax söder om Kramfors.
Vägen går nära.
Ibland med lite skog emellan.
Ibland alldeles kant i kant.
Ibland är fåran riktigt bred, ibland smalnar den något lite grann.
Skogen står tät.
Nära.
Nära älven.
Nära vägen.
De trädbevuxna höjderna reser sig mäktigt och bestämt.
Älven flyter sakta fram strax nedanför.
Färgerna visar höst.
Gult.
Rött.
Grönt.
Brunt.
Även om det röda går mot sitt slut.
Det har frosten, kylan, sett till.
Tagit bort all kraft.
I löven.
Träden går till vila.
Inför vintern.
Som snart står för dörren.
Då fryser älven på sina ställen.
Kylan biter till – och gör älven stel och hård.
På sina ställen öppen.
Där det rör sig.
På sina ställen stel och hård.
Den breder ut sig igen.
I sjöar.
Stora och små.

Vi passerar by efter by.
Några hus bebodda.
Några alldeles tomma.
Några hus vårdade.
Allteftersom.
Några slitna av tid.
Och av väder och vind.

Kramfors.
Sollefteå.
Resele.
Näsåker.
Lillsele.
Orter.
Med människor.
Unga och gamla.
Tradition och historia.
Glädje och sorg.
Dop, bröllop och begravning.
Med liv.
Med liv som vi nyttjar som vi väljer.
Eller kan.
Eller förmår.

Det sägs att vi har makt över våra liv.
Att göra av dem - Just det vi vill och önskar.

Kanske precis som älven.
Som väljer sitt spår genom markerna.
Nöter.
Krymper.
Smalnar.
Breddar.
Byter väg när hindren är för höga.
Bryter väg.
Bär makt.
Att gå sin egen väg.
Med och mot.
Naturens kraft.

Älven flyter vidare.
Vi färdas.
Vidare uppåt.
Lillsele.
Gavsele.
Åsele.
Och når till slut vårt mål
Där älven börjar. I Volgsjön. Och i Malgomaj.

Vilhelmina med fjäll i sikte.
Vilhelmina med inlandsbanan, en kyrka på samhällets topp.
Med fantastisk utsikt över vattnet, fjällen, skogstopparna och vyerna.
Tänk, det såg jag inte förr.
Då – 1979 – när jag lämnade.
För nya erfarenheter.
På andra platser.
Med andra människor.
För ett annat liv.

Älven.
Och livet.
Slingrar sig fram.
Byter riktning.
Och fart.
Byter innehåll.
Och takt.


Anette Grinde
071014 På väg…efter Ångermanälvens strand…