Artiklar, reflektioner och krönikor. Ord om sådant som påverkar mig och min dag. Och kanske oxå din dag. Ord om glädje, sorg och frustration. Ord om lycka. Om människor som gör. Eller inte gör. Om hur vi är. Eller inte är. Kanske oxå några ord om livet. Helt enkelt. Om nu livet är enkelt.
Jag klippte mig förra veckan. De första dagarna försökte jag stå ut. När 10 personer per dag sa: ahh, du har klippt dig (vilket var väldigt tydligt, ja), så förtvivlades jag till slut inombords. Det är så fult klippt att jag inte vill se mig själv. Jag satte då på mig en huvudbonad. En sjal, ja.
Ja, då upphörde frågan om jag klippt mig, förstås.
I går fick jag istället frågan om jag har fått cancer.
Jag stannar nu hemma och inomhus, tills det växt ut igen.
A..
Min förväntan på dig är att du gör exakt som jag säger - är hennes andemening. Hon upprepar, skärper och meddelar att det är så här det är. Hon blir oerhört upprörd när jag talat med andra, när jag lyssnar till nyanserna och andras viljor.
Du ska säga så här, andas så här och göra så här. Nej, inte något annat än det hon har bestämt i sitt inre. Exakta klockslag, ordföljd och frågor. Det är inte tillåtet att vara något annat än det hon säger.
Mina krav på dig är att du ska göra så här. Mina krav är också att du inte gör någon förändring över huvudtaget och att du kollar med mig om allt du tänker. Du får inte förändra något, du får inte dra i någon tråd eller prata med någon utan mitt godkännande.
Förlåt, tänker jag, men hur är det möjligt att vi ska kunna arbeta tillsammans i en sådan kontext? Hur är det möjligt att komma framåt i något alls, ens lyfta en kudde eller ställa en tomte på en annan plats? Hur ska hon, han, hen och alla runt omkring kunna blomstra och berätta om sin riktning, skapa något utifrån sig?
Min - jag, Anette - uppfattning är att vi ska hitta människors varför, utvecklas tillsammans i föreningen och vara toleranta mot både det historiska men också se en utvecklande framtid an. Vi är de personer vi är, vi vill vara en del av en gemenskap och vi vill inte blir nedslagna av det massiva motståndet.
Tolerans.
Vi tycker olika, men vi lämnar rummet som vänner, utan agg och särskilt upprörda hjärtan. Åtminstone jag. Vi har haft många samtal, lyft frågor, vridit och vänt, lagt till och dragit ifrån. Funderat och skapat nytt. Det har handlat om klimat, arbetstillfällen, näringsliv, energi, åldrande, vind- och kärnkraft, kriminalitet, med mera. Snart ska vi tala om värderingar om dödshjälp och suicid, ja, nej, inte som politik, som reflekterande människor i alla åldrar och med olika kunnanden. Jag ser fram emot det, trots svårighet i ämnet.
Samhällets frågor är förstås politik, men det är också grundläggande värderingar inom oss. Suicid är en samhällsfråga, men också individens egen. Det är kanske samma med alla frågor. De påverkar oss alla, våra dagliga liv.
Samtalen har varit många (i min sfär) genom åren, när någon politisk fråga har lyfts har hela spektrat från höger till vänster ofta funnits i rummet. Alla har kanske inte hållit med de andra, men jag har funnit samtalen nyttiga och givande. Vi har lyssnat och begrundat allas inställning, funderat kring hur det påverkar de enskilda personerna, de politiska besluten och människors vardag - nu och framåt. Jag har också förstått att politik - och att leva sida vid sida i ett fredligt samhälle - är att göra just det, lyssna, speja, förstå de andras inställning och jämka lite här och där. Vara tolerant, lyssna och förstå.
I gårdagens politiska debatt på Folkets Hus i Norrtälje saknades Moderaterna. Sjukdom sabbade för dem, det var synd. I övrigt var alla lokala partier där. Det blir väldigt kort för var och en, men gav förstås ändå en riktning. Ämnet var klimatet, ja, rummet var fullt av insikter. Det var bara några få som inte ville tänka på kostnaderna som komma skall, som kanske vill tänka mer på den smala bilden. Delarna är ändå många, delarna och helheten tillsammans gör skillnad.
Ja, jag fattar att också jag ibland missar hela bilden, men jag är intresserad av att se, lyssna och bredda mina vyer.
De frågor och kostnader vi inte tar nu, de förebyggande, de genererar väldigt mycket högre kostnader längre fram, ja. De talade om klimatet i debatten, ja, men vad skulle hända med ungarna som nu hamnat snett och i kriminalitet, om vi hittat vägar för deras bättre liv redan tidigare, redan i deras unga dagar? Vad skulle hända med de individerna och vårt samhälle om dessa unga istället fick en vettig utbildning, vettiga vuxna omkring sig och omsorg istället för våld i sin dagliga miljö?
Konsekvenserna, ja, men också det förebyggande. Det har ju ändå mänskligheten - i olika sammanhang - försökt med i alla tider.
Ikväll är det politisk debatt på bibblan. Det blir intressant att höra de olika partiernas ingång i de olika frågorna som väljarna vill ställa till dem. Det blir nytt att reflektera kring, vrida och vända på och se var tankarna går - ja, i både nya och gamla spår.
Med hopp om en vänlig och tolerant dag.
A..
Jag simmade. Vi var en bit bort i sjön när det hände. Vi simmade tillsammans, ganska nära varandra. Det var rätt kallt i vattnet, men man blir ju varm när man rör sig.
Plötsligt krampade min vad, låste sig helt och gjorde väldigt ont. Jag var en bit från land, kunde inte busvissla till mitt sällskap och tappade min simförmåga. Jag vände mig på rygg, försökte flyta och massera vaden. Snart upptäckte mitt sällskap att jag har tappat fart, undrade vad som hänt.
Det gick väl till slut. Vi talade om händelsen, oron, det onda, plötsliga, sträckan från land och hur man gör när man hämtat sig från chocken och oförmågan, som man måste omvandla till förmåga igen. Vi var glada för sällskapet, simningen och sjön. Utan varandra vore vi inte där.
Att kunna simma är magi.
A..
Jag tackar för tisdagens samtal i valstugan.
Vi talade t ex om kärnkraft, militär riktning, beredskap, klimatet, kriminalitet, 13-åringar i fängelse och missbrukarnas plats i samhället. Vi talade om straff, vård och ungdomar som far illa i våldsamma hem. Vi talade om att kunna simma i friska sjöar, nu och sen. Vi talade om hållbarhet för nuvarande och kommande generationer. Ja, vi talade också om sjukvården, dess tillgänglighet och kompetens. Ja, och då förstås också om migration och integration.
Klimatet, ja. Hållbarhet, ja. Ren mat, schysst natur och inga turbokycklingar. Människor, ja, både här och där.
Ingen talade med mig om näringslivet och skogen, det skulle jag också glädja mig att tala om. Det kanske dyker upp en annan dag.
Det här är skoj, ju. Svårt, ja, men skoj. Varför har jag inte gjort det tidigare?
Tack!
Pepp!
A..