onsdag 23 november 2011

Hur ställer ni er till vindkraftsutbyggnaden i Sverige?

Jag får rubricerad fråga i mailen, med anledning av ombudsvalet till STF. I frågan noteras också min uppfattning att vi behöver utmanas i frågor kring hållbarhet och miljö.

För mig är frågan om vindkraft spännande. Jag vet inte om det är en fråga som kommer att avhandlas på STF.s riksstämma i maj 2012, men rent generellt finner jag att vindkraften är en hållbar energikälla som inte (mer än estetiskt) förstör miljön. Därmed är sådan kraft just en sådan som vi måste satsa på.

Och ja, vi måste placera vindkraftverken på ett sätt där den gör god nytta - och vi måste också ta hänsyn till t ex djurliv, natur och människornas rekreationsområden. Med det menar jag att vi måste tolerera att vi måste placera den på platser där den kan generera god energi, men också ta hänsyn till de önskemål som finns för människor, djur och natur. Det är en fin balansgång, men det får inte hindra att vi använder den hållbara energikällan - den rena och förnybara vinden.

Ja, alla frågor som är svåra behöver vi utmanas i. Vi måste våga prata, säga vår uppfattning och stå för den - eller i varje fall reflektera kring var vi står - även om de är svåra. Vi måste i något mått se över var vi står och också i något mått agera för detta. Om vi vill ha en ren värld, så måste vi agera för att ge vår värld sådana möjligheter. Vi måste också våga ändra vår riktning, när argumenten blir överväldigande.

Vår miljö är ofantligt viktig. Den skall vara ren och tillgänglig även för de generationer som kommer efter oss. Det är vårt - mitt & ditt - ansvar att arbeta för att det är/blir så.

I december åkte jag motorcykel i södra Indien. På den östra kuststräckan, i delstaten Tamil Nadu, möttes vi av tusentals vindkraftverk. Det var en mäktig syn. Vi såg inte något nyttjande av all solkraft, men väl vindens mäktiga kraft. Ja, landskapet förändrades. Kraftverken stog huvudsakligen på land, i det platta landskapet, och det påverkade naturligtvis människornas möjlighet att nyttja landskapet. Sakta och tålmodigt snurrade de i den ljumma vinden. Jag hoppas innerligt att kraften även kom de fattiga människorna till del. Elläget i Indien är annars inte särskilt lätt för den fattiga delen av befolkningen.

Förnybar och ren energi - ja tack. Eftertanke kring var och hur, smått och stort, enkelt och nära - ja tack.

En ren värld, ja tack.
Även om verket placeras i mina vandringskvarter.

Anette Grinde Lundeberg


2 kommentarer:

Anonym sa...

Ser ut som en VESPA längst upp till vänster.

Anette sa...

Ja, visst gör det det. I vackra Indien finns t ex mopeder, motorcyklar och vespor som tvåhjuliga transportmedel förutom cyklarna.

A..