Jamenjagkanskaändå....

Jag vet att jag både tänkt och sagt: nej, inte en gång till. 

Nu tänker jag nog ändå att jag ska försöka att låta bli att säga så. Det kan komma nya fakta, en ny känsla eller bara en ny figur i hjärnkontoret som tycker på något nytt sätt. Det kan man ju behöva anpassa sig till, eller hur? 

Solen skiner. Det gillas.

A..

Tack, för att du är med i cirkeln

Tack, för att du är med i cirkeln, säger jag till kvinnan som hämtar sin bokcirkelbok. Jag är glad att ha dig där.

Tack, säger hon. Nu blev jag glad. Tycker du inte om alla?

Joej, ja, eller nej. Vad tycker jag egentligen? Jo, jag tycker om alla. På olika sätt. En del lätt, en del svårt, men alla, ja. Jag utmanas förstås olika av olika människor. 

Jag blev tvungen att tänka efter där, men ja, jag tycker om alla. 

A.. 

Visst är det trevligt när människor är förtjusta?

En man kommer in i butiken och frågar om bokcirkelns förutsättningar. Jag berättar om vad vi pratar om, hur vi sitter, att vi fikar, hur vi väljer böcker, med mera. Jag berättar om tankar och vad vi försöker åstadkomma tillsammans. Det tar en stund, kanske fem minuter. Det är ett gott och trevligt samtal om cirklarna och dess tillförande kraft. 

Mannen lämnar butiken, går ut på torget där hans hustru väntar. Jag hör henne säga: det tog mer än en minut, mitt ärende gick fortare. Jag tror att du är förtjust i henne. Mannen svarar: ja, jag är förtjust i henne. 

Jag ler inombords. Visst är det ändå trevligt när människor är förtjusta?

A..

Det hade varit bättre

det hade varit bättre

om du låtit bli

tänkte jag

när ångesten bände sönder

själen och sömnen

som om inget av dem 

längre spelade någon roll

Nej, inte

för du kan inte

backa steget som tagits 

ordet som sagts 

och våndan som trängt

fram genom huden

Friden är död

men inte du 

inte jag

hur hopplöst det än känns

att leva med sorgen

Det hade inte

aldrig

varit bättre

om du hållit käften

för det är ingen framkomlig väg

om du tycker att jag är skit 

så har du ju rätt att säga det

sprida det som dynga 

om du tror att det gör gott i livet

Det gjorde det inte för mig. 

Idag är en ny dag.

Måndag. 5 september. Solsken.

Idag är en ny dag. Himlen är blå, solen skiner och jag är hel och frisk. Så är mina barn, barnbarn och sambo också. Övriga träffar jag inte så ofta, så det går att dölja hur man har det. Jag funderar mycket på dem, men kommer inte längre. Jag talar ofta med människor i butiken, men skulle förstås också önska fördjupade samtal t ex med syskon. Det är inte ömsesidigt, och därför inte görligt. Så har det alltid varit. 

Jag önskar samtal om läsning, ja, men också om livet. Det är en fröjd med människor som vill dela sina liv, det ger nya perspektiv. 

Jag jobbar 12-14 timmar per dag, sju dagar i veckan. Det är tufft, men självförvållat. Jag kan bara skylla på mig själv, sålunda. Häromveckan fick jag två dagar ledigt, en resdag och långspringardag. Ja, eller tre, söndagen blev ju en resdag hem. Det var långt, jobbigt och fantastiskt. Jag tänkte då att jag inte skulle göra om det, men plötsligt säger ändå min tanke: "jag borde kunna göra det snabbare." Hur står det till i hjärnkontoret, kan man undra. Det var ju också skoj att utmana sig samtidigt som dotter Sofie och sambo Leif gjorde detsamma. Olika sträckor, men ändå ett gemensamt driv. Det var väldigt fint. Jag hoppas att vi kan göra det igen, inte samma grej, kanske, men en rolig utmaning tillsammans. 

Idag ska vi bokcirkelprata i butiken om Löftet, som fick Bookerpriset 2021. En familj i Sydafrika, med apartheid, med egna åsikter, olyckor, oförutsägbarheter och liv. Känner du dina närmaste, kan man undra när man läser. Vad lämnar vi ut, vad tolkar vi (rätt eller fel), vem försvinner och vad är viktigt? Jag uppskattar människorna i grupperna, men de väljer själva vad de vill och kan med mötet. Eller reagerar. En kvinna blev arg när jag ville be henne om råd, om hjälp. Jag kan inte veta varför. Själv skulle jag nog bli glad om någon ville ha mitt råd, men vi är olika, vi har olika ryggsäck i livet. Det påverkar förstås sånt som andra inte kan se eller förstå. 

Mannen från Betlehem berättar om familj och barnens studier. De har helt andra livsförutsättningar än vi. Jag är glad att höra att de går till skolan, samtidigt som det är en självklarhet. Det som är en självklarhet för mig, oss, är det inte för andra. I Palestina står också våldet och fattigdomen vid dörren. Demokrati och rättvisa är ingen självklarhet där. 

Demokrati är en självklarhet för mig och det är noterat att samtalet inte kommer framåt med pajkastning. Lyssnandet och samarbetet är viktiga ingredienser. Politiken är nu pajkastning och vi har SD inne i värmen. Det är tragiskt att veta att rasism och främlingstänkandet går hem i stugorna, att så många står i begrepp att rösta på ett sådant parti. Och att Moderaterna, KD och Liberalerna står vid deras sida. Det är för mig alldeles obegripligt. 

Anette Grinde