Sidor ...

söndag 22 april 2018

Kista hembygdsgård - Väddö

Gården skänktes till föreningen 1947
Kista hembygdsgård, Väddö, Norrtälje ligger sydost om Älmsta. Gården är en gammal gård, som vårdas av hembygdsföreningen i bygden. Väddö hembygds- & fornminnesförening har gården på sin lott. Föreningen bildades 1929, så den har några år på nacken.

Gården är rätt stor, har många byggnader och en del mark. Det kräver sin man och sin kvinna, för att hålla detta i skick - både med fysisk man- och kvinnokraft och med resurser - pengar - för material, inköpta tjänster och annat som den ideella kraften själv inte förmår.

Brännvinsboden
Att skänka en gård till en förening, kan te sig generöst. Det kan också lägga mycket stor tyngd över människors axlar, människor som finns i bygden och inte vill ha på sitt samvete att en skänkt gård går till spillo, förstörs, förfaller eller liknande.

Jag hoppas att föreningen (bara) känner glädje över gården, att de förmår finna resurser och människor som vill delta i det gemensamma arbetet för ett sådant arv som gården är.

All heder till hembygdsfolket som gör skillnad, var för sig och tillsammans.

Ni är rent fantastiska.

A..


Länkar; 



lördag 21 april 2018

Du lever i mig av Kajsa Grytt


Du lever i mig
Kajsa Grytt
Natur & Kultur
2018

Jag läser Du lever i mig, av Kajsa Grytt.

Karin Johanna Grytt är känd som Kajsa Grytt. Hon är - bl a - artist, låtskrivare och författare. Kajsa Grytt är t ex känd från musikgruppen Tant Strul och musikduon Kajsa och Malena, självbiografin Boken om mig själv och romanen Nio dagar, nio nätter. Nu är hon aktuell med romanen Du lever i mig.

Boken handlar om Peter och Veronica. Son och mor. Mor och son. De lever inte tillsammans. Peter har inte växt upp tillsammans med sin mor, däremot med sin far. När hans far dör får Peter Veronicas alla brev. Han läser breven och påverkas av dem. Peter och Veronica lever sina liv och påverkas av varandra. De finns nu i varandras liv - men hur?

Kajsa Grytt skriver så att jag intresserar mig för personligheterna. Jag våndas, gläds, lider och känner i mig hur de känner. Ibland har jag lust att be dem skärpa sig, men det kan jag förstås inte. Varken kan eller ska, för det är aldrig min roll att be någon skärpa sig. Jag undrar hur händelsen eller personligheten kan ha blivit just så, vill läsa vidare och få svar.

Jag tänker på hur lätt det är att döma andra för vad de gör eller gjort. Vi dömer, trots att vi inte har hela bilden och vet hur, vad och varför. Vi dömer, alltför ofta hårt och oförsonligt, som om vi har rätten att veta bäst. Vi gör det - dömer, bedömer, värderar - alltid i något mått i vårt tyckande om gott och ont, rätt och fel, vitt och svart. Det finns alltid fler sidor av myntet och det är viktigt att se. Kanske är det någon del vi har missat?

Grytt har ett bra språk. Några enstaka ord stör mig, men inte så många. Jag önskar alltid att de grova sexuella orden inte ska finnas i böckerna jag läser. De förstör alltid mer än de tillför, sänker det vackra i språket och händelserna. Varje sådant ord tar ner berättelsen för mig, får mig att inte vilja. Kanske hör orden till personligheterna, karaktärerna, men jag skulle ändå vilja slippa ha dem i min läsning. Ja, visst hör orden till personligheterna? Ja, men ok, de hör till berättelsen. Jag får låta det vara så, acceptera utan att våndas.

Jag gillar läsningen. Fast det är tungt. Svårt. Mänskligt. Sorgligt. Men kanske är det just sådana böcker jag gillar, sådana som får mig att tänka ett varv till. Inte hasta igenom.

Vad är lycka? Vad är kärlek? Vilka är vi som människor och hur har vi kommit dit? Vad är det som gör oss till det eller dom vi är? Hur plågsamt får livet egentligen vara? Varför måste situationerna vara så svåra, tunga? Varför säger vi inte i klartext, odiskutabelt, var vi står? Varför gör vi livet så svårt?

Tack, Kajsa Grytt, för att du har skrivit. Tack, Natur & Kultur, för att ni har givit ut. Boken finns i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje. Den kommer definitivt att ligga kvar i min tankevärld ett bra tag framöver och jag kommer definitivt att läsa mer av Kajsa Grytt.

Du lever i mig rekommenderas för läsning, ja!

A..


fredag 20 april 2018

Brytning av Monika Selahn

Ja, dessa fantastiska författare och detta fantastiska skrivande. Tänk, så mycket tid, glöd och energi som behövs för att skriva en bok - för att forma den, få den i skriven i rätt ordning, med konstruktiva och trovärdiga händelser och med ett trovärdigt och inbjudande språk. Korrekturläsning, form, tryck, distribution och allt annat, förutom att själva berättelsen ska ner på pränt.

Det är en enorm insats - en fantastiskt sådan - som gör att vi får all denna ljuvliga mängd litteratur till vårt förfogande - vi som vill läsa. Idag tackar vi Monika Selahn för att hon kom till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje igår (torsdag 20/4) och berättade om sin bok, om skrivarprocessen och hur det faktiskt är att skriva en bok. Det var en fröjd att få möjligheten att lyssna.

Stort tack, för gårdagens bokprat!

A..

måndag 16 april 2018

Den långa vassen skärs....

15 april 2018 - Norsjön, Nor, Roslagsbro.
Den långa vassen skärs och samlas av män i Roslagsbros hembygdsförening - St Eriks Gille. Den skärs när isen ligger kvar och säljs som en inkomst till föreningen. 

Herrarna i föreningen har gjort detta i många år, än håller de ut. Jag är i och för sig inte helt säkert bekant med uppgiften att det bara är herrar, men jag tror att det är så. Jag kan förstås ha fel. Man kan hoppas att jag har fel.

Frågan är hur många som finns kvar för att göra detta, hur länge de håller ut. Det är imponerande med all ideell kraft, tycker jag. Det är glädjande och imponerande.

Varje inslag av ideell och gemensam glädje är av godo.

A..

Lilla läseskolan av Ewa Malmborg & Hanna Granlund

Lilla läseskolan
Ewa Malmborg & Hanna Granlund
2018
Rabén & Sjögren
3-6 år
Isbn 9789129705010

Ja, stackars farmor som har gjort illa sig, men så himla bra de nyttjar tiden. Det måste vara en himmelsk fröjd för barnen att börja läsa själva, liksom att få lyssna och lära tillsammans med föräldrar och far/morföräldrar.

Boken innehåller vackra illustrationer och ett gäng roliga texter för barnen. Det är ömsom saga, ömsom övning i sagan och ömsom att träna själv. Det känns som en pedagogiskt fin bok med vackra illustrationer.  Det finns verkligen läsmöjligheter överallt. Något av detta syns i denna lilla fina bok.

Detta är en bok att läsa för och tillsammans med småglinen, minstingarna som vill lära sig och kanske snart ska börja skolan.

Pepp för läsning tillsammans med barnen!

A..

Nor - Roslagsbro - vad händer med bävrarna, tro?


Vi tog en söndagspromenad i bygden. Vi vandrade på små vägar och stigar som inte är så starkt trafikerade. Färgerna är sparsmakade. Grönska är att vänta, men den är inte här än. Några av husen har sett bättre dagar men står kvar som ett minne av förfluten tid. Här, intill Nors herrgård i Roslagsbro, har man städat runt bäcken, röjt i riset och samlat det på en enormt stor hög. Det blev öppet och fint, plötsligt såg man annat än man sett förut. Ja, visst är det fint, men vad händer med de som bott i det som var?

Bäcken är den jag kallat för "bäverbäcken" och man kan förstås undra hur man har ändrat bävrarnas livsförutsättningar nu, när man har förändrat miljön runt bäcken på ett ganska kraftfullt vis. Det blir intressant att se om bävrarna kommer att bo kvar eller om de väljer att byta boplats när deras boendemiljö så kraftigt har förändras.

Hur är en bäverboplats skyddad? Får man ändra grundförutsättningarna? Får man riva deras bo eller ändra deras bomiljö genom att röja och/eller avverka i dess omedelbara närhet? Finns det några regler kring detta eller ligger det i markägarens fulla rätt att röja i och skapa en miljö som hen själv önskar?

Det finns inget dömande i frågan, bara en enkel undran.

A..

söndag 15 april 2018

Den stora utställningen av Marie Hermanson



Den stora utställningen
Marie Hermanson
2018
Albert Bonniers förlag
Isbn 9789100169992


Den stora utställningen handlar om Albert Einstein som tilldelades Nobelpriset i fysik 1921. Han fick priset för sin upptäckt av den fotoelektriska effekten, även om han kanske var mer känd för relativitetsteorin. Det verkar, både i boken och i verkligheten, ha varit en kontrovers där.

Boken handlar också om Göteborgsutställningen 1923 och om ett antal människor som påverkas av Einstein, av tiden och av utställningen. Runt Albert Einstein finns t ex Elsa, Alberts hustru, och Betty, Alberts sekreterare. De lever med och påverkar Einsteins liv, förstås.

Otto och Bella ingår i handlingen. Otto förlorar sin mor i ung ålder men blir väl omhändertagen. Vem som är hans far är okänt. Kanske är det herrn på gården där modern arbetade. Oaktat vilket, läser vi om kvinnans roll, om svårigheterna för en ensamstående mor och om hur det påverkade sonen Otto. Kvinnors svårigheter, fördomar och förhållningssätt, tål att begrundas. Finns detta ännu kvar? Är det jämförbart med händelser i vår egen tid? Bella är en åsna som Otto har gott handlag med och som aktivt påverkar hans liv. Mer framträdande i handlingen är förstås Otto och Bella som har en hel del för sig under Göteborgsutställningen.

Ellen är 19 år. Hon flyttar in till staden från landsbygden, hittar ett oavlönat jobb på tidningen som rapporterar om utställningen, är hållen" hemifrån men frigör sig en aning allteftersom. Det krävs förstås en aning skinn på näsan för att arbeta på en tidningsredaktion. Det har hon. Som kvinna utsätts hon för männens fasoner, ja, även övergreppsfasoner. Det pågår förstås än, här i vår tid.

Ellen bor hos sin faster Ida. Jag tolkar faster Ida varande av ett annat korn är Ellens far. Det skapar nya steg i berättelsen och andra möjligheter för Ellen.

Vendela står som en dramatisk motpol till Ellen. En udda vänskap, kanske? En smula exotisk, men ändå viktig. Det finns inget som säger att vi bara ska umgås med våra likar. Det är kanske skillnaderna som gör skillnad, förutsatt att vi själva står tillräckligt stadigt på jorden så att vi inte dras med för mycket i det exotiska - om vi inte hör hemma där. Även det tillfälliga gör skillnad i livet.

Nils är polis och 29 år. Han vill vara detektiv, lösa klurigheter och samtala om dem med kollegor för att hitta rätt riktning. Han gör sig väl i sammanhanget. Han är en eftertänksam herre, med gott maner. Jante lever i honom, förstås. Ja, kanske inte bara i honom. Berättelsen är ju i Sverige, och där huserar Jante i många. Ett gott stycke blyghet eller anständig försiktighet finns också i Nils. Som det anstår en värdig person.

Berättelsen snurrar huvudsakligen kring Otto, Nils och Ellen, Albert Einsteins och hans Nobelföreläsning, liksom den speciella Göteborgsutställningen. Ja, andra personer kommer till och spelar roll i sammanhanget. Doktor Müller, Kurt Hamilton och Paul Weyland spelar roll, förstås, som personer som utmanar och skrämmer Albert Einstein, Ellen och Nils. Spelar roll gör också antisemitismen och högerextremismen. Då, som nu, snurrar extrema tankar och krafter som några finner rimliga och andra inte. Frågan är hur olika personers uppfattningar, ord och drivkrafter påverkar andra och samhället i stort. Det är relevanta frågor som behöver fångas, både då, i boken och nu i den tid vi lever i här. Också här lever extremismen i högt välmående och riskerar att skada båda samhället i stort och enskilda människor.

När Otto 80 år senare sitter på sitt äldreboende och funderar över situationen både i nutid och då, när det begav sig, får vi bilder av en helt annan tid och en helt annan livssituation. Hur är det att bli gammal, egentligen? Vad kan vi styra, själva? Det där att vi minns det gamla, men inte vad vi gjorde alldeles nyss, är förstås något som gäller oss alla när minnet ändras i den riktningen. Det återstår att se hur vi själva förhåller oss till detta, om vi får vara friska i övrigt. Han minns 1923 rätt väl.

Jag uppskattar händelse, miljö- och personbeskrivningarna. De är lätta, inte komplicerat konstruerade, flyter lätt i texten och skapar inga större konstigheter. Som alltid förundras jag över författarnas fantastiska fantasi. De olika beskrivningarna skapar allteftersom bilder åt mig, som jag ser inom mig. Bilder som visar såväl sammanhang som miljöer och personer. Som sig bör, förstås.

Albert Einstein beskrivs som en kunnig, men en smula förvirrad man, rädd för människor som vill honom ont, ja, lite disträ men närvarande i stundens nu och med en viss förkärlek för kvinnor. Han är, som kanske många är, en smula avundsjuk på en del andras familjeförhållanden som han själv inte förmår forma. Ja, vi är alla i något mått offer för det vi själva är och omger oss med, eller hur? Vi kan inte bli något annat än det vi formas till genom gener, livsomständigheter och egen fostran. Vi förmår inte mer än det vi förmår.

Jag tycker om Den stora utställningen (Marie Hermanson). Den är lättläst, handlingen löper sakta framåt och jag läser gärna vidare. Den innehåller inga överdrivna hot och makabra otäckheter, inga språkliga barriärer som grova sexscener, svordomar eller obegripliga och lagom irriterande slanguttryck eller andra märkligheter som vi - i bokcirklarna i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje - inte är överdrivet förtjusta i. Jag längtar efter det goda språket och det tycker jag mig finna här.

Jag uppskattar läsningen och hoppas att mina kamrater i bokcirkeln gör detsamma. Det lär jag märka
på måndag, för då ska vi tala om saken.

A..

måndag 9 april 2018

Den rädda löparen av Kristina Paltén

Den rädda löparen
Kristina Paltén
2018
Wahlström & Widstrand

Du imponerar, Kristina. Ja, du imponerar.

Jag läser vidare i din bok, imponeras av din resa, din bearbetning och dina ord. Jag imponeras av din idoghet, din styrka att kliva över eller utanför din rädsla men också att ständigt bearbeta den. Du har verkligen gjort en fantastisk bedrift som sprungit genom Iran, som hanterade din rädsla tillräckligt väl, mötte alla människor och genomförde resan som du gjorde. Jag har mött andra människor som har rest genom Iran - också dessa har givit uttryck för fantastisk vänlighet, generositet och vackra vyer. Det är helt uppenbart ett land att besöka.

Jag träffade dig innan du reste (ja, rätt tidigt i din planering), gjorde en liten film om dig, hörde dig tala om rädsla, kärlek och om din resa genom livet. Jag upplever dig som enkel och vanlig, och samtidigt väldigt unik. Det är ju inte alla som springer mellan Istanbul och Helsingfors, paddlar över Östersjön eller paddlar Stockholm - Göteborg i vintertid, sätter världsrekord på löpband eller springer i en ryslig värme i ett särskilt land som Iran. Det är en fröjd och en glädje att se allt det du gör, allt du har gjort och åstadkommit och att du verkar må bra av allt det du gör. Jag håller tummarna för att det är just så. Jag blir innerligt glad över människor som skapar äventyr för sig själva, utmanar sig själva, och samtidigt för med sig en idrottslig prestation. Du har definitivt gjort detta.

Den här boken kan rekommenderas för läsning. Följ Kristinas tankar, följ hennes färd genom Iran och fundera kring hur du själv gör för att genomföra projekt och mota rädslan eller annat som hindrar oss från att leva som vi vill. Kristina gör detta alldeles storartat, tänker jag som tålmodigt väntar för att se vad hon tänker hitta på härnäst. Just det, visst hade du ett ultralopp på gång i acceptabel närtid?

A..





söndag 8 april 2018

Den rädda löparen av Kristina Paltén

Den rädda löparen
Kristina Paltén
Desirée Wahren Stattin
Wahlström & Widstrand förlag
2018

Hm. Jag läser just nu Kristina Palténs bok Den rädda löparen och förundras över hur andras rädslor påverkar - kan påverka - det vi gör eller vill göra. Hur hänsynen till andra människor påverkar våra liv. Är andras känslor vårt ansvar? Är det ok att andras känslor hindrar oss att göra det vi vill?

Om jag väljer att inte göra en viss sak för att mina vänner, mina barn, mina föräldrar eller någon annan blir oroliga eller besvärade - så hindras jag av andra. Ja.

- Är det ok av andra att försöka hindra mig? Nej, eller kanske ja.
- Är det ok av mig att försöka hindra andra? Nej, eller kanske ändå ja.
- Försöker jag hindra andra genom att ge uttryck för min oro? Nej, eller ändå kanske ja.
- Är det viktigt att jag låter bli att ge uttryck för min oro? Nej, eller kanske ja.

- Ja, det finns nyanser i allt, beroende av vem vi talar med och hur vi själva är kopplade till frågan. Ju mer man begrundar frågorna, desto svårare blir det.

Jag har ännu inte nått så rysligt långt in i boken, men Kristina Palténs sätt att ge uttryck för sina tankar sätter också fart på mina tankar. Jag ser fram emot den fortsatta läsningen.

A..





Oj, ett litet vårtecken tittar fram...

Blåsipporna tittar försiktigt fram och några modiga små tussilago tar sats i ett dike. Är våren på gång, mån tro?