Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje har den som bok att läsa i en av sina bokcirklar. Jag har nu läst boken och blev inte helt nöjd med innehållet. Vi får se, senare, vad resten av bokcirkelgruppen tycker om boken när det är dags för ett samtal kring boken.
Ja, den är skriven av en högst kompetent författare. Ja, den har ett bra språk. Ja, den innehåller många person- och miljöbeskrivningar. Men - för mig tog det på tok för lång tid innan det hände något relevant, spänningsmässigt relevant, i boken.
Gokväll.
Recensionen från Gokväll drog upp mina förväntningar. Det var därför - för pratet hos Gokväll - som den fanns på bokvalslistan hos cirkeln. Det blev inte som jag tänkte mig. Baksidesbeskrivningen på boken stämde inte, i mina ögon, med innehållet. Jag tänkte mig att spänningen skulle starta långt mycket tidigare än den gjorde. Startsträckan blev alldeles för lång innan den faktiska spänningen infann sig. Makens underligheter tog för lite tid och text i anspråk i boken, kanske man kan säga. Den anslöt till handlingen för sent, skulle man också kunna säga.
Den underjordiska järnvägen.
En rolig detalj i boken var att den talade om den underjordiska järnvägen, som ju är en bok som finns i bokhandeln just nu. Ja, den talade inte om boken, men väl om järnvägen. Boken är en nyutkommen roman som inkluderar frågan om slaveri i USA med flera av dess följdfrågor. Kanske är det en bok att läsa för cirkeln sen?
Relationer.
Hur kommer det sig att vissa människor har så svårt för relationer och andra bygger dem som om det vore en självklarhet? I boken finns någon karaktär som är riktigt sympatisk, andra som man kan vara utan och ytterligare någon som egentligen inte beskrivs på något sätt alls. Någon bara försvinner ur handlingen - någon som kanske skulle uppskattats om hen var kvar. Personligheterna, hur människor är eller inte är, hur man kan spela teater i förhållande till andra, är intressant också att se i böckernas värld. Så är det ju också i verkligheten.
Boston.
Lehane skriver från Boston-området. I Boston var jag häromåret, så jag kan ur något perspektiv hänga upp min miljöbild med den utgångspunkten. Det är förstås fint att känna igen sig i miljön när man läser sin bok.
Anette Grinde
