Gott nytt år. Det är nu, strax, dags att börja på ett nytt. Vi får se vad som hända skall under 2018. Kanske innehåller det många nya samtal? Kanske innehåller det många nya möten? Kanske visar det sig att mänskligheten går framåt och att vi inser att vi behöver höja blicken. Ja, det återstår att se vad som händer under 2018, men vi kan var och en göra vårt bästa för att det skall bli bra och bättre.
Själv ska jag ägna mig åt samtal, böcker, cirklar, föreläsningar och dylikt. Platsen jag tänker hålla till på är Lilla torget i Norrtälje. Närmare bestämt i bokhandeln.
En bra tid för cirkelsamtal är kl 1630-1800. Vill du vara med?
Välkommen dit.
A..
Artiklar, reflektioner och krönikor. Ord om sådant som påverkar mig och min dag. Och kanske oxå din dag. Ord om glädje, sorg och frustration. Ord om lycka. Om människor som gör. Eller inte gör. Om hur vi är. Eller inte är. Kanske oxå några ord om livet. Helt enkelt. Om nu livet är enkelt.
Sidor ...
▼
söndag 31 december 2017
fredag 29 december 2017
I bokhandeln möter vi människor
Detta - möten med glada och konstruktiva människor - gör mig oerhört varm om hjärtat.
Välkommen till Roslagens bokhandel, vid Lilla torget i Norrtälje.
A..
torsdag 28 december 2017
NT idag (28/12 2017)
En förstasida och ett heluppslag mitt i tidningen handlar idag om bokhandeln i Norrtälje. Artikeln hittas på webben - här.
Välkommen också till Roslagens bokhandels blogg (bokbloggerskan.blogspot.se) och till den fysiska bokhandeln, förstås. Den finns på Lilla torget i Norrtälje.
A..
söndag 24 december 2017
Kulturen i rummet
Det sitter i väggarna, sägs det. Ja, ur något perspektiv gör det just det, men ändå inte. En grupp, en förening eller ett företag är förändringsbart när eller om vi så önskar. När och om vi bestämmer oss för just detta. Vad vill vi vara?
Det är inte en absolut omöjlighet, om än en smula svårt, att ändra det som sitter i väggarna, alltså organisationens kultur. Men, när vi ser vad vi är kan vi också gå vidare att bli eller vara det vi vill vara. Gruppen och alla dess beståndsdelar styr hur den är.
Jag hör människor gnissla i organisationen. Kanske gör jag det också själv. Jag ser gärna att vi upphör med gnisslet och vänder steken till glädje och inspiration.
Nej, vi går inte döden till mötes. Vår förening kommer att fortsätta att leva som en egen förening. Vi talar inte idag om att lägga ner den eller slå ihop den med en annan förening på orten. Vi är vår förening och vi är det i glädje. Vi har en riktning som säger att vi vill växa, skapa fler projekt och göra skillnad. Det kräver att vi gör. Riktningen i detta är också att vi avstår från att diskutera frågan om nedläggning och sammanslagning - det är inte konstruktivt att tala om att växa och att lägga ner på samma gång. Så, låt oss fokusera på tillväxt och glädje.
Ja, vi behöver se att förändringens vindar blåser, att det är en annan tid nu än förr och att det kommer att ändras mer framöver. Vi behöver vara förändringsvilliga, såväl de som har varit med länge som vi som är relativt nya i organisationen. Just nu vill vi bli fler och vi vill sänka medelåldern i föreningen. Vi vill också att medlemmar, som har möjlighet, kommer och är engagerade. Att sänka medelåldern innebär att vi vill välja in fler yrkesverksamma människor, kanske i åldern från 45 år och uppåt. Yngre går förstås också bra. Det innebär inte att vi är ledsna och motar de äldre, men att vi gärna ser de yngre i vårt rum.
Det gnisslas om att folk inte kommer till nätverkets sammankomster. Ja, det är ledsamt att människor väljer att avstå att komma, för att de tycker att vi (alla eller någon), platsen, tiden eller andra omständigheter är fel, men klubben består av människor som känner, tycker och är. Den består av fantastiska människor. Vi alla är olika. Någon kritiserar föreläsningarna utan att själv engagera sig i dem, se vikten av olikheterna och ha ett öppet sinne för nya företeelser. Vi ber er avstå från denna kritik. Vi ber er engagera er i dem. Någon gör ett fantastiskt arbete med att boka in ett stort antal föreläsningar med vidd, bredd och djup. Någon anstränger sig för att alltid vara på plats - för att det spelar roll både för hen själv och för alla andra. Någon jobbar eller studerar på annan ort eller har kunduppdrag som krockar med vår mötestid. Någon är sjuk eller har en sjuk anhörig. Vi är alla människor med åtaganden som inte bara faller på just vår föreningen - men vi har också ett åtagande att vara närvarande, vara engagerad och kanske ur något mått också vara stolt över det vi är och har.
Vi är ett nätverk. Nätverk som bygger på mänskliga möten utforskas bäst i möten tillsammans. Där. På plats.
A..
Det är inte en absolut omöjlighet, om än en smula svårt, att ändra det som sitter i väggarna, alltså organisationens kultur. Men, när vi ser vad vi är kan vi också gå vidare att bli eller vara det vi vill vara. Gruppen och alla dess beståndsdelar styr hur den är.
Jag hör människor gnissla i organisationen. Kanske gör jag det också själv. Jag ser gärna att vi upphör med gnisslet och vänder steken till glädje och inspiration.
Nej, vi går inte döden till mötes. Vår förening kommer att fortsätta att leva som en egen förening. Vi talar inte idag om att lägga ner den eller slå ihop den med en annan förening på orten. Vi är vår förening och vi är det i glädje. Vi har en riktning som säger att vi vill växa, skapa fler projekt och göra skillnad. Det kräver att vi gör. Riktningen i detta är också att vi avstår från att diskutera frågan om nedläggning och sammanslagning - det är inte konstruktivt att tala om att växa och att lägga ner på samma gång. Så, låt oss fokusera på tillväxt och glädje.
Ja, vi behöver se att förändringens vindar blåser, att det är en annan tid nu än förr och att det kommer att ändras mer framöver. Vi behöver vara förändringsvilliga, såväl de som har varit med länge som vi som är relativt nya i organisationen. Just nu vill vi bli fler och vi vill sänka medelåldern i föreningen. Vi vill också att medlemmar, som har möjlighet, kommer och är engagerade. Att sänka medelåldern innebär att vi vill välja in fler yrkesverksamma människor, kanske i åldern från 45 år och uppåt. Yngre går förstås också bra. Det innebär inte att vi är ledsna och motar de äldre, men att vi gärna ser de yngre i vårt rum.
Det gnisslas om att folk inte kommer till nätverkets sammankomster. Ja, det är ledsamt att människor väljer att avstå att komma, för att de tycker att vi (alla eller någon), platsen, tiden eller andra omständigheter är fel, men klubben består av människor som känner, tycker och är. Den består av fantastiska människor. Vi alla är olika. Någon kritiserar föreläsningarna utan att själv engagera sig i dem, se vikten av olikheterna och ha ett öppet sinne för nya företeelser. Vi ber er avstå från denna kritik. Vi ber er engagera er i dem. Någon gör ett fantastiskt arbete med att boka in ett stort antal föreläsningar med vidd, bredd och djup. Någon anstränger sig för att alltid vara på plats - för att det spelar roll både för hen själv och för alla andra. Någon jobbar eller studerar på annan ort eller har kunduppdrag som krockar med vår mötestid. Någon är sjuk eller har en sjuk anhörig. Vi är alla människor med åtaganden som inte bara faller på just vår föreningen - men vi har också ett åtagande att vara närvarande, vara engagerad och kanske ur något mått också vara stolt över det vi är och har.
Vi är ett nätverk. Nätverk som bygger på mänskliga möten utforskas bäst i möten tillsammans. Där. På plats.
A..
onsdag 13 december 2017
Juletid..
Det finns fina julkort och det finns alldeles fantastiska julkort som verkligen får oss att le.
Detta har somliga fått av sina barnbarn. Ja, inte jag då, eftersom jag inte har några barnbarn ännu.
Fint. Fint.
Välkommen till Roslagens bokhandel.
Detta har somliga fått av sina barnbarn. Ja, inte jag då, eftersom jag inte har några barnbarn ännu.
Fint. Fint.
Välkommen till Roslagens bokhandel.