Sidor ...

torsdag 20 april 2017

Suicidpreventivt nätverk i Norrtälje

Rotary Norrtälje 20170420.

Idag var vi 17 personer vid bordet, där 14 var egna medlemmar. Håkan Engström är månadens president, i den stafett som vi sakta för framåt då vi saknar en fast president under innevarande rotaryår (2016/2017). Han ledde därför dagens möte. Vi är åter på s/s Norrtelje och vi serverades som vanligt fantastiskt god och vällagad mat. Det är en fantastisk plats att vara på. Vi tackar s/s Norrtelje för att vi får vara där. Det är fint att kunna mötas där.

Idag gratulerade vi också Torkel på hans födelsedag. Grattis, Torkel, vi hoppas att din dag har varit fantastiskt fin.

Till dagens lunchmöte hade vi bjudit in Denise Keyser, som föredragshållare. Hon är samordnare i Suicidpreventivt Nätverk Norrtälje - SPNN. Hon talade om Norrtälje, om nätverket SPNN och om självmord i stort. Hon talade om vår, allas, ansvar i detta. Hon sådde viktiga frön i våra tankar.

Självmord är ett psykologiskt olycksfall, säger Denise. Det är ett olycksfall som kan leda till förlorade liv. Det här området är fyllt av tabun, som gör det svårt att hjälpa de människor som behöver vår hjälp. Mycket av detta går av förebygga, men vi måste våga tala om det. På direkta frågor om man verkligen vill dö är svaret oftast att man bara inte vill leva livet just så här. Det är detta vi alltså behöver fundera kring. Vi behöver se och hjälpa personen - vi behöver visa medmänsklighet.

Att rädda liv handlar om att vara medmänskliga, att vara medmänskligt omhändertagande. Du behöver inte vara psykolog eller läkare, du behöver vara en medmänsklig människa. Det är otroligt viktigt att tala om känslor här, att tala om känslor tidigt i livet och att göra det kontinuerligt.

Det finns en skillnad mellan män och kvinnor i självmordsstatistiken och männen står för huvudparten. Kanske har de, genom vår sociala konstruktion där män skall vara starkare, inte tala om känslor och inte gråta, just här en nackdel. Kanske är det just detta som förklarar skillnaderna i statistiken (2015 - 818 män & 331 kvinnor).

En viktig fråga är alltså att tala om känslor, att våga göra det och att fortsätta att göra det. Igen och igen. Du skadar inte människor genom att bry dig, att fråga hur de mår. Du skadar inte när du visar att du bryr dig om.

Denise Kayser talar om tabun, att det finns så mycket skuld och skam inom det här området. Information och kunskap är här otroligt viktigt. Vi behöver bryta tystnaden kring detta.

Denise uppmärksammar oss på ett bra studiecirkelmaterial (Låt himlen vänta) som studieförbundet Sensus har givit ut inom detta sakområde.

Besök gärna Folkhälsomyndighetens hemsida om suicidprevention och/eller Norrtäljes nätverks sida på samma tema.

Bokrekommendation; Konsten att rädda liv, av UllaKarin Nyberg.

Nästa vecka möter vi Louise Lindfors, ordförande i Fredrika Bremerförbundet och veckan därpå möter vi Per Ahlin, kulturchef i Norrtälje kommun. Varmt välkomna då.

Välkomna också till Rotary Norrtäljes facebook-grupp, som du hittar här!

Vid pennan
Anette Grinde












söndag 16 april 2017

Ölands norra udde - i isande kylig vind

Ölands norra udde - i isande kylig vind. Vackert, men väldigt kallt.





Solen skiner idag (påskdagen 2017), men det är kallt i luften. Ja, särskilt nära havet. Lite molnigt, lite mindre idag än tidigare än under helgen, men ännu lite molnigt. Det snöar på sina håll i Sverige, t ex i Norrtälje. Inte på Öland, dock. Tur är väl det, då vi har sommardäcken på.

Hälsat på hos pappa på Högby kyrkogård. Carl har varit där med ett ljus (tänker vi, eftersom ingen av oss gjort detta & ljuset är där).. Mamma har planterat penséer och påskliljor. Kyrkovaktmästaren har strött blodmjöl för att undvika att rådjuren äter på penséerna. Jag förfasas över blodmjölet, som en slaktprodukt som läggs på graven. Ogillandet känns i mig. Gravstenen är ny och fin. Den är svart, enkel och stram - med vackra träd i kanten. Ja, den är fin.

A..

(Påskhelg 2017, Öland)





torsdag 13 april 2017

Krig och genus?

Hur ändras livet för kvinnorna när landet eller området hamnar i krig eller konflikt? Hur påverkas kvinnorna när männen lämnar hemmet för att strida på annan plats? Vad händer när de, männen, återvänder hem till hemmet igen efter stridernas slut? Eller vad händer för kvinnorna och familjerna när/om de inte återvänder alls?

Hur ändras livet för kvinnorna när de tar del av striderna?

Vad händer med våldsnivån i de olika situationerna - innan, under och efter? Ansvar för hushåll? Skydd av barnen? Trygghet?

A..

onsdag 12 april 2017

Jag vandrar på Drottninggatan

Jag vandrar på Drottninggatan där är blommor i mängd tänker på lastbilen på människorna som skadats och försvunnit värmen & kärleken syns människor står stillsamt betraktar tänker sörjer sorgen känns människor gråter blomsterhaven växer över lejon & polisbilar sången ljuder människor samlas tillsammans i vänliga folkhav med frid & omsorg stillsamhet råder livet fortgår men inte som om ingenting hänt A..

lördag 8 april 2017

Igår var en sorgens dag, som vi inte kommer att glömma...

Jag går sakta nerför trappan, här hemma. Jag lever. Det är en ny dag, idag.

Igår var en sorgens dag, som vi inte kommer att glömma. Det kom oss så nära. Det skakade om oss, tog fram nya känslor. Alla hade sina mobiler i händerna för att informera sig och andra. Telefonkapaciteten havererade, överbelastningen var ett faktum, men sociala medier fungerade. Det gick att informera sig, även om mängder av rykten uppkom. Egna sanningar, obekräftade tolkningar som tog fart, florerade. Ryktesspridningen drev fort i rummen och över nätet. Vi letade information, tolkade det lilla som fanns. Människor var rädda, för sin egen säkerhet och för andras. Vi grät. Det gjorde ont.

Ett nytt sorts våld slog ner mitt ibland oss. Vi har sett det förr, men nu kom det nära. Ett våld av den där alldeles obegripbara sorten. Tillfälligheter avgjorde hur vi drabbades. Det förde oss samman, men skapade väldigt mycket rädsla. Rädsla. Låt oss hoppas att vi kan skaka av oss rädslan, när detta lagt sig. Att vi kan fortsätta att leva livet i acceptabel trygghet. Visst kan vi välja den riktningen? Ja, vi kan välja den riktningen.

Jag läser i DN att fyra människor dog, att flera ligger på sjukhus för sina skador och att en man är gripen. Jag ber idag för alla de människor som var mitt i, som chockades, dog och skadades och för alla de vänner och nära som är ledsna, förtvivlade. Jag önskar styrka till dem och oss alla för att klara sin/vår nya dag. Idag och nästa. Och nästa igen.

Jag ber att vi inte blir hatiska och förbannade, att vi istället låter omsorgen om våra och andras liv och hälsa vara i fokus. Låt oss skaka av oss rädslan, när detta lagt sig en aning, låt oss gå ut i livet igen.Vaksamma, men öppna och välkomnande. Låt oss leva våra liv i glädje, med ett övermått av omsorg om varandra. Vi kan inte skydda oss mot allt, helt uppenbart är det så, men vi kan se oss om en aning och se hur människor omkring oss mår.

Låt oss gå ut, stärkta av insikten att vi behöver vara just vaksamma, med öppna, vänliga och omsorgsfulla ögon. Att vi behöver betrakta varandra och bistå den som trillar iväg i extrema tankegångar - där livet inte är viktigt, där någon har större rätt än andra.

Gränsen mellan civilkurage och angiveri kanske ibland är hårfin. Angiveri är inte vackert, tänker jag, men civilkurage är det. Jag tänker att det är vårt ansvar att bära det - civilkuraget - i väldigt mycket högre grad än vad vi, några, inte alla, gör nuförtiden i vårt samhälle.

Se dig om.
Hjälp den som du har i ditt nära nätverk, som mår pyrt. Kan vi höja ribban i vår egna civilkuragenivå? Ja, det skall jag absolut göra. Jag skall absolut höja ribban i hur jag lever mitt liv, och i hur jag tar ansvar för att vi tillsammans kan leva bra liv.

Jag hoppas att fler gör det. Höjer ribban, för bra liv, tillsammans. Alla. Tillsammans - på vår gemensamma jord. I omsorg, i gemensam fred.

A..



Länkar & sån´t.




torsdag 6 april 2017

Dagens bild..

Dagens bild bör kunna ge upphov till glädje. För mig, alltså. Men nej, inte. Jag tappade den nya telefonen så att den gick sönder.

Det är alltså inte meningen att de skall slinka ur händerna ner på det hårda golvet. Då går de helt enkelt i kras.

A..