Dagens föreläsning gick acceptabelt ok...

Dagens föreläsning gick acceptabelt ok, kanske t o m bra. Det är ju förstås en personlig definitionsfråga, så jag är inte säker på att jag alls kan svara på frågan. Alltså om den gick bra.

Oavsett detta höll jag en föreläsning om ickevåld och fredsorganisationer i syd. Jag höll den hos Solna Råsunda Rotaryklubb, i Solna centrum. Det var en liten skara människor, men intresserade och engagerade. Vid varje föreläsning dyker nya frågor upp som jag behöver vrida och vända på, se saken ur andra perspektiv och fundera på hur jag lägger orden. Jag vill vara opartisk, i den mån det är möjligt. Jag vill inte fara med osanning, vilket också gör att jag noga måste begrunda vad jag säger, hur jag säger det och fundera över vems sanning det är. Sanning är ju ett vanskligt begrepp, särskilt i en situation där det finns andra sanningar som tycker sig väga tyngre.

Vi bokning av föredraget framkom att den inte skulle vara politiskt. Hur skulle fred och ickevåld kunna vara politiskt, tänkte jag, men insåg naturligtvis att allt jag säger i just den frågan är politiskt. Om detta ämne kan man alltså inte tala utan att vara säker på att det är politiskt.

Nåväl.
Dagens föreläsning gick acceptabelt väl.
Den rosa skumpan jag fick med mig hem (som tack för föreläsningen) får avnjutas en annan dag.

A..

Jag försöker föreställa mig vad detta innebär för freden...

Jag försöker föreställa mig vad detta innebär för freden.
Jag försöker se vad det kan göra för att minska våldet.
Jag försöker känna vad det kan innebära för människor som bor i området.

Jag försöker se hur de som bor i flyktinglägrens stängda rum kan skapa bättre liv. Eller kanske hur mycket lättare det nu blir att ta sig till sina jordbruksmarker, få tillgång till vatten eller ta sig till jobbet på andra sidan muren.

Jag försöker föreställa mig hur de nu tar ansvar för människor rättigheter och lika värden.

A..

Artikel 5 - jag har rätt till min värdighet

År efter år lever människor under förtryck. Pågående ockupationer har varat under väldigt lång tid, se t ex Västsahara och Palestina. Många människor saknar tillgång till skola, vatten, mat, möjlighet att försörja sig och värdiga liv. De utsätts för förtryck och våld.

Hur kan det komma sig att världen tillåter detta, att FN och vi andra medborgare i världen tycker att det är i sin ordning? Hur kommer det sig att det får fortgå.

Det gör ont i min själ.

Det finns mänskliga rättigheter som säger att människor - alla - har rättigheter, som t ex rätt till sin värdighet. Det innebär att ingen får förnedra någon annan, inte bryta ner vare sig fysiskt eller psykiskt.

Hur rimmar det med husrivningarna av palestinska hus, som vi så ofta hör rapporter om? Hur rimmar det med berättelserna om de nattliga räderna hos familjer på Västbanken? Där de väcks mitt i natten, rycks upp utan annat skäl än att skaka om och skapa rädsla? Vad gör det med barnen? Hur rimmar det med ständiga och obefogade kontroller av människor för att de är av en viss "sort".

Jag hör människor säga att muren och vapnet är rätt, att det minskar våldet. Hur kan man tänka att förtryck är rätt? Hur kan man tänka, tro, att det minskar våldet?

Jag hör människor säga att man inte kan/ska ta ställning. Hur kan man tänka att man bara skall stå vid sidan och låta det ske utan att tala om saken, utan att i något mått lägga sig i? Hur kan man låta förtrycket bara fortgå utan inblandning, när man vet vad som sker?

Jag förstår inte detta. Jag kan omöjligt förstå av vi inte står vid varandras sida. Att vi bara skall stå tysta och se på. Nej, det går över mitt förstånd.

A..

En fattig familjs hem .... (Pernilla Ahlsén)

Pernilla Ahlsén.
En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva 
2006
Norstedts. 

Jag läser Pernilla Ahlséns bok från 2006. Det är en intervjubok. Hon har rest och talat med människor som bor och lever i Israel/Palestina, hon lever med dem, träffar dem igen och sätter sig in i frågorna. Hon träffar kvinnorna som drabbas av våldet, vars män eller barn skadas och hon träffar de som frustreras över instängdheten och outhärdligheten i behandlingen.

Här, 2006, pågick ockupationen. Den påbörjades efter 6-dagarskriget (1967) och den fortgår ännu (2016). Den fortgår utan uppehåll och människor, både israeler och palestinier drabbas av våld, utanförskap, fattigdom och ovärdiga förhållanden. Det läggs ofantligt stora belopp på militära utgifter. Pengar som istället kunde hjälpa människor, både israeler och palestinier, till bättre liv.

Min bild blir oerhört mycket klarare när jag nu har besökt området, jag förstår bättre vad som står i boken och hur det ser ut hos dessa människor. Jag förstår, och det gör ont att läsa om det. Jag vet att det gjorde ont att läsa detta redan när boken kom, men nu är det verkligen än värre.

Apartheid. Brister i mänskliga rättigheter. Otrygga barn. Kvinnor som drabbas av våld. Män, kvinnor och barn som ständigt får uthärda militärens våld och övergrepp. Och andra män, kvinnor och barn som inte alls förstår vad de gör med andra människor.

Konflikten, ockupationen, gör mig så otroligt ledsen. Det gör så ont att veta och lära kring detta.

En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva, av Pernilla Ahlsén - är en läsvärd bok.

A..



Läs mer om ockupationen på; OCHA OPT.org

Bokus. David Karlsson. Norstedts. Blaskan. Boktipset. Reflektioner Allteftersom. Mångfald Tillsammans. Knuff. Bilda i Jönköping. Kyrkträffen Sundbyberg 23/5 2016. Solna-Råsunda Rotary 30/5 2016. Pernilla Ahlsén. 

Genèvekonventionerna 1949 - om skydd för krigets offer.

Genèvekonventionerna handlar om värdighet i krig. Om nu krig någonsin kan handla om värdighet.

Jag läser den 4.e Genévekonventionen som handlar om skydd för civilpersoner under krigstid. Den gäller också vid ockupation av ett territorium. Det finns ju flera sådan konflikter i världen, så den tål att läsas igen. Läsas och begrundas.

Utgångspunkten är att människorna skall behandlas värdigt & schyst. Civila skall behandlas med humanitet och ingen skall utsättas för sämre behandling p g a ras, färg, religion eller tro, kön, börd, förmögenhet eller motsvarande omständighet.

Människor - alla dessa civila - får inte utsättas för våld, tas i gisslan, utsättas för kränkningar eller utsättas för straff som inte utmätts av en i laga ordning tillsatt domstol. Sårade och sjuka skall tas om hand och vårdas.

Jag tänker att dessa inledande artiklar - artikel 1-4 - sätter ribban tydligt. Humanitet och värdighet gäller både i krig och vid ockupation. Det är inte tillåtet att göra skillnad.

Hur kommer det sig att det görs skillnad?  Hur kommer det sig att vissa tvingas ta andra bussar, inte få tillstånd, inte få tillgång till sjukvård eller skolgång, etc? Hur kommer det sig att man med hänvisning till säkerhet inte ens får besöka sin egen familj i grannbyn eller nå sina egna marker? Hur får man själv definiera ord och låta definitionen leda till frånvaro av humanitet och värdighet?

A..

Länkar;
Wikipedia om Genévekonventionerna.
Human Rights - svensk utskrift av den fjärde Genévekonventionen.

Artikel 1. Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.

Artikel 1.

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

- Alla är alltså födda med lika värden, vi är lika i värde. Vi skall aldrig behandla varandra olika, eller vara rädda för varandra. Eller låtsas vara rädda för varandra. Vi är alla fria, lika i värde och med samma rättigheter. Vi - alla - har att behandla varandra med värdighet; grunden är att vi lever i samma gemenskap, vi lever tillsammans på samma villkor.

Det låter ändå rätt självklart, eller hur?

Det låter också som ett gemensamt ansvar.

Tar vi alla ett gemensamt ansvar för att detta verkligen blir - är - så? Texten är från 1948 så vi har ju jobbat ett tag på saken, eller hur? Hur långt har vi kommit?

A..

Obehagligheter.

Jag åkte tunnelbana i morse. Mitt emot mig satt en ung kvinna i ett telefonsamtal. Hennes röst var lugn och bestämd. Hon redogjorde för sitt problem, konkret och tydligt. Det rörde sig om en oro för någon som fanns i samhällets vård. Jag tänkte först att det var en äldre person, i ett äldreboende, som hon talade om. Efter en stund uppfattade jag att jag hade fel, det rörde sig om hennes lilla dotter på som fanns på en förskola. Hon talade om en skada på sin dotter. Hon uppfattade - efter samtal med dottern och annan personal än den hon talade med - att personalen drog i barnen och ville påtala detta för den i personalen hon nu talade med. Hon talade konstruktivt och tydligt. Det fanns inga tveksamheter i hennes påtalande, som inte innehöll några personliga anklagelser eller vrede i rösten. Efter en stund ändrades samtalet från sakfrågan till att hon istället försökte lugna personen hon talade med. Sakfrågan försvann. Jag uppfattade att den andre personen försvarade sig. Kvinnan på förskolan upprepade flera gånger att hon inte hade anmält detta till någon annan instans, men att hon ville tala med personalen om detta. Hon höll sig lugn. Lugn föreföll inte hållas på den andra sidan. Jag upplevde samtalet extremt obehagligt. Försvarade hen - personalen - våldet på förskolan? Var våldet nödvändigt på förskolan?

Nej, jag vet ju inte hur samtalet avlöpte. Oron ligger kvar i min tanke. Finns det våld på våra förskolor? Är det en pedagogiskt framkomlig väg?

Anmäl - för en oberoende utredning - tänkte jag när jag gick av tåget och kvinnan satt kvar. Anmäl, för Guds skull, så att det inte fortsätter om det är så att våld förekommer. Våld kan aldrig vara berättigat.

Nej, jag kan inte veta vad som är rätt och fel. Om det är rätt att anmäla eller inte. Jag vet bara att jag inte vill att det skall finnas den minska lilla misstanke om att det förkommer våld på en enda av våra förskolor. Det får det inte göra.

Våld & hårda tag är aldrig rätt väg. Aldrig.

A..

Stockholms FN-förening inbjuder till seminarium om Västsahara....

Anteckningar från seminarium den 10 maj 2016 - Sthlm. Stockholms FN-förenings seminarium om Västsahara. Tre kvinnor från Kommittén för västsaharas kvinnor berättar om en resa & ett projekt i de västsahariska lägren. 

Spanien hade kolonialiserat Västsahara.

1960-73; FNs deklaration om avkolonisering - arbetet kom igång för att upphöra med detta.
När Spanien lämnar Västsahara går Marocko och Mauretanien in istället.
1975; ockupation - den gröna marschen; mängder av marockaner kom in i landet, skattelättnader för marockaner, mm
1975; domstolen i Haag - Västsaharier har rätt till landet. Marocko stannade. Mauretanien lämnade landet.
1981-1987; muren byggs, minerad och kraftigt övervakad.
1979; FNs fredsplan; Marocko måste lämna området. Västsahara representeras av Polisario. Det skall inledas med en folkomröstning, men denna har ännu inte hållits. Marocko förhalar detta.
1991-idag; MINURSO = FN har ett uppdrag att övervaka vapenvilan.
Marocko vill inte släppa Västsahara ifrån sig, för att området har mycket stora och värdefulla naturresurser.

Flykten
Mest kvinnor och barn flydde ut i öknen, till områden som inte är/var bebodda. De första tälten byggdes av kvinnornas sjalar, senare byggdes husen av sand. Kvinnorna har haft en mycket viktigt del i uppdraget att organisera lägret.

Marocko kallar muren för en defense-wall (säkerhetsmuren). Västsahara kallar den för shame-wall (skämsmuren).

Frankrike och USA blockerar frågeställningen i FNs säkerhetsråd, vilket gör att det är svårt att komma vidare.

Kommittén för Västsahariska kvinnor skapades 1998. Den har 10 medlemsorganisationer. Målet för kommittén är att stötta kvinnor och barn i lägren och skapa opinion - för ett fritt Västsaharierna. Kommittén har sökt pengar från Svenska Institutet för en förstudie kring ett projekt i Västsahara. De har nyligen besökt området.

SADR - Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken. Flyktinglägren ligger i Algeriets öken.

Situationen i flyktinglägren; människorna har bott i flyktinglägren i 40 år. Husen är byggda av sand, de raseras om regnen är för kraftiga. Flyktinglägren är helt beroende av bistånd. Anemi, lågt blodtryck och diabetes är vanliga sjukdomar som härrör från de brister i kosten som uppkommer när de är helt beroende av bistånd.

Skola och utbildning har varit tydligt prioriterad av kvinnorna. De har en 6-årig grundskola för barnen, med möjlighet till vidareutbildning t ex i Algeriet, Libyen, Spanien och Kuba.

En av medlemsorganisationerna är S-kvinnor i Sthlm. De har bedrivit en skola i ett av lägren (Olof Palmes skola). Myndigheterna bestämmer vilka som får bedriva verksamhet, vilket gav problem att driva skolan. S-kvinnor i Sthlm stad lyckades övertala finansiärer att driva skolan vidare. Skolan har nu kunnat drivas under många år. Skolan är byggd med en stor aula, vilken används flitigt när man har kongresser i området. Skolan riktar sig till unga kvinnor. Man läser t ex arabiska och spanska. Ibland läser man engelska också, men det är beroende av tillgång på lärare. Matte, foto, vävning, administration, it, mm - finns som ämnen på skolan. 70-100 kvinnor/år, går i denna skola.

Vardagslivet i lägren är hårt.
Sanden, de stora regnen kommer och förstör. De bor i tält eller i sandhus. Västsaharierna spelar gärna spel - de har ett hemgjort spel som är gjort av små pinnar, stenar och sand. De har en fin sed, där Västsaharierna dricker mycket te. De har en fin liten ceremoni, man skall dricka tre koppar som tillsammans symboliserar livet, kärleken och döden.

Mat & vatten. 
De har kameler och getter, dessa kan ätas och skinn kan nyttjas.

Projektet.
De inledde besöket med att tala om relevanta delar av kvinno- och barnkonventionen samt resolution 1325. Vi talade om makt och jämställdhet. De har kommit en bit, men har ändå en god bit kvar. Förstudien handlade om kvinnornas möjligheter att bli självständiga ekonomiskt. Projektet handlar om att undersöka vilka traditionella handarbetsvaror som kunde utvecklas för att sedan säljas i lägren och till besökare. Under besöket försökte de finna kvinnor som var intresserade av att delta i projekten, skapa handarbetsvaror med både nya och traditionella arbetssätt.

Det handlar mycket om att skapa sysselsättning för kvinnorna. Projektet får inte leda till att stora kvantiteter tillverkas som skall säljas utanför lägret. Många män går med i Polisario och är med i militären, bl a för att ha en sysselsättning. Tristessen är annars förödande.

Vad skall vi fokusera på och skriva i nästa projektansökan?
Mediateknik? Hur man får mer makt till kvinnorna? Tvål? Smycken? Olja till håret? Tillverka krämer till hudvård? Mattor? Att få sy? Skinnhantering?

Vad gör vi härnäst? 
Kommittén kommer att söka medel för att fortsätta detta projekt, det är dock inte klarlagt när.

Det var en stor besvikelse att Sverige inte har erkänt Västsahara.  Hur kommer Sverige - och de organisationer som verkar där - vidare i solidariteten för dessa människor?

A..

Länkar med koppling till Västsahara; 
Fosfat.
Västsahara.
Emmaus Stockholm.
Stockholms FN-förening.
Kommittén för Västsaharas kvinnor.

Antal besökta länder (33) och antal sprungna maror (23)....

Mina besökta länder (när vi begrundande detta vid nyår 2011/2012) var Cypern, Spanien, Frankrike, Polen, Tyskland (maraton i Berlin), Belgien, Holland (maraton i Amsterdam), Danmark, Norge, Luxemburg, Ungern (halvmaraton i Budapest), Österrike, Schweiz, Indien (fina cykelturer), USA, Grekland, Italien, Finland, Estland, Kina, Thailand, Malta (maraton), England, Portugal (halvmaraton i Lissabon) och Sverige (25 st). Av dessa hade 16 besökts tillsammans med Leif.

Under 2012 besökte vi bara tidigare besökta länder, men under 2013 tillkom två nya till listan; Island (Reykjavik Maraton) och Turkiet (Istanbul Maraton). Resan i Indien 2013 gav inget nytt land, men många nya upplevelser. Summeringen säger nu 27 länder.

2014 besöktes Frankrike (Paris Maraton), Polen, Litauen, Lettland, Estland (cykeltur i ljuvlig sommartid) samt Tjeckien (Prag, när Leif fyllde år). Av dessa länder är Litauen, Lettland och Tjeckien nya för mig. Summeringen säger här 30 länder.

2015 besöktes Danmark, vilket inte var så nytt. Ett nytt maratonland, ja, men inte ett nytt tidigare obesökt land. Sommarcykelturen gick i Sverige och på vackra Bornholm (Danmark).

2016, hittills, är Israel, Palestina, USA (Boston marathon) och Kanada besökta. Tre nya (= Israel, Palestina & Kanada) länder, sålunda. Summeringen av besökta länder säger nu 33 länder, om jag räknat rätt.

Antal maraton/ultror uppgår nu sammantaget till 23 stycken, där Boston marathon lagts till på listan. Antal länder som rör dessa aktiviteter är fortfarande 10 eftersom vi tidigare har besökt USA för att springa maraton; Sverige (Sthlm & Öland & Växjö & Norrtälje), Frankrike (Paris), Turkiet (Istanbul), Holland (Amsterdam), Island (Reykjavik), Tyskland (Berlin), Finland (Helsingfors), USA (New York & Boston), Malta och Danmark (Köpenhamn).

Antal besökta länder = 33
Antal maratonländer = 10 

Antal maror/ultror = 23

A..

Indien

Kanada

Israel

Palestina

USA

Länkar & sånt....
Flaggor.
Marathon Globetrotters.

Att träffa människor under resan....

En av bristerna under vår resa var att vi inte träffade så många människor, inte talade mer än enstaka meningar med andra. Vi är två, löser problemen tillsammans, frågar efter vägen, mm, och behöver bara tala lite smått med andra. Hur gärna vi än vill, så finns det liksom inga att tala med.

Ja, under vår tid hos Eli & Barbara i Concord fick vi tala massor. Det var verkligen superbra, men dessförinnan och därefter blev det inte så mycket.

Jag tänker att Coachsurfing är en möjlighet att göra detta. Jag måste påminna mig själv om just det, att logga in på coachsurfing och se om några resenärer är på ingång, hålla mig uppdaterad och engagerad på det forumet.

A..

Montreal - Kanada - 7 maj 2016

Dagens promenad i Montreal - gick till huvudanläggningen för OS som gick här 1976. Flaggorna behöver uppgraderas, många är fransiga och trasiga. Kanske skall varje enskilt land sända en ny? Då kan Sverige gott sända en, så att flaggan är fin och hel.

Man blir glad av de fantastiska stora väggmålningar som finns lite här och där.
Det är avsevärt bättre än klotter. Det är riktigt fina målningar - 
på hela och stora väggsidor! 

Ressällskap....
Gatan är dekorerad med rosa plastkulor hängande som en himmel. Det finns också många regnbågsflaggor längs gatan.  

Montreal - Kanada - 6 maj 2016

6 maj 2016. Montreal - Kanada.

The Mount Royal Cross - beläget på Mount Royal, i Montreal

Mount Royal Cross står på toppen av Mount Royal. Jag gillar kors och detta var stort nog att synas på mycket långt håll.

Jag gillar Montreal. Jag gillar Kanada om resten av landet är som Montreal. Idag har vi vandrat i flera timmar i Montreals stadspark - Mount Royal. Det är en hög kulle i staden med fina vandrings-, cykel- och springvägar. Kullen är hyfsat hög, skarp stigning sålunda. Där var många som sprang, promenerade och cyklade idag. Det var verkligen begripligt eftersom vädret idag var superfint, säkert en bit över 20 grader. Det skall jämföras med tidigare dagar som legat under 10 grader. I dag var det verkligen varmt och skönt.

Efter flera timmars vandring på berget tog vi oss ner till centrum av staden. Det var många som flanerade idag, många var sommar-lätt klädda. Shoppingcentrumen är lite roliga här, vi ser inte ute på gatan att det är ett sådant men om man går in i en oansenlig dörr så öppnar sig nya vyer där innanför. Mängder av affärer, restauranger, fontäner och andra roligheter. Det var lätt att gå förbi en sådan dörr, inte förstå att det fanns mängder av butiker i flera våningsplan där innanför.

När vi läser på wikipedia upptäcker vi att Montreal har väldigt mycket nederbörd, både sommar och vintertid. Vi upptäcker också att de har betydligt fler underjordiska shoppingcenter än de vi har upptäckt. Just det är grejen här - underjordiska shoppingcentrum. Ja, de kan förstås behövas om de har extremt mycket nederbörd.

Montreal kan rekommenderas för ett besök. Kanske går det ett maraton man vill springa här?

Den kanal vi vandrade efter häromdagen var en grävd kanal med slussar, ja, så är det ju oftast förstås. Ett stycke därifrån gick en större flod som var ordentligt strid. Just det, stridheten och nivåskillnaden, var antagligen skälet till att de grävt kanalen med slussarna för att ta sig förbi detta strida område. Hur skulle de annars kunna ta sig förbi?

A..


Länkar; 
Mount Royal Cross

Montreal - Kanada - 5 maj 2016

Ja, här finns massor av ekorrar. De är uppenbart människovana även om de inte kommer ända fram. Lite skygga är de ändå.

5 maj 2016. Montreal - Kanada.

Promenad. Det var ingen överhängande risk för regn idag. Solen har skinit vänligt, himlen har varit blå med inslag av olika typer av grått. Huvudsakligen blå dock. Träden knoppas lite lätt. Människorna har inte enats kring om det är värmt eller kallt. Några går i kortbyxor och t-shirt och andra i täckjacka och mössa.

Vi vandrar längs nya stråk, ibland vackert och ibland bredvid förskräckligt dammiga vägar. Vi passerar en nyare hamn och konstatera pågående containertransporter, mm. Sjöfart pågår i allra högsta grad även om slussning från floderna antagligen inte pågår (åtminstone inte för stora båtar).

Ett förundrande lådhus där arkitekten måste ha fått helt fri händer drar till sig vår uppmärksamhet. Vi såg den igår ifrån den gamla hamnen och kunde nu granska den på närmare håll. Det såg ut som staplade lådor i skiftande riktning, som skapat bostäder. Vi är överens om att de behöver målas. De skulle göra sig bättre då.

Vi vandrade ut till den stora kupolen som ligger öster om staden. Det är ett miljömuseum som berättar om våra konsumtionsvanor, de som förstör vår jord. Plast, utfiskning, modehetsen, ständigt nya mobiltelefoner, mm, kan nämnas. Ja, det finns fler beteenden som skadar vår jord.

Promenaden tillbaka till staden gick över en enormt hög bro - 2725 meter lång & 104 meter hög - Jacques Cartier Bridge. Min svindel tvingade mig att hålla hårt i Leif och stint stirra på ett smalt område rakt framåt. Jag tillät mig själv inga sidoblickar ut över den skarpa vyn. Det var en högst obehaglig promenad, för min del. Leif fann den säkert avsevärt mer sympatisk än vad jag tyckte.

Bortsett från höghöjdspromenaden har vi haft en fin dag vandrande runt om i staden - inte på samma gator som igår eller i förrgår. Nya gator, i en trivsam stad.

Det tråkiga är att vi ser rätt många människor som ser ut att vara missbrukare (typ A-lagare eller andra droger). Det är trist, förstås.

A..

Biosphère museé de lénvironment - Montreal.

Bostadskvarter - här verkar en arkitekt med helt fria händer ha lekt fram sina ritningar...

De hänger rosa bollar över vägen - samma väg som de längre upp har prytt med timmer. Vi tror att festen börjar på lördag, typ när vi lämnar staden. De bygger uteplatser för restauranger, gör fint runt omkring - snart är våren och värmen här, snart kommer turisterna till stan. Kanske är det någon form av festival på gång? 

Montreal - Kanada - 4 maj 2016

Notre Dame - Montreal. Det är lite förvirrande med en Notre Dame både här och i Paris. De är helt olika, förstås.

4 maj 2016. Montreal - Kanada. 

Drottning Elizabeth II är alltså monark i Kanada. Hon finns också med på 20 dollars-sedeln här i Kanada. Sedeln är riktigt fin, förutom att den är lite plastig snarare än tryckt på ett papper. Drottning Elizabeth måste ha det lite stretsamt att ha finger med i spelet i Storbritannien, Australien och här. När jag begrundar hennes uppgifter (på wikipedia) ser jag att hon har fler uppgifter än så. Hon är statsöverhuvud för 16 självständiga stater. Ja, att göra har hon nog.

Här i Montreal är det fint och rent. Vi upplever staden som en ganska liten stad, även om den nog är ganska stor. Det är lugnt och tempot känns milt och vänligt. Vi ser inget bilstressande, inga bilköer och trafiken är mycket lugn. Här är tilltalande ordningsamt. Jag trivs väldigt mycket bättre här än i USA.

Vi upplever prisnivån som något lägre här än i Sverige. USA upplevde vi som några snäpp dyrare än Sverige.

En spännande tanke är att Montreal är en hamnstad. Nere vid hamnen ser vi slussar som tidigare varit aktiva. De är inte längre aktiva, men har varit mycket aktiva i historisk tid. De har slussat båtar från floden som kommer västerifrån. Montreal har ingen havshamn. Det är en god bit till havet, men ändå ligger det ett par stora fartyg i hamnen. Är de gamla fartyg som ligger kvar eller finns det ännu en aktiv sjöfart är? Ja, kartan och historieböckerna tål att betraktas och funderas över för att komma fram till hur den historiska sjöfarten har sett ut liksom hur den ser ut idag.

Vi tror också att Montreal har en vacker vår att vänta, att staden blommar upp snart och vi ser att det förbereds för vårens och sommarens varmare dagar. Det är säkert än vackrare att vara här senare i maj och under sommaren - när det blommar, när det är varmare, när fler uteserveringar blomstrar och när folket kan flanera i en lite njutbarare väder.

A..

Vatten, vatten - fantastiska vatten ....

På en av huvudgatorna i Montreal har de lastat av en massa timmer. Det visar sig vara firande för långvarig (150 år) för  timmerflottning på floderna i landet. Jag kan tänka mig att det varit en omfattande flottning här. Timmer - är mäktigt och gör mig glad. Vad som inte gör mig glad är dock den stora skogsbrand som just nu pågår i västra Kanada. Den är stor och stark och äter stora delar av skog, hus och marker. Läskigt.

En del av en vacker husvägg - väggmålningen är mycket större. Vacker.

Yta - invånare - statsskick - kung och statsminister/premiärminister

Canada Area
•	Total	9,984,670 km2 (2nd) 3,854,085 sq mi
•	Water (%)	8.92 (891,163 km2 / 344,080 mi2)
Canada Population
•	Q1 2016 estimate	36,048,521[3] (37th)
•	2011 census	33,476,688[4]
•	Density	3.41/km2 (228th) 8.3/sq mi

Canada Government		Federal parliamentary constitutional monarchy[2]
•	Monarch	Elizabeth II
•	Governor General	David Johnston
•	Prime Minister	Justin Trudeau

Sweden Area
•	Total	450,295 km2 (55th) 175,896 sq mi
•	Water (%)	8.7
Sweden Population
•	January 2016 estimate	9,858,794[3] (89th)
•	2013 census	9,658,301
•	Density	21.5/km2 (194th) 55.6/sq mi

Sweden Government		Unitary parliamentary constitutional monarchy
•	King	Carl XVI Gustaf
•	Speaker	Urban Ahlin
•	Prime Minister	Stefan Löfven

India Area
•	Total	3,287,263[14] km2[b] (7th) 1,269,346 sq mi
•	Water (%)	9.6
India Population
•	2015 estimate	1,276,267,000[15] (2nd)
•	2011 census	1,210,193,422[16] (2nd)
•	Density	387.2/km2 (31st) 1,002.9/sq mi

India Government		Federal parliamentary republic[1]
•	President	Pranab Mukherjee

Källa; Wikipedia (20160505)

Montreal - Kanada - 3 maj 2016

Kanada - Quebec - Montreal - flaggor i nämnd ordning.

Inget regn i Montreal idag! Vi har haft det hyfsat varmt och skönt. En fin dag - i en fin stad.

Blå himmel är vackert och skönt. Träden knoppas inte riktigt än. Våren är inte riktigt här.

Timmer på väg till en huvudgata i staden för avlastning. Det känns som om de förbereder sig våren,
kanske är en festival eller annat spex på gång.

Jag tänkte att ekorren skulle titta på mig eller att jag skulle få den fota framifrån, men när jag kom närmare ville
den inte vara med på bild. Dumt. Ekorrar är väldigt vanliga både i USA och i Kanada.

Inte heller denna lilla fågel ville titta på mig. Den vände ryggen till när jag närmade mig och var mer nyfiken på de fruktrester vi kanske skulle lämna efter oss än att vara med på bild.

3 maj 2016. Montreal - Kanada.

Sol!
Solen skiner idag, acceptabelt varmt (tröja och täckjacka på, mössa ibland).

Idag har vi strosat i staden, vandrat gata upp och gata ner. Vi har förundrats över vilken skillnad i känsla vi har mellan USA och Kanada. Jag gillar Kanada omåttligt mycket mer än USA. USA är jag klar med. Det skall till verkligt goda skäl för att åka dit igen. Påminn mig om det, om jag säger att jag skall åka dit igen.

Här är allt normalt igen, inte som i USA där allt (& alla) är stora. Nu är människorna i normalstorlek, liksom bilar, gator, mm. Det är avsevärt mycket mer hemma-likt här. Det känns bekant och bekvämt, förutom franskan förstås. Den är lika grötig och obegriplig som i Frankrike. Kanadensarna är förstås lättare att få att tala engelska än fransmännen.

Här finns en fin strandpromenad, en gammal del av staden som påminner om Gamla Stan i Sthlm och vi ser att de förbereder sig för våren och en ankommande turistström. Inget av dem är riktigt här än, men fint är det förstås ändå.

På en av huvudgatorna mitt i staden lägger de ut stora stockar just nu. Timmerbilar kommer och lägger sin last på paradgatan. De ställer bänkar längs vägen och lägger stockarna intill - som konstverk, ordentligt förankrat och fint lagt. Jag tänker att det finns många stora skogar här i Kanada och att skog och timmer är viktigt för landet. Att göra konstverk av det vackra timret känns därför inte särskilt konstigt. Vi är bara omåttligt nyfikna på om detta skall vara färdigställt innan vi lämnar staden. Vi undrar också om de fina byggnationerna i hamnen skall invigas innan vi åker härifrån. Det kan bli riktigt fint både på den långa gatan med allt timmer och i hamnen med de många butikerna, mm.

Eftersom vi just nu under några dagar bor på vandrarhem så har vi idag tillagat en god middag. Det var mycket liv och rörelse i köket, så en så lugn middag var det inte. God & trivsam dock. Mätta och belåtna blev vi.

A..

Montreal - Kanada - 2 maj 2016

2 maj 2016. Montreal - Kanada.

Vi äter pizza på Domino´s Pizza i Montreal och bestämmer oss för att det är den näst bästa pizzan hittills. Vi vill minnas att 2014 års cykeltur genom Haapsalu i Estland gav oss den bästa pizzan. Minnet kan förstås svika.

Montreal är regnigt och lite kallt. Tröja, jacka och regnkläder på. Det är lite ruggigt, vilket det förstås blir när det regnar och är kallt. Ja, fint vårväder saknar vi, förstås.

På denna korta stund här i Montreal upplever vi Kanada mycket mer likt Sverige än vad USA är. Här går och cyklar också människor avsevärt mer än vi sett i USA.

Ser man skillnad på folk och folk så fort? - Vi har ju bara varit här ett ögonblick. Hur kommer det sig att folk och länder är olika fast de lever strax intill? Gör de verkligen det, eller är det våra förutfattade meningar som styr vår tanke så?

A..





Besökta länder och viktiga listor. Antal besökta länder bör kunna ökas med en, vilket ger sammantaget 33 (förutsatt att jag får räkna Palestina som land, förstås). Antal maror/ultror uppgår till sammanlagt 23, där marorna är 21 och ultrorna 2. 

Burlington (Vermont/USA) - Montreal (Kanada).

2 maj 2016. Burlington (Vermont/USA) - Montreal (Kanada).

Så har vi bytt land. Det durade i Burlington och det regnar i Montreal när vi närmar oss staden. Landskapet bytte skepnad när vi passerade gränsen mellan USA och Kanada. USA var bergigt, kulligt och mycket onyttjade blötområden nära floden som ofta följt vår väg. Så snart vi passerat gränsen till Kanada öppnade sig stora jordbruksfält, kullarna var borta och landskapet var mer platt. Landskapet blev helt enkelt helt annorlunda. Det är förundrande att se hur ett rakt streck på kartan, med ett nytt land och nya förutsättningar som följd, kan förändra bilden så radikalt. Ja, alla länder är olika, men det syns så tydligt att man passerat en gräns. Det är verkligen intressant.

Burlington, Vermont, som vi just har lämnat var en tydlig skolstad. Där fanns universitet, uppenbart ett stort sådant, och andra skolor. Vi såg många människor som promenerade, cyklade och tog sig framåt på andra sätt än med bil. Kring skolcampusområdet fanns bussar som transporterade studenterna runt omkring på campuset, så området var antagligen ganska stort.

Vi promenerade i morse in till universitetsområdet, där vi var rätt säkra på att bussen skulle gå ifrån. Det var tydligt på bokningssidan att vi skulle vara där i god tid. Vi stod där det var sagt att bussen skulle gå ifrån, även om det där inte fanns en busskylt som hänvisade till långfärdsbussen. Den skylten stod 4-500 meter därifrån. Vi väntade tålmodigt utan att någon buss kom. Eftersom vi var där i omåttligt god tid fick vi också vänta i omåttligt lång tid. Bussen var försenad och när den slutligen kom susande den raskt förbi vår plats utan att stanna. Vi fick springa de 4-500 metrarna till den lilla skylten längre bort. Tur för oss (& den tredje personen som skulle med bussen) att hade lite halvkoll även om vi var fellokaliserade (utan egen förskyllan). Nåväl, vi kom på bussen utan problem och färdades med denna till Montreal, Kanada. Här väntar nu nya äventyr, vad nu de kan vara.

Burlington var fint, kan rekommenderas för den som gillar en fin liten studentstad med fina omgivningar. Sommarsäsongen är förstås vädermässigt mer sympatiskt, men då är det sannolikt också att betrakta som högsäsong. Högsäsong innebär sannolikt väldigt många turister och väldigt mycket högre priser - för allt.

Så. Nu är vi i Montreal, Kanada.

A..

Burlington (Vermont)

Regn.

Ja, det kan förstås inte vara soligt och fint varje dag, men av regn blir man ibland rätt blöt och kall. Det kan förstås ändå vara väldigt trivsamt att vara ute på en liten vandrings- eller löpartur även om det regnar. Väderrädda skall vi ju inte vara. Förstås.

Vi har promenerat ett hyfsat stort antal timmar idag, på nya stigar, cykelleder, mm. Ja, några springsteg blev det också, i hela munderingen, för att få upp värmen och inte gå och frysa ihjäl i blötvädret. Sammanlagt 25 km, promenad och spring, runt omkring Burlington, i huvudsak bortom trafikerade vägar.

Vi undrar hur man kokar ägg utan att ha tillgång till en spis. Vi, eller mest Leif, försöker på olika vis. Vi får se om/när han lyckas med detta. Varmvatten är inte kokvarmt nog. Micron känns lite sådär. Har du något tips i denna fråga, tro?

Vi åker vidare till Montreal i morgon. Transportmedlet blir buss.

 A..