Stockholm Maraton 2015

Syster Ulrika sprang Stockholm maraton igår. Det var busväder, med regn och rusk, så hon hastade på för att inte frysa. Vi följde Ulrika via internet och noterade finfina tider. Hon höll en jämn och fin fart. En fin prestation.

Vi, jag och Leif, deltog inte i Stockholm maraton i år. Vi sprang Köpenhamn marathon förra helgen, så vi tyckte väl att det var för kort tid emellan. Det var nog ett klokt beslut.

Pappa och mamma följde henne också, via internet. Pappa blev också inspirerad av löpningen, tankarna och hemsidan och letade därför gamla familjeresultat när han ändå satt vid datorn. Han kunde notera att vi är sju (7) personer från den närmaste släkten som har sprungit Stockholm maraton - och att vi är åtta (8) som nu har sprungit maraton.

Pappa, syster Ida, syster Ulrika, syster Susanne, jag, svåger Svante och sambo Leif har sprungit Stockholm maraton och systerdotter Charlotta har sprungit maraton på annan plats. Ja, det är en rätt imponerande mängd.

A..

Mina maror.

Vad är ickevåld?

Länkar till artiklar ickevåld och till ickevåldsorganisationer!

Mänsklig säkerhet;
http://manskligsakerhet.se/2015/05/28/ickevald-vad-ar-det/

Kristna Freds;
http://krf.se/en-guide-till-ickevald/

DN 2014;
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/stina-oscarson-ickevald-ar-stotande-for-att-det-inte-ar-tillrackligt-lonsamt/

Wikipedia;
http://sv.wikipedia.org/wiki/Icke-v%C3%A5ld

198 ickevåldsmetoder - Gene Sharp!
http://www.aeinstein.org/wp-content/uploads/2014/12/198-Methods.pdf

Svenska Freds;
http://www.svenskafreds.se/

Ickevåldsnätet;
http://ickevald.net

Ickevåld (fb);
https://www.facebook.com/ickevald

Ekumeniska följeslagarprogrammet Israel/Palestina;
http://foljeslagarprogrammet.se/

Härnösands Folkhögskola - utbildning Fred, ickevåld och ledarskap!
http://hfs.se/utbildningar/fred-ickevald-ledarskap/


Känner du till fler? Skriv gärna i kommentarsfältet nedan om du har fler länkar till texter om ickevåld.

Kyrkans Tidning

Sändaren

Löparens hjärta - av Markus Torgeby

Löparens hjärta
Markus Torgeby
Offside Press
Isbn 978 91 85279 36 4
2015

Markus Torgeby är löpartalangen som 20 år gammal bosatte sig i en kåta i den jämtländska skogen. Där levde han under fyra år som en eremit. Så vad var det som fick honom att lämna allt? Och vad lärde han sig av att leva ensam i skogen? 

I Löparens hjärta berättar Markus Torgeby, idag en vuxen man med fru och barn, gripande om uppväxten där han alldeles för tidigt fick ta ett vuxenansvar för sin sjuka mamma. På Öckerö, en av Sveriges två kommuner utan fast förbindelse med fastlandet, höll väckelsepredikanterna ännu befolkningen i sitt grepp. Att springa ensam över klipporna var hans mentala frizon och räddning.

När Markus upptäcktes av en tränare som ville lyfta honom till Europaeliten blev även idrotten ångestladdad och krävande. På ett träningsläger kollapsade hans fotvalv. Löparens hjärta handlar om att våga gå sin egen väg och den kraft som finns att hämta i ensamheten och naturen. Markus Torgeby vänder sig till alla som har funderat på att kliva av ekorrhjulet, och ställer sig frågande till mycket av det som vi andra tar för självklart – inklusive den löpartrend som svept över Sverige de senaste åren.

Enkelt. Rakt. Nära naturen. Boken är skriven på ett enkelt sätt, med ett enkelt och väl begripligt språk. Torgeby visar tydligt var hans hjärta finns och hur han är. Nära och enkelt, utan stora åthävor. Det låter så enkelt. Han är trygg i sig själv och klarar ensamheten och frånvaron av det ytliga livet i samhället och allt det materiella. Man kan leva med väldigt få saker och med hyfsat lite pengar. Han behöver löpningen, ensamheten och naturen. Hans ord, ensligheten och hans tydliga val gör mig innerligt glad.

Det är fint att läsa om hans löpning och hans energi. Jag känner glädje när han berättar om när han tog med sig sin mor till sin värld. Hur hon växte med honom. Gladdes. Tårarna växer i mig när jag läser om hans mor.

Löparens hjärta är en underbar bok. Den berättar om en fin, särskild, människa. En människa som har funnit sin plats, lyssnat till sitt eget hjärta.

Mitt hjärta tar ett skutt när jag läser Fridas frågor och Markus svar;

- Vad gör du på dagarna då?
- Går upp, äter, springer, försöker att inte frysa. Jag gör det jag vill göra. Jag vill ha mycket tid till att inte göra något.
- Men hur får du mat på bordet?
- Det är hur lätt som helst. När jag har mindre än 400 kr på kontot letar jag reda på något jobb som ger lite pengar.

400 kr på kontot innan det är dags att göra något? Det är så långt ifrån min trygghet man kan komma. Tänk, om jag kunde komma dithän. Det skulle jag verkligen vilja.

Må lycka och välgång i kropp och sinne följa denne man och hans familj i alla framtidens år.

Köp boken. Läs den!

A..  


Adlibris. Bokus. Offside Press om Löparens hjärta. Dokumentärfilm på SVT-play om Torgeby.

Låt oss uppröras...

Det är när vi utmanar som det kan bli en förändring. Den kommer sig inte av sig själv.

Jag läste nyligen en artikel om någon som var aktiv opinionsbildare. Han var mycket tydlig med att inget görs sig av sig självt. Det är aktivister och opinionsbildare som driver frågorna. Det är samtalet, texterna, upprördheten och uppmärksamheten som är viktig.

Låt oss uppröras. Låt oss drivas av frågorna. Låt oss uppmärksamma och påtala. Och låt oss alltid göra det med konstruktiva ickevåldstankar.

A..

Kyrkans Tidning

#SchystResande

#Ickevåld

De förklädda flickorna i Kabul

De förklädda flickorna i Kabul
Jenny Nordberg
Albert Bonniers Förlag
www.albertbonniersforlag.se
2015
Isbn 978 91 0 012699 5

Den handlar om flickor som klätts som pojkar. Den handlar om flickor som får ta pojkars roller i familjer där det saknas pojkar eller där fler pojkar behövs. Pojkar i viktiga i Afghanistan. Pojkar och flickors roller är oerhört olika, de placeras i strikta fack som inte kan eller får passeras. Flickorna som får vara pojkar, bacha posh, får helt andra liv, helt andra förutsättningar, men behöver i samband med puberteten och när det är dags att giftas bort åter bli flickor/kvinnor. Då är läroperioden och det fria livet över.

Jenny Nordberg har letat fram flera flickor som lever sina liv som pojkar. Hon har följt dem och talat med deras familjer. Hon intervjuar omgivningen, ser annat, forskar och finns många skäl och förutsättningar för att detta sker. Det är inte någon ny företeelse. Den har pågått i hundratals år och den finns också på andra platser i världen, som t ex i Iran, Qatar, Kambodja, Burma och i Pakistan. På olika plats av olika skäl, men ändå av samma. De finns där kvinnor förminskas och förtrycks, där det i och med förändringen i det personliga uttrycket ges en möjlighet att se och utforska en annan sorts liv. Leva i en sorts frihet. Ja, de är fortfarande flickor/kvinnor, men de lever som om de vore pojkar/män och får därmed tillgång till den manliga världen, med de friheter och möjligheter den innehåller.

Jenny Nordberg har lagt mycket tid på att forska kring frågorna. Hon har begrundat, intervjuat och följt. Ett digert arbete har resulterat i en bra bok. Den är en aning mångordig, den hade vunnit på färre ord. Detta sänker dock inte vikten i frågorna. Läsbarheten är ändå god och boken bör ändå läsas. Jag tänker att mycket i boken också gäller oss. Mäns makt, ojämställdheten, ojämnheten i inkomst och frågor om övergrepp på kvinnor. Frågan om övergreppen är ännu så tragiska, där kvinnors klädsel fortfarande är en fråga i domstolar och där ett nej inte är ett nej för att stoppa mäns lust och tro att de har fri tillgång också till andra. För att de inte är kapabla att behärska sig själva och respektera andra människors egna val och kroppar. Det gäller där och det gäller, tragiskt nog, ännu också här. Det är förundrande att män och kvinnor ännu inte är likvärdiga människor.

Jenny Nordbergs bok, De förklädda flickorna i Kabul, är verkligen rekommenderad läsning. Du hittar den i en bokhandel eller på ett bibliotek nära dig.  

Anette Grinde




Adlibris. Bokus. Albert Bonniers Förlag. Jenny Nordberg hos SVD. Kyrkans Tidning. Ickevåld.

Vid världens horisont ser vi att kvinnor och män är lika mycket värda....

Jag läser Världshorisont nr 1/2015, alltså är svenska FN-förbundets medlemstidning.

Tidningen är fylld av berättelser om kvinnor och flickor, om att det är lång väl kvar till lika villkor för dessa i jämförelse med männen och pojkarna. Jag häpnar varje gång jag läser om dessa frågor och det kan jag ju göra ofta nuförtiden. De finns på agendan och är hela tiden alldeles förundrande, för det är ju en fullständig självklarhet att män och kvinnor, pojkar och flickor har helt lika värde, skall leva på lika villkor och har samma rättigheter och skyldigheter. Varför ser världen ännu ut som den gör? Varför kommer vi inte till rätta med fattigdomen, skolgången för flickorna, rent vatten och schyst sanitet till alla och frånvaro av övergrepp av flickor och kvinnor? Varför? Det är ju en fullständig självklarhet att vi har samma rätt till, för och med oss själva, vår kropp och alla faciliteter runt omkring.

Det är så märkligt att vi ännu inte är där.

A..  

Kyrkans Tidning

Svenska FN-förbundet

Copenhagen marathon

Sprungit. Nöjd & glad.
Hela vägen in i mål!

24 maj 2015.
Köpenhamns maraton.

I mål med hedern i behåll. Nöjd och glad.

Det var alldeles för trångt under lång tid av loppet. För mycket löpare för en för smal vägbana gav en upplevelse som inte medgav löpning i egen takt. Dumt. Det tog lång tid innan det släppte. Tidhållarna och de som följde dessa barrikaderade hela vägbanan, så att det inte gick att komma förbi. De borde ha lagt en tid mellan startgrupperna och inte förlagt tidhållarna tvärs över den tillgängliga vägbanan.

Bortsett från detta hade jag en trevlig upplevelse. Coacherna Jenny & Sofie skötte sitt uppdrag alldeles finfint. De höll stenkoll på mig och Leif och hejade friskt och glatt på oss vid fyra tillfällen efter banan. Det var väldigt tillförande och skönt att se dem varje gång. Glatt och positivt. Inspirationshöjande. Peppande. Rent fantastiskt, helt enkelt.

Efter målgång snurrade min värld en aning. Den blev kraftigt överexponerad och förvirrad. Jag lyckades inte så väl i min vandring till tunnelbanan. Efter några hundra meter fick jag vila mig en aning på trottoaren i liggande läge, sen kom jag ett kort stycke till innan jag fick vila mig liggande på trottoaren igen. Leif betraktade mig tålmodigt och svarade på de förbipasserandes frågor. Efter ca en halvtimmes vilande bestämdes det, över mitt huvud, att det var dags att ringa efter en ambulans. Det tog sen mer än 20 minuter innan den anlände. Det gjorde väl inte så mycket, jag låg ju ändå bara där i min ensamhet och försökte att inte försvinna helt in i dimman. Nej, det var inte så behagligt förstås, men folket som passerade var vänliga och omsorgsfulla även om jag själv inte riktigt var i skick att konversera. Det ordnade Leif alldeles finfint.

När väl ambulansen anlänt, med vänlig, trevlig men dansktalande ambulanspersonal fick jag mycket god omvårdnad. En av dem var triatlet och hade full förståelse för situationen. Det var inget ovanligt vid ett maraton eller ett långt triathlon, sa han, att många drabbades av viss obalans i kroppen. Det var ju en belastning lite större än vanligt att springa 42 km. Det kan man ju hålla med om, förstås. Den kvinnliga sköterskan hade goda språkkunskaper och blandade mellan norska och engelskan när jag inte förstod danskan. Finfint. Jag fick en liter dropp för att återställa vätskebalansen och salthalten i kroppen innan jag var fit-for-fight igen. Det tog sisådär en timme att få i mig det, men sedan kunde jag promenera till tunnelbanan för egen maskin och mådde helt ok igen. Jag blev utsläppt och slapp åka med till sjukhuset. Det var jag tacksam för. Jag är också tacksam för telefonsamtalet till 112. Det var helt enkelt ett korrekt beslut att ringa efter ambulansen och fylla mig med en hälsobefrämjande näringslösning. Efter nästa maraton gång skall jag definitivt ta en Resorb eller annan vätskeersättning direkt efter målgång, för att försöka återställa salthalten i kroppen. Kanske också under resans gång.

Jag är nu en Marathon Globetrotter - alltså sprungit maraton i 10 länder. Detta var mitt 20.e maraton (+ 2 ultror). Jag är stolt och glad.

Köpenhamn har väldigt många cyklister som rullar på stadens gator. Det är glädjande att se. Inspirerande är att staden också har väldigt många löpare. Nästan var du än tittar kommer en löpare, någon i lufsartakt och någon i full fart. Det är otroligt glädjande att se all rörelse - genom löpare och cyklister - på stadens gator och i dess många grönskande parker. Finfint, helt enkelt.

A..

Det fanns många vackra och blomstrande parker
i Köpenhamn. Det är fint när det finns parker
mitt i staden. 

De fantastiska coacherna värmer upp innan loppet!

En vanlig bild i Köpenhamn, men inte desto mindre en vacker vy. 

En vacker och vänlig kyrka, St Alban´s Angelican church
nära Kastellet och det vackra vattnet.

Butikens namn och dess galler och alldeles tomt
innanför gjorde mig alldeles förvirrad. Där
borde ju ha sprudlat av energi. 

Medvetenhet & dåligt samvete & aktivt görande?

Någon har varit på en föreläsning om hållbart resande. Hen blir sur och tvär över förhållningssättet, där hen uppfattar att föreläsningen fokuserat på att ge hen dåligt samvete.

Hen ger uttryck för att föreläsarna skulle ha vänt sig till de stora etablerade reseföretagen, att det är de och deras resenärer som behöver bli upplysta. Inte hen, för att hen redan är upplyst.

Min undran blir; har vi inte alla en roll, även om vi redan vet? Har vi inte alla en roll att sprida själva budskapet och tala om det, om vi tycker att det är viktigt? Om hen vet och tycker att budskapet är viktigt är hen en viktig del i utvecklingen att lära sig, oss och alla andra vidare i detta - att se sin roll i helheten. Och vad är dåligt samvete, egentligen?

Vad är vår roll, din och min? Ja, kanske är det att visa vägen, genom sina ord, genom sin handling och genom sin glädje för att lämna en schyst värld efter sig när det är tid för hen att gå. Att visa sina barn hur man gör.

Så. Att hjälpa till att samtala om en hållbar(are) värld kan vara att uppmärksamma frågor som t ex rör kompostering, eko/krav, rättvisemärkt, schysta arbetsvillkor, schyst resande eller att minska plasten. Det finns många fler förstås. Det står dig fritt att välja hur du bidrar till rättvisa, schysta villkor och mänskliga rättigheter.

Tycker du att det rör dig? Ja, det gör du såklart. Vad gör du för att skapa gott och framgång i detta? Låt mig höra alla dina fantastiska tips!

A..

Kyrkans tidning

Schyst Resande

Plastic Free Tuesday

Förvaret

Jag minns honom säga; det är inte hur vi har det som spelar roll, utan hur vi tar det. Han sade så. Och sedan vände han ryggen till, som om han inte hade någon del i ansvaret. Som om det bara var att blunda för det som händer omkring oss.

Jag hör uttrycket ofta. Jag tänker på honom varje gång jag hör det. Han som sade så och vände ryggen till, som om han inte hade någon del i ansvaret. Det hade han. Men han bortsåg från sin del och sitt ansvar. Det var lätt. Det var bara att vända ryggen till. Det var lika lätt som att blunda för vilken oförrätt som helst. Som om den inte gällde honom, eller oss. Fast den gjorde det. Och alltid gör, när man vänt ryggen till.

Jag har just sett dokumentärfilmen Förvaret. Den visar människor och orättvisor. Den visar tjänstemän och förhållningssätt. Den berättar om människor som låses in, länge, utan att de har gjort något fel. De har bara fötts i fel land och försöker skapa ett bättre liv för sig själva. Vi har rätt till det, men inte de som finns på Förvaret. De är istället inlåsta, i väntan på deportation. Hur förhåller vi oss till detta? På samma sätt som många andra, vi vänder ryggen till. Som om det inte gäller oss.

Jag tänker på mina döttrar, vad jag skulle göra om de inte var säkra. Eller vad jag skulle göra om jag inte fick träffa dem. Hur kan vi tänka att andra människor, andra föräldrar och barn, skall kunna bo kvar i krig och fasor om det finns den minsta möjlighet till ett bättre liv någon annanstans? Hur kan vi sända tillbaka dem till krig och förtryck, bara sådär?

Filmen berättar att tusentals människor passerar Förvaret, låses in i väntan på deportation. Månad efter månad. Länge. Utan att de har gjort något fel. Mer än att ha fötts i fel land och försökt göra något bättre av sitt liv. Hur kan vi, Sverige, låsa in människor av detta skäl? Hur kan vi? Det känns inte rätt i magen.

Se filmen.

Den känns.

A..

Förvaret.
Kyrkans Tidning.
 Svenska kyrkan om Förvaret.
Amnesty om förvar.

Det går kor på ängen i grannskapet...

Det är trevligt med kor i landskapet, tycker jag. Här i faggorna vandrar de stillsamt på de gröna ängarna. De ser ut att ha det rätt bra. Ibland ser man korna gå nära sin ladugård och bonden får utfordra dem med annat än grönt gräs. De mår säkert bra där också, men det ser ju väldigt mycket behagligare ut, både för kossorna och landskapet, när de går och småäter på större arealer hela dagarna. Just nu blandas deras gröna kost upp med fina blomster, som maskrosor till exempel. Maskrosor är finfina blommor och maskrostid är en finfin tid.

Tänk, så otroligt trist det skulle vara om ingen hade råd, lust och möjlighet att hålla kor på markerna. Vilken otrolig förlust det skulle vara för oss alla.

Heja, heja, säger jag till alla som har råd, lust och kraft att ha djur och att låta dem vandra ute i den vackra naturen. Heja, heja, säger jag till oss alla andra - som gärna ser djur av olika sorter i det vackra landskapet och lägger några strån i kors från tid till annan för att det skall förbli så.

Därutöver önskar jag dig en fantastiskt fin dag.

A..

Älskade ...

Älskade maskrosor - i fantastisk maskrostid

Jag tittar ut...

Jag tittar ut genom fönstret och tänker på året när det var 4 grader, ihållande regn och 18 m/sek på Sthlm Marathon. Klarade jag att springa 42 km då så borde jag väl klara åtminstone en liten runda idag när det är nästan vindstilla och 10 grader även om regnet är lite nära?

Ja. Det borde jag, så det fick bli en tur.

Väl ute så började det regna. Då får man inte stanna, för då blir man kall. Så då är det bara att pinna på, så att man kommer tillbaka till värmen så raskt som möjligt. Så var det också i Sthlm Marathon häromåret. Det var knappt några som gick. Det var helt enkelt för kallt för att gå. Det var många som gjorde fina resultat det året. Särskilt finfint resultat gjorde jag inte då, men runt kom jag med hedern i behåll.

Så gjorde jag på dagens löpartur också. Kom runt med hedern i behåll, alltså. Lite lagom blöt av regnet, men innerligt glad att tog mig en tur.

Det är i princip alltid bättre att göra, än att inte göra.

A..

Häng med på en plastfri dag!

Lär dig mer om en plastfri dag; 

Besök Plastic Free Tuesday

För nog borde vi klara en plastfri dag? Eller två?

Håll hårt i tanken om en plastfri jord - och vårt eget bidrag. Försök, det gör underverk och skapar nya värdefulla tankar.

A..

#PlasticFreeTuesday

#plastbanta
Kyrkans Tidning & #SvenskaKyrkan vill säkert vara med!
#Naturskyddsforeningen ser gärna också att vi tänker på frågan om plast!

Sveriges Natur nr 2/2015

Hur många medlemmar vill vi ha i föreningen?

Hur tänker vi kring medlemmar i föreningen? Tänker vi att de är aktiva personer som vill vara delaktiga i det som föreningen finns för eller tänker vi att de bara vill vara (ekonomiskt) stödjande personer genom sin medlemsavgift?

Att rekrytera och behålla medlemmar i en förening är en viktig uppgift, både ur ett kort och ur ett långt perspektiv. Vill vi växa eller vill vi vara en liten förening? Att göra medlemmar till aktiva medlemmar är också en mycket viktig uppgift. Att rekrytera, behålla och aktivera medlemmar är helt olika uppgifter, som kräver tanke om varför föreningen vill se dem som medlemmar och varför (och om) vi vill ha dem kvar som medlemmar.

Vill vi ha många medlemmar eller nöjer vi oss med en mindre krets?
Vilken typ av medlemmar vill vi ha?
Vill vi ha deras kunskap?
Vill vi ha deras engagemang?
Vill vi ha deras pengar?
Vill vi att de skall lägga sig i verksamheten, ge råd och ifrågasätta?
Vill vi att de skall vara tysta och bara betala?

Vill vi ha dem tillfälligt i föreningen eller vi vi se dem långsiktigt engagerade?

Föreningen behöver tillsätta en arbetsgrupp för att diskutera hur vi förhåller oss till medlemmarna, om vi vill se ett större engagemang hos fler och i sådant fall hur vi tar hand om detta engagemang. Vi kan inte växa om allt ligger på en person. När också fler gör, så kan det bli så mycket mer och så mycket större. Hur vill vi ha det i just den här föreningen?

Vill vi växa?

Om vi vill växa måste vi lära oss att ta hand om våra medlemmar. Vi måste veta vad och hur de kan bidra och vi måste ha någon eller några tillsammans som har gemensamt ansvar för detta.

A..

Ickevåld

Ett fång blomster är bättre än hårda ord. 

Att reagera mot våld är sunt. Hur vi gör det kan variera. När vi gör det med våld blir vi en del av våldet, våldet som föder ytterligare våld. Att istället visa att man vill använda ickevåld, genom t ex samtal och lyssnande, skapar nya möjligheter.

Ordet ickevåld är en positiv term och står för något mer än bara frånvaro av våld. Det står för ett aktivt förhållningssätt, där man förutom frånvaro av våld i stunden också fokuserar på ett samhälle generellt utan våld. Ickevåldet ligger som ständigt fokus i bakhuvudet, för att alltid fundera på hur det kan användas, utvecklas och inte gå tillbaka till den vanliga tanken att möta våld och aggression med samma mynt. Våldet är inte en framkomlig väg.

Förändring genom ickevåld har lyssnade och samtal som grund. Även när det ter sig nästan omöjligt är det ändå den vägen vi skall fortsätta att vandra. Våld föder våld, precis som omsorg föder fortsatt omsorg och kärlek. Det sätt vi bemöter varandra på påverkar oss, gör vi det med våld eller hårda ord påverkas vi på ett sätt och gör vi det med omsorg och kärlek påverkas vi på andra sätt. Vi skall leva i samhället och på jorden tillsammans, vi har alla lika stor rätt till vatten, mat, rättigheter och resurser, även om mycket idag är orättvist fördelat och många ställs utanför t ex på grund av krig, felfördelade maktförhållanden och strukturer. Dessa bör ständigt uppmärksammas för att ge världens kvinnor, män och barn deras rätt till en möjlighet att försörja sig och få mat på bordet, skolgång, rent vatten, schysta toaletter och säkerhet i vardagen.

En viktig del i möjligheten att nå säkerhet i vardagen och därmed också kunna arbeta för att kunna försörja sig är frånvaron av krig och våld. Så mycket enklare det vore att hämta vatten och att gå till marknaden för att sälja sina varor, om man inte samtidigt riskerade att bli våldtagen på vägen. Samhällen, där våldet spirar, slår sönder förutsättningarna för ett drägligt liv. Det är en del av strategin, den som omöjliggör för familjerna att leva sina liv i dräglighet. Våldet drabbar alltid de oskyldiga, de som bara vill leva sina liv tillsammans, gå i skola, utvecklas och utveckla - tillsammans.

Ickevåld, lyssnande och samtal, är förutsättningen. Omsorg om varandra är förutsättningen. Insikten om att vi alla har samma rättigheter (& skyldigheter) är också viktig. Och att alla är lika mycket värda. Jag har inte mer rätt än du - och du har inte mer rätt än jag. Det behöver hela tiden synas, även om både du och jag är oerhört viktiga. Du och jag, och omsorgen om varandra.

Ickevåld kräver en aktiv tanke och en aktiv handling. Ickevåldet är aktivt, inte passivt. Det kräver att vi ser varandra, förutsättningarna i samhället och att vi på något sätt åstadkommer en positivt riktad handling när vi ser övergrepp, felaktigheter och ting som kräver en annan riktning.

A..  

#ickevåld

#fred

#civilkurage
#kyrkanstidning

Fred & ickevåld är målet...

Kampen fortsätter för fred och ickevåld, läser jag i Fredstidningen Pax. Tidningen är utgiven av Svenska Freds- och skiljedomsföreningen och utgör en medlemspublikation. Fred och ickevåld är ett återkommande budskap hos föreningen, som jag gärna lyssnar till. Jag vill verkligen aldrig förespråka våld och hårda ord, utan istället sikta på ickevåld och vänlighet. Det måste vara vägen framåt om vår värld någonsin skall kunna åstadkomma hållbar fred, oavsett var i världen vi befinner oss. Att bemöta varandra med våld och vapen ger inte tillit och värme, det bygger ofta istället mer våld, mer skador och mer dödsfall. Våld och kan inte vara den bästa vägen framåt.

Det är ytterst glädjande att saudiavtalet inte förlängs. Det är ytterst glädjande att opinionen, där Svenska Freds- och skiljedomsföreningen i allra högsta grad ingår, lyckades vända tanken hos regeringen. Rösterna mot blev till slut för allvarsamma och för starka för att de skulle kunna bortses ifrån. Näringslivets debattartikel blev kanske droppen som fick bägaren att rinna över hos dem som ännu inte förstått - den blev som en absurditet i sammanhanget. Export av vapen - pengarna och vinsterna - kan inte gå före mänskliga rättigheter. Någonstans måste gränsen dras. Det är glädjande att den drogs där.

Fred och ickevåld ingår i samtalsområdet när vi talar om fattigdomsbekämpning. Hur skall människor kunna skapa sig en trygg framtid om de utsätts för krig, övergrepp och våld? Det hindrar deras möjligheter att skaffa sig ett inkomstbringande arbete, att få döttrarna och sönerna till skolan liksom att få mat på bordet. Det är självklarheter, som är så omåttligt omöjliga för en stor del av världens befolkning. Tänk, om vi kunde vända detta? Tänk, om vi kunde skapa en dräglig värld för alla dessa döttrar och söner som inte kan få en lugn och trygg uppväxt, fyllt av tillförsikt och möjligheter? Ja, varför skulle vi inte kunna det?

Det finns många sätt att lösa konflikter på. Det bästa är naturligtvis att hitta ett så positivt, för alla inblandade parter, och konstruktivt sätt som möjligt. Det är förstås viktigt att försöka förstå de inblandades önskemål och intentioner. Ibland försöker någon lösa en konflikt genom att låtsas som om den inte finns, ibland vill någon av parterna (eller någon strax intill) inte bli indragen och håller sig tyst ett stycke därifrån. Det händer också att konflikter löses genom att någon använder sin makt, sin ton eller sin position. Beroende av hur konflikterna löses (eller inte löses) kan ett kvarvarande agg hindra en fortsatt fredlig utgång eller inställning, där konflikten alltså inte är helt löst. Det kan vara olyckligt för någon av parterna i konflikten. Bättre är då kanske en kompromiss, där båda får ge och ta och mötas på vägen, eller ett samarbete där båda vinner. Kompromisser och samarbeten har sannolikt större förutsättningar för en hållbar fridsam framtid än en uppgörelse som bygger på att en starkare part tagit hjälp av sin makt eller där någon inte vågat driva sin ståndpunkt.

Att lyssna på varandra och att aktivt försöka förstå varandras önskemål och intentioner torde vara en viktig del i processen. Nog borde väl det vara möjligt? Eller är det just detta, hänsynen till och omsorgen om den andre, som är det svåra?

Fred genom ickevåld är målet, eller hur? Hur når vi dit?

A..

#ickevåld

#SvenskaFreds

#fred
#kyrkanstidning

Ett steg framåt

Ett steg framåt. Och inget tillbaka.

Gärna tillsammans, i lagom samtakt.

Kräver tillsammans och samtakt samma mål?

Kanske är det enda viktiga att vi tar ett steg framåt - varje dag.

Och att vi alltid gör det som tillför glädje.

Nyklippt gräs....

En liten sädesärla gillar det för året nyklippta gräset. Nyklippt gräs ger gott
för själen, åtminstone för den som inte är allergisk.

Vinbärsbusken är ansad i kanten. Nu återstår att se vad den ger i sommar.

Fina Labacken väntar på sin gräsklippning. 
Kanske är det snart tid för hembygdsfolket att ta
sig tid. 

Detalj från Labacken, från brunnen nere i trädgården nedan det vackra huset.

Labackens flaggstång väntar på midsommar. Till dess
skall det ansas, fixas och putsas i mängd på den
välvårdade hembygdsgården.

Labacken är hembygdsföreningen St Erik Gilles hembygdsgård i Övra Söderby, Roslagsbro. Foton från idag, 20150503. Hembygdsföreningens hemsida hittar du här.

Alla texter & bilder på denna sida ägs av Anette Grinde. De får inte kopieras och/eller användas utan särskilt tillstånd från ägaren. Men - du får mycket gärna länka till denna sida.

Plast är ett otyg

Ja, plast är ett otyg. Den förorenar haven, förstör vår miljö, kliver in i naturen och finns överallt i våra liv. Jag tänker att jag inte vill att plasten skall finnas, att det borde finns sätt som gör att vi inte behöver plasten. Jag försöker minska mitt bidrag till plastförbrukningen genom att vara uppmärksam och undvika plasten. Just tanken och beslutsamheten att undvika plasten gör mig mer uppmärksam på den enorma förbrukningen, bara hos mig. Det gör mig beklämd att se mängden.

Gör det du också. Fundera, undvik och hitta nya sätt att spara på vår jord.

A..




Andra som uppmärksammar frågor om plasten!
Sören Kjellkvist - äventyr 2015  
PlasticFreeTuesday 

Valborg 2015

Ja, nej, bilden på korset är inte representativ för Valborgsfiranden. Den finns där för att jag tycker att kors är vackra. Och de blå himlavalven likaså. Och för att bilden är fotograferad den 30 april 2015. På Valborg alltså.

Valborg 2015 var ett hyfsat stillsam tillställning. Stillsamheten gläder. Vi besökte en majbrasa för första gången på länge, i Röksta, Roslagsbro. Där hade hembygds- eller bygdegårdsföreningen ordnat med fika, grillning och en finfin brasa. Dessa föreningar gör stordåd. De bör uppmärksammas mer. Elden höll sig på plats och drev inte med vinden i fel riktning. Jag förundras över eld - den är vacker men samtidigt farlig. Jag har en oerhörd respekt för elden och dess kraft.

Valborgsmässoaftonskvällen var lite kall, men ändå skön. Anette Gustawsson, den aktiva bonden i trakten, höll ett vårtal. Skogsbacken strax intill var fullständigt översållad av vita små blomster. Ja, vitsippor hör våren till.

Valborg? Ja, då är våren här. Våren är en vacker tid.

A..



Alla texter & bilder på denna sida ägs av Anette Grinde. De får inte kopieras och/eller användas utan särskilt tillstånd från ägaren. Men - du får mycket gärna länka till denna sida.