I Norrtälje Tidning kan vi idag läsa - "Pendlare drabbas hårt av busstrejken. Från och med i morgon står alla bussar i Norrtälje still. Om inget drastiskt händer under måndagen går busschaufförerna ut i strejk vid midnatt." Läs artikeln här....
Busschaufförerna önskar bättre arbetsvillkor och en högre lön. Arbetsgivaren tackar nej, och resultatet blir en konflikt. En konflikt som drabbar andra människor. Människor som inte kan åka bil till sin arbetsplats, och som drabbas av avsevärda kostnader och besvär. Hur skall de lyckas lösa sin resesituation under denna tid? Detta är en konflikt som också påverkar miljön, med ökad privatbilism. Är detta verkligen försvarbart?
Chaufförerna har rätt till drägliga villkor och löner, ja. Men - känns det verkligen bra att det strids på ett sätt som drabbar andra människor hårt? Känns det verkligen bra att det också drabbar miljön?
För denna konflikt saknar jag helt förståelse, om/när det inte ordnats allmänna kommunikationer - alternativ eller dispenser - för de som bor i länets områden som inte har andra alternativ än att åka buss.
Inblandade parter - jag ber er, sätt er med skyndsamhet vid förhandlingsbordet!
Anette Grinde
Artiklar, reflektioner och krönikor. Ord om sådant som påverkar mig och min dag. Och kanske oxå din dag. Ord om glädje, sorg och frustration. Ord om lycka. Om människor som gör. Eller inte gör. Om hur vi är. Eller inte är. Kanske oxå några ord om livet. Helt enkelt. Om nu livet är enkelt.
Sidor ...
▼
måndag 30 juni 2008
söndag 29 juni 2008
3 juli 2008 - Norrtälje - RoslagsNatta...
Välkommen till Norrtälje & löptävlingen RoslagsNatta.
Första torsdagen i juli. I den vackra sommarkvällen, i den vackra sommarstaden - samlas vi för att springa. Så fort vi bara kan.
800 meter för de minsta.
1500 meter för de lite större.
2500 meter för motionärer.
5 000 meter för de som vill lite mer.
Tävling i sommarkvällen. Mitt i stadens brus. Genom de vackra kvarteren, och med mängder av åskådare efter banan.
Rånäs 4-H Fri-idrott och OK Roslagen inbjuder till tävling torsdagen den 3 juli 2008.
Loppet går genom Norrtäljes mest centrala delar en folkfest där affärerna har öppet till 22.00.
Välkomna!
Första torsdagen i juli. I den vackra sommarkvällen, i den vackra sommarstaden - samlas vi för att springa. Så fort vi bara kan.
800 meter för de minsta.
1500 meter för de lite större.
2500 meter för motionärer.
5 000 meter för de som vill lite mer.
Tävling i sommarkvällen. Mitt i stadens brus. Genom de vackra kvarteren, och med mängder av åskådare efter banan.
Rånäs 4-H Fri-idrott och OK Roslagen inbjuder till tävling torsdagen den 3 juli 2008.
Loppet går genom Norrtäljes mest centrala delar en folkfest där affärerna har öppet till 22.00.
Välkomna!
måndag 23 juni 2008
Välkommen ljuvliga sommartid....
Värme
Sol
Ljus
Grönskande växter
Barnkammare i naturen
Ett lätt sommarregn
Ungar som slänger sig i vattnet vid badstranden
Skrapsår och grönska på knäna
Grillning i trädgårdarna
Motorcykelturer längs slingrande vägar på landsbygden
Springsteg på skogsvägen
Mygg i skymningens tid
Trädgårdsmöbler och saftkalas i bersån
Kajakturen i mäktig skärgård
Sommarförkylning som frodas och aldrig ger sig
Ljuvlig växtlighet i landet eller i växthuset
Gurkor, tomater och morötter
Vila i hängmattan under den stora kastanjen
Innan ogräset måste rensas i rabatterna
Bina som idogt letar nektar och vätska
Ungarnas bus
Välkommen ljuvliga sommartid....
Sol
Ljus
Grönskande växter
Barnkammare i naturen
Ett lätt sommarregn
Ungar som slänger sig i vattnet vid badstranden
Skrapsår och grönska på knäna
Grillning i trädgårdarna
Motorcykelturer längs slingrande vägar på landsbygden
Springsteg på skogsvägen
Mygg i skymningens tid
Trädgårdsmöbler och saftkalas i bersån
Kajakturen i mäktig skärgård
Sommarförkylning som frodas och aldrig ger sig
Ljuvlig växtlighet i landet eller i växthuset
Gurkor, tomater och morötter
Vila i hängmattan under den stora kastanjen
Innan ogräset måste rensas i rabatterna
Bina som idogt letar nektar och vätska
Ungarnas bus
Välkommen ljuvliga sommartid....
torsdag 19 juni 2008
Unga måste släppas fram....
Oj – vilken sann artikel! I Dagen den 19 juni 2008 kan vi läsa om kyrkan, som inte släpper in och som inte törs förändra. Artikeln – och synsättet – rör sannolikt alla samfund, och bör uppmärksammas i många led, på många nivåer, för att åstadkomma förändring.
Kyrkan talar ofta om längtan efter unga, och om längtan efter en kyrka som växer. Men – är det verkligen möjligt när kyrkan inte vill förändras, när kyrkan fastnar i de gamla hjulspåren och inte vill ändras utifrån hur de yngre och/eller nya människorna är. Är det verkligen möjligt att växa, om vi inte ändrar förhållningssätt i kyrkan?
Under min tid i kyrkan har jag sett starka tecken på att vår kyrka inte kan, eller vill, förändras. Vid val av psalmer blir ett måste att de måste ha sjungits förr i kyrkan. Nya psalmer blir för svåra att lära in, säger någon som tycker att sin röst skall höras starkast. Det sägs med en ton som inte tål motsägelser. Jag finner inte något forum för ett fortsatt samtal om detta.
Vid önskan om nya aktiviteter, krävs mangling i starka grupper månad efter månad. Demokrati, som bara håller i vissa mått. Hänvisning till protokoll, och frånvaro av löpande bubblande samtal. De som vill göra, de som vill göra nytt och annat, passar inte in. Jag finner inte något forum för ett fortsatt samtal om detta. Jag finner inte något ändrat förhållningssätt.
Vilken kyrka medger löpande bubblande samtal och nya evenemang? Vilken kyrka medger samhällsengagemang och uppmärksamhet mot fler och mer. Vilken kyrka anstränger sig för att vara närvarande mitt i allt det nya – men alla nya svenskar, med alla unga & vuxna människor som söker efter tro och samvaro. Vilken kyrka anstränger sig för att lyssna på de som vill vara med – och höra vad de söker efter i just detta sammanhang?
Och - vilken kyrkan finns med mitt i samhället - där ungdomarna är, där festerna och evenemangen är, där skolavslutningarna är, där debatten om omsorgen är, där övergreppen är, där tomheten är - och där livet är ... ?
Kyrkan är en fantastisk plats. - Men är den för alla, och inte bara för de som varit där i evinnerlig tid?
Anette Grinde
Kyrkan talar ofta om längtan efter unga, och om längtan efter en kyrka som växer. Men – är det verkligen möjligt när kyrkan inte vill förändras, när kyrkan fastnar i de gamla hjulspåren och inte vill ändras utifrån hur de yngre och/eller nya människorna är. Är det verkligen möjligt att växa, om vi inte ändrar förhållningssätt i kyrkan?
Under min tid i kyrkan har jag sett starka tecken på att vår kyrka inte kan, eller vill, förändras. Vid val av psalmer blir ett måste att de måste ha sjungits förr i kyrkan. Nya psalmer blir för svåra att lära in, säger någon som tycker att sin röst skall höras starkast. Det sägs med en ton som inte tål motsägelser. Jag finner inte något forum för ett fortsatt samtal om detta.
Vid önskan om nya aktiviteter, krävs mangling i starka grupper månad efter månad. Demokrati, som bara håller i vissa mått. Hänvisning till protokoll, och frånvaro av löpande bubblande samtal. De som vill göra, de som vill göra nytt och annat, passar inte in. Jag finner inte något forum för ett fortsatt samtal om detta. Jag finner inte något ändrat förhållningssätt.
Vilken kyrka medger löpande bubblande samtal och nya evenemang? Vilken kyrka medger samhällsengagemang och uppmärksamhet mot fler och mer. Vilken kyrka anstränger sig för att vara närvarande mitt i allt det nya – men alla nya svenskar, med alla unga & vuxna människor som söker efter tro och samvaro. Vilken kyrka anstränger sig för att lyssna på de som vill vara med – och höra vad de söker efter i just detta sammanhang?
Och - vilken kyrkan finns med mitt i samhället - där ungdomarna är, där festerna och evenemangen är, där skolavslutningarna är, där debatten om omsorgen är, där övergreppen är, där tomheten är - och där livet är ... ?
Kyrkan är en fantastisk plats. - Men är den för alla, och inte bara för de som varit där i evinnerlig tid?
Anette Grinde
onsdag 18 juni 2008
Sveriges Natur nr 3/2008...
Naturskyddsföreningen värnar och omfamnar naturen och dess kraft. Jag finner t ex fantastiska bilder och reportage om Kungsfiskaren, en liten fågel med udda vanor.
Någon frågor om myror - och får rådet att använda kryddnejlika, kanel eller vitpeppar för myror som är ute på "picknickbesök" i hus och i natur. Kanel låter onekligen vänligare än Myrr!
Gör det skillnad att var med i Naturskyddsföreningen? Låter de sin röst höras för naturens bästa. - Ja, det gör de nog. Jag tror att de gör väl.
Därtill uppmärksamhet - till uppror i klimatets tanke. Naturskyddsföreningen, Svenska Kyrkan och Svenska FN-förbundet arbetar för uppmärksamhet hos politikerna. Här - kan du ansluta och göra en, av många, insatser till detta!
Anette
Någon frågor om myror - och får rådet att använda kryddnejlika, kanel eller vitpeppar för myror som är ute på "picknickbesök" i hus och i natur. Kanel låter onekligen vänligare än Myrr!
Gör det skillnad att var med i Naturskyddsföreningen? Låter de sin röst höras för naturens bästa. - Ja, det gör de nog. Jag tror att de gör väl.
Därtill uppmärksamhet - till uppror i klimatets tanke. Naturskyddsföreningen, Svenska Kyrkan och Svenska FN-förbundet arbetar för uppmärksamhet hos politikerna. Här - kan du ansluta och göra en, av många, insatser till detta!
Anette
tisdag 17 juni 2008
Idag hurrar vi för Rånäs 4H....
Idag hurrar vi för Rånäs 4H.... Av 115 möjliga guld i DM i friidrott - vann Rånäs 4H 47 st.
Därtill - ett stor antal personliga rekord, klubbrekord, roslagsrekord och Upplandsrekord.
Det är fantastiskt glädjande!
Många timmar av slit och peppning, av skjutsning av föräldrar, av timmar på arenor i väntan, av tårar och skratt, av planering och samordning, av ideell tid av många - som skapar glädje som räcker länge.
Hipp Hipp Hurra - till tränande och tävlande ungdomar och till tränare som sliter och peppar.
Hipp Hipp Hurra - till styrelse, funktionärer, föräldrar, sponsorer och ett ständigt brinnande engagemang.
Hur mycket det ger - kan inte mätas i pengar, men ofta i medaljer av skinande guld.
Anette Grinde
Därtill - ett stor antal personliga rekord, klubbrekord, roslagsrekord och Upplandsrekord.
Det är fantastiskt glädjande!
Många timmar av slit och peppning, av skjutsning av föräldrar, av timmar på arenor i väntan, av tårar och skratt, av planering och samordning, av ideell tid av många - som skapar glädje som räcker länge.
Hipp Hipp Hurra - till tränande och tävlande ungdomar och till tränare som sliter och peppar.
Hipp Hipp Hurra - till styrelse, funktionärer, föräldrar, sponsorer och ett ständigt brinnande engagemang.
Hur mycket det ger - kan inte mätas i pengar, men ofta i medaljer av skinande guld.
Anette Grinde
Genus & försvar....
Rikets säkerhet och folkets bästa måste stå i centrum för varje minister. I detta ingår t ex att ta hänsyn till jämställdhet & genusfrågor i alla led. Om detta kräver ändrade krav på soldaternas fysiska duglighet för att få fler kvinnliga värnpliktiga till försvaret, är detta en väg att gå - om det finns andra sätt kan de användas också.
´
På varje uppgift krävs alltid rätt förutsättningar och rätt kompetens. På varje uppgift krävs dock inte bara sådan muskelmassa som i huvudsak män bär.
´
Anette Grinde
Christian Carlsson - replikerar ... juni 2008
... min tidigare kommentar... juni 2008
Låt oss anställa....
- Låt oss anställa en vikarie för vår barnlediga personal. Låt oss fundera på hur vi hittar en ny bra kraft till vår duktiga kraft som just har slutat. Låt oss annonsera och söka ur ett brett perspektiv. - säger någon.
- Jag vet en som vi vill ha, han är bra, nej - han är bäst. Även om vi har en hög med ansökningar, så är det honom vi vill ha. - säger en annan, och insisterar.
- Det är aldrig någon som söker tjänsterna som utannonseras, vi måste passa på om det finns ett intresse. Vi måste ha någon. Någon, som är bra. Är han bra, så måste vi anställa just honom - säger ytterligare en annan.
Jag undrar. Hur kan vi hitta andra personer - utanför vår egna lilla krets - som är duktiga, fantastiska och bra för vår verksamhet, om vi inte vidgar våra vyer? Hur kan vi hitta andra personer, med kunskap och kraft, om vi inte annonserar på nya platser, i andra media och med nya grepp? Hur kan vi hitta andra personer om vi bara söker i våra egna minnen, talar med oss själva i vår lilla grupp och annonserar där nästan ingen utanför vår lilla egna krets läser?
Jag bara undrar - för jag förstår verkligen inte hur vi kan skapa nytt, växa och vandra på nya stigar om vi bara tittar i det vi redan har....
Anette Grinde
- Jag vet en som vi vill ha, han är bra, nej - han är bäst. Även om vi har en hög med ansökningar, så är det honom vi vill ha. - säger en annan, och insisterar.
- Det är aldrig någon som söker tjänsterna som utannonseras, vi måste passa på om det finns ett intresse. Vi måste ha någon. Någon, som är bra. Är han bra, så måste vi anställa just honom - säger ytterligare en annan.
Jag undrar. Hur kan vi hitta andra personer - utanför vår egna lilla krets - som är duktiga, fantastiska och bra för vår verksamhet, om vi inte vidgar våra vyer? Hur kan vi hitta andra personer, med kunskap och kraft, om vi inte annonserar på nya platser, i andra media och med nya grepp? Hur kan vi hitta andra personer om vi bara söker i våra egna minnen, talar med oss själva i vår lilla grupp och annonserar där nästan ingen utanför vår lilla egna krets läser?
Jag bara undrar - för jag förstår verkligen inte hur vi kan skapa nytt, växa och vandra på nya stigar om vi bara tittar i det vi redan har....
Anette Grinde
måndag 16 juni 2008
Midsommar 2008
Midsommar står för dörren. Sommaren har klivit in, och många går snart på sommarledighet. Skolbarnen har redan tagit ledigt, lärarna får streta några dagar till efter skolavslutningarna - och vi andra längtar till semester och uppbyggande ledighet.
Vid midsommar firar vi sommarsolståndet, då årets längsta dag inträffar.
Den kristna kyrkan firar Den Helige Johannes Döparens dag den 24 juni, nära midsommar. Johannes döparen sägs vara född 6 månader före Jesus, därav den 24 juni (jmf 24 dec). Kyrkans tema för denna dag är "Den högstes Profet" och talar detta år från texterna Apostlagärningarna 10:37-38 och Lukasevangeliet 1:67-80. Johannes döparen banar väg för Jesus. Berättar, banar väg och gör.
Vår midsommar är starkt knuten till midsommarstången, blomsterklädd i riktigt vacker skrud. Midsommarstången kallas också för "majstång", som kommer från "maja" som betyder löva. Midsommarmenyn bär ofta inslag av sill, gräddfil, gräslök och färskpotatis - och ofta en stor mängd alkohol.
Vi själva firar midsommar vid hembygdsgården i byn - på Labacken i Roslagsbro. Där finns midsommarstången klädd och rest till strax före kl 1200, där finns kaffe och bröd, där finns tipspromenad och dragspelsmusik till dans. Där finns fiskdamm, lotteri och loppmarknadsbryderi. Där finns en aktiv hembygdsförening - som skapar värde för många. Hit kommer människor från när och från fjärran - byn som annars är tyst och tom, blir nu mer än väl trafikerad. Ängarna är fyllda av bilar för parkering, och fikakorgarna trängs på filtarna som läggs ut där parkering inte är tillåten på den vackra hembygdsgården.
Må er midsommar bestå av glädje och trevlig samvaro. Må den bestå av bus och dans, och lek för alla barnen. Må den bestå av omsorg, och frånvaro av följderna av alkoholens avigsidor.
Anette Grinde
Vid midsommar firar vi sommarsolståndet, då årets längsta dag inträffar.
Den kristna kyrkan firar Den Helige Johannes Döparens dag den 24 juni, nära midsommar. Johannes döparen sägs vara född 6 månader före Jesus, därav den 24 juni (jmf 24 dec). Kyrkans tema för denna dag är "Den högstes Profet" och talar detta år från texterna Apostlagärningarna 10:37-38 och Lukasevangeliet 1:67-80. Johannes döparen banar väg för Jesus. Berättar, banar väg och gör.
På midsommardagen är kyrkans tema "Skapelsen" -
med texter från Kolosserbrevet 1:21-23 och Markusevangeliet 6:30-44.
Vår midsommar är starkt knuten till midsommarstången, blomsterklädd i riktigt vacker skrud. Midsommarstången kallas också för "majstång", som kommer från "maja" som betyder löva. Midsommarmenyn bär ofta inslag av sill, gräddfil, gräslök och färskpotatis - och ofta en stor mängd alkohol.
Vi själva firar midsommar vid hembygdsgården i byn - på Labacken i Roslagsbro. Där finns midsommarstången klädd och rest till strax före kl 1200, där finns kaffe och bröd, där finns tipspromenad och dragspelsmusik till dans. Där finns fiskdamm, lotteri och loppmarknadsbryderi. Där finns en aktiv hembygdsförening - som skapar värde för många. Hit kommer människor från när och från fjärran - byn som annars är tyst och tom, blir nu mer än väl trafikerad. Ängarna är fyllda av bilar för parkering, och fikakorgarna trängs på filtarna som läggs ut där parkering inte är tillåten på den vackra hembygdsgården.
Må er midsommar bestå av glädje och trevlig samvaro. Må den bestå av bus och dans, och lek för alla barnen. Må den bestå av omsorg, och frånvaro av följderna av alkoholens avigsidor.
Anette Grinde
Vi läser om åldringar som levt sina liv tillsammans.....
.... som får bekymmer när någon av dem drabbas av ålderns sjukdomar.
Vi läser om åldringar som finns i hemmet, eller på omsorgshem, men glöms bort och skadar sig svårt.
Vi läser om kvinnor och män, som levt sina liv i samhällets olika hörn – som nu inte riktigt får den hjälp som de förtjänat genom livets alla dagar.
Det är vårt – allas vårt – ansvar, att se till att vår åldringsvård fungerar. Det är vårt – allas vårt – ansvar att se till att ingen glöms bort, ingen sitter i ensamhet, ingen får streta och sträva på ålderns höst i otrygghet och i frustration.
Det är vårt – allas vårt – ansvar att se till att vår åldringsvård fungerar.
Slå larm, reagera, finns till hands, uppmärksamma. Igen, och igen, när något slår fel. Oavsett princip, oavsett paragraf, oavsett ekonomi.
För dig som kan och har tid för praktiska besök - besök Röda Korset, de samordnar besöker och hjälper. För dig som kan skriva - påverka genom påtryckning på politikerna, skriv direkt till dem, skriv i tidningen. För dig som kan tala - ge dig till känna i det offentliga rummet.
Kort och gott, är det inte rätt – när våra åldringar inte får den hjälp de behöver, just när de behöver den. Det är vårt - allas vårt - ansvar att se till att vår åldringsvård fungerar.
Hjälp till - där just du kan.
Anette Grinde
Vi läser om åldringar som finns i hemmet, eller på omsorgshem, men glöms bort och skadar sig svårt.
Vi läser om kvinnor och män, som levt sina liv i samhällets olika hörn – som nu inte riktigt får den hjälp som de förtjänat genom livets alla dagar.
Det är vårt – allas vårt – ansvar, att se till att vår åldringsvård fungerar. Det är vårt – allas vårt – ansvar att se till att ingen glöms bort, ingen sitter i ensamhet, ingen får streta och sträva på ålderns höst i otrygghet och i frustration.
Det är vårt – allas vårt – ansvar att se till att vår åldringsvård fungerar.
Slå larm, reagera, finns till hands, uppmärksamma. Igen, och igen, när något slår fel. Oavsett princip, oavsett paragraf, oavsett ekonomi.
För dig som kan och har tid för praktiska besök - besök Röda Korset, de samordnar besöker och hjälper. För dig som kan skriva - påverka genom påtryckning på politikerna, skriv direkt till dem, skriv i tidningen. För dig som kan tala - ge dig till känna i det offentliga rummet.
Kort och gott, är det inte rätt – när våra åldringar inte får den hjälp de behöver, just när de behöver den. Det är vårt - allas vårt - ansvar att se till att vår åldringsvård fungerar.
Hjälp till - där just du kan.
Anette Grinde
Att inte döma...
Söndagens tema, i vår kyrka, var "Att inte döma". Texterna skapar tanke, och insikt om att just en ständig tanke är av vikt. Vi behöver tänka till, i våra dagliga handlingar och tankar, för att följa de spår som tillför mervärde till såväl dig, mig som generellt i vår värld. Söndagens texter skapar möjligheter att tänka till, inom ramen för viktiga teman.
Helgen som kommer är det midsommar. Midsommardagens tema är "Skapelsen". Låt oss tänka på skapelsen av jorden och människorna. Låt oss tänka på naturens under, och människornas väl.
Låt os tänka på livets gång och visa omsorg i varje led.
Anette
Helgen som kommer är det midsommar. Midsommardagens tema är "Skapelsen". Låt oss tänka på skapelsen av jorden och människorna. Låt oss tänka på naturens under, och människornas väl.
Låt os tänka på livets gång och visa omsorg i varje led.
Anette
fredag 13 juni 2008
Nej till klusterbomber....
Klusterbomber skadar. Civila. Barn, kvinnor och män. Vuxna, gamla och unga. Människor utan medverkan i strider. Människor som försöker leva sitt liv, i fred och i omsorg.
De får skador för livet livet - för den enskilde och för den personens familj och vänner. De får skador, som skadar samhället.
Det är tid, nu, att se till att dessa krigsmateriel oskadliggörs. Utan något dröjsmål alls. Här i vårt land behöver vi dem inte. Inte alls. Det står i strid med allt tal om mänskliga rättigheter. Det står i strid med all tanke om omsorg om vår nästa.
De behövs inte heller på någon annan plats på vår jord. De behövs inte alls, på någon plats alls.
Anette Grinde
2008-06-13
De får skador för livet livet - för den enskilde och för den personens familj och vänner. De får skador, som skadar samhället.
Det är tid, nu, att se till att dessa krigsmateriel oskadliggörs. Utan något dröjsmål alls. Här i vårt land behöver vi dem inte. Inte alls. Det står i strid med allt tal om mänskliga rättigheter. Det står i strid med all tanke om omsorg om vår nästa.
De behövs inte heller på någon annan plats på vår jord. De behövs inte alls, på någon plats alls.
Anette Grinde
2008-06-13
Det finns många som uppmanar - några av dem är;
torsdag 12 juni 2008
Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik....
Riksdagen redovisar idag sin syn på frågor om mänskliga rättigheter med anledning av en skrivelse från regeringen och ett antal motionsförslag.
Riksdagen ställer sig bakom regeringen politik på området inom mänskliga rättigheter.
Politiken vilar på en grund av respekt för internationella konventioner och överenskommelser och utgör en integrerad och central del av den svenska utrikespolitiken.
Riksdagen delar regeringens uppfattning om vikten av starkt arbete inom MR-området. Målet - med styrka och uppmärksamhet - måste vara att de mänskliga rättigheterna efterlevs fullt ut av alla stater. Något annat kan aldrig vara acceptabelt. Arbetet för mänskliga rättigheter ska finnas med, och uppmärksammas, i alla de områden vi verkar i samarbete med vår omvärld.
Riksdagen ställer sig bakom regeringen politik på området inom mänskliga rättigheter.
Politiken vilar på en grund av respekt för internationella konventioner och överenskommelser och utgör en integrerad och central del av den svenska utrikespolitiken.
Riksdagen delar regeringens uppfattning om vikten av starkt arbete inom MR-området. Målet - med styrka och uppmärksamhet - måste vara att de mänskliga rättigheterna efterlevs fullt ut av alla stater. Något annat kan aldrig vara acceptabelt. Arbetet för mänskliga rättigheter ska finnas med, och uppmärksammas, i alla de områden vi verkar i samarbete med vår omvärld.
... om detta står att läsa på Riksdagens hemsida....
Det tackar vi för.
Det tackar vi stort för, och hoppas på uppmärksamhet i frågorna - varje dag, och i varje stund.
Det finns övergrepp mot kvinnor och barn, det finns fattigdom, det finns människor utan möjlighet till arbete eller en dräglig levnadsstandard, det finns barnsoldater, det finns minor som slår mot annat än de krigförande parterna, det finns fängslanden utan utredningar och rättegångar, och mycket, mycket mer.
Låt oss, var och en - och också de styrande som har en starkare röst - tala för de som utsätts. Låt oss uppmärksamma och berätta att det inte är som det ska. Och göra vårt yttersta för att situationen skall bättras.
Anette Grinde
90-åring får inte bo med sin maka...
...
90-årige Arvid Andersson utanför Gislaved, får inte bo med sin maka. Efter 63 år tillsammans skiljs de åt, efter beslut hos Gislaveds kommun.
90-årige Arvid Andersson utanför Gislaved, får inte bo med sin maka. Efter 63 år tillsammans skiljs de åt, efter beslut hos Gislaveds kommun.
Kammarrätten i Jönköping gav på onsdagen Gislaveds kommun rätt i dess bedömning. .... står att läsa i DN 2008-06-12... Att minnas ibland är - de juridiska strikta paragraferna innehåller ofta ett mått av bedömning, såväl hos rättslig instans som hos kommunens utförare. Juridikens rätt, kan vara rätt eller fel när den slår på människan som omfattas av besluten.
´
Det finns verkligen stunder när man undrar hur äldreomsorgen i vårt land fungerar. Det finns stunder när man saknar hela bilden, för alls kunna förstå hur beslut kan fattas såsom de görs.
Det måste finnas oerhört starka skäl för att dela människor som levt sina liv tillsammans, för att en är skröplig och den andra inte. Det måste finnas oerhört starka skäl - och jag hoppas, vid min Gud, att det inte är strikt principiella eller ekonomiska skäl.
´
Vissa beslut ter sig lämpliga att ändras, när de visar sig vara ovärdiga vårt samhälles grundsatser.... - i tanke kring omsorg om våra äldre.
´
I omsorgsbegreppet ingår också att stå ut med undantagen som på sitt sätt bekräftar reglerna, och inte i sin helhet utgå ifrån principiella eller strikt ekonomiska grunder.
´
Glöm aldrig - att beslut om omsorg ur paragrafernas perspektiv, påverkar en levande varelse, unik och fantastisk.
´
Anette Grinde
onsdag 11 juni 2008
Försvarspolitik som genusprojekt......
I Kristdemokraten nr 19 – 9 maj 2008 – står att läsa en artikel som skrivits av Christopher Dywik och Christian Carlsson. Rubriken är ”Försvarspolitiken får inte bli genusprojekt”, och texten går i samma spår.
Jag ställer mig frågan – Är försvarspolitik, och värnpliktstjänsgöring, bara muskelmassa?
Jag ber att få uppmärksamma Dywik och Carlsson på ett faktum att världens befolkning består av två kön. Män, och kvinnor. Ungefär hälften av varje. Varje ”sort” tillför olika kvaliteter och har lika stor rätt, och skyldighet, att medverka i samhällets åtaganden. I detta ingår t ex försvar och fredsarbete.
Självklart skall kvinnor vara med i försvaret och i fredsarbetet. Och självklart skall kvinnors medverkan formas efter hur kvinnor är konstruerade, precis som arbetet nu i huvudsak formats efter hur männen är konstruerade.
Muskelmassan kan tillföra, ja. Men - kanske finns det fler tillgångar, som tillför andra värden i en värld bestående av flera ”sorter”?
Får jag rekommendera en FN-resolution för läsning till landets alla kvinnor och män? Du finner den lätt på nätet – sök bara efter 1325.
Resolutionen heter; United Nations Security Council Resolution 1325.
Kanske skapar den en ny tanke även hos dig.
Anette Grinde
Jag ställer mig frågan – Är försvarspolitik, och värnpliktstjänsgöring, bara muskelmassa?
Jag ber att få uppmärksamma Dywik och Carlsson på ett faktum att världens befolkning består av två kön. Män, och kvinnor. Ungefär hälften av varje. Varje ”sort” tillför olika kvaliteter och har lika stor rätt, och skyldighet, att medverka i samhällets åtaganden. I detta ingår t ex försvar och fredsarbete.
Självklart skall kvinnor vara med i försvaret och i fredsarbetet. Och självklart skall kvinnors medverkan formas efter hur kvinnor är konstruerade, precis som arbetet nu i huvudsak formats efter hur männen är konstruerade.
Muskelmassan kan tillföra, ja. Men - kanske finns det fler tillgångar, som tillför andra värden i en värld bestående av flera ”sorter”?
Får jag rekommendera en FN-resolution för läsning till landets alla kvinnor och män? Du finner den lätt på nätet – sök bara efter 1325.
Resolutionen heter; United Nations Security Council Resolution 1325.
Kanske skapar den en ny tanke även hos dig.
Anette Grinde
söndag 8 juni 2008
Custom Bike Show - Norrtälje 7 Juni 2008
Igen har den varit.
Den bejublade Custom Bike Show i Norrtälje.
Den går av stapeln varje sommar, den första lördagen i juni.
Den "ägs" och arrangeras av motorcykelklubben Twin Club Mc, i Norrtälje. Den bygger på ett starkt och numera välkänt arrangemang, och den bygger på en mängd ideell kraft.
Twin Club Mc består av ett fåtal medlemmar, med mängder av kontakter. Arrangemanget bygger inte bara på ett fåtal medlemmars kraft utan även på engagerade vänner och sponsorer. Många drar sitt strå till stacken denna dag, och många drar sitt strå till stacken i planeringen innan - även om några få gör väldigt mycket.
Evenemanget består i grunden av en utställning i Socitetsparken. Under årets mörka dagar tillbringas många timmar i garage ute i vårt land. Det skruvas, pysslas och funderas. Det slipas, spacklas och dras el. Det byts däck, styren, backspeglar och växelanordningar. Och det görs väldigt mycket mer därtill. En del av alla dessa timmars arbeten ser vi resultaten av under denna utställning, för andra hinns inte klart i tid - och deras resultat kanske vi får se ett annat år.
Motorcyklarna är fantastiska. Spektakulära och fantastiska. Stor möda, mängd av tid och mycket pengar ligger i dessa mästerverk.
Twin Clubs medlemmar bygger oxå motorcyklar. De bygger och de hjälps åt. Tillsammans. När en inte kan, fyller den andre i. När en skadas, står de övriga vid hans sida. När någon saknar material, har någon annan det som behövs. Ja, visst hjälps de åt - där uppe, i sin föreningslokal.
Men - denna dag, bygger de inte motorcyklar. Denna dag, bygger de ett gott arrangemang. De bygger för sig själva, de bygger för stora delar av motorcykel-Sverige och de bygger för Norrtälje. Det skapar värde för Twin Club Mc, för mc-Sverige och för Norrtälje med alla dess handlare och för kommunen i stort. Parken är "knökafull" av människor. Hamnplan och stadens gator likaså. Många har bytt sin normala kostym, sköterskeuniform eller butiksstass mot skinnklädsel denna dag. Och hit har de tagit sig, på sin motorcykel - från när och från fjärran. Tusentals motorcyklister har invaderat stan, inte bara tusen med ett först - och utan tusen med riktigt många. Värmen gör det lite plågsamt varmt, men vi härdar ut i glädjen av det goda arrangemanget. Arrangemanget besöks av "alla" - ung, som gammal, och ur alla olika samhällsskikt. Vår gemensamma nämnare denna dag är mc och glädjen att åka och på olika sätt njuta av detta intresse.
Det finns utställda motorcyklar i mängd, det finns underhållning på scenen, det finns korv, glass och kaffe. Det finns försäljare av kläder, tidningar, motorcyklar, ryggskydd och hjälmar. Det finns intresseorganisationer och klubbar som HDCS, Yamaha, Heaven Bikers och SMC på plats.
Funktionärerna, de ideella krafterna, gör arrangemanget möjligt. El, avspärrningar, planering av parkens yta, musikbeställningar, priser i mängd, säkerhet med en god dos vakter, insläpp på många ställen in till parken, vägvisare för motorcyklar och människor - och en omfattande mängd sponsorkontakter. Därtill samtal, tillstånd och överenskommelser med t ex kommunen, polisen och räddningstjänsten. Inte att förglömma är macka och förfriskningar till funktionärerna som står timme efter timme i insläpp, översläpp över gångbron i hamnen eller på annan uppgift i evenemanget.
Ett mycket gott arrangemang.
Oräknat är antalet besökare som denna dag samtidigt besökt stadens gator och torg. De som tillfört värde till Akeba, glasskiosken, apoteket, Granparken, Ica, systembolaget, På G, posten, Coop och alla andra inrättningar och butiker i stan. De som sett och glatts åt vår vackra lilla stad, med dess hus, torg och fina stråk. De som inte skulle ha sett Norrtälje, och tillfört värde till vår stad och dess köpmanskår och kommun om detta arrangemang inte varit.
Vilken tur vi har - vi här i Norrtälje, att här finns sprudlande ideella och drivande människor, som älskar att arrangera och som lyckas engagera en så stor grad av kraft, till glädje och ekonomiska framgång för så många fler här i bygden.
Må kommunen, polisen, företagarna, m fl i bygden uppmuntra och delta i detta arrangemang i god ton och takt även för kommande år.
Anette Grinde
Norrtälje 2008-06-08
Den bejublade Custom Bike Show i Norrtälje.
Den går av stapeln varje sommar, den första lördagen i juni.
Den "ägs" och arrangeras av motorcykelklubben Twin Club Mc, i Norrtälje. Den bygger på ett starkt och numera välkänt arrangemang, och den bygger på en mängd ideell kraft.
Twin Club Mc består av ett fåtal medlemmar, med mängder av kontakter. Arrangemanget bygger inte bara på ett fåtal medlemmars kraft utan även på engagerade vänner och sponsorer. Många drar sitt strå till stacken denna dag, och många drar sitt strå till stacken i planeringen innan - även om några få gör väldigt mycket.
Evenemanget består i grunden av en utställning i Socitetsparken. Under årets mörka dagar tillbringas många timmar i garage ute i vårt land. Det skruvas, pysslas och funderas. Det slipas, spacklas och dras el. Det byts däck, styren, backspeglar och växelanordningar. Och det görs väldigt mycket mer därtill. En del av alla dessa timmars arbeten ser vi resultaten av under denna utställning, för andra hinns inte klart i tid - och deras resultat kanske vi får se ett annat år.
Motorcyklarna är fantastiska. Spektakulära och fantastiska. Stor möda, mängd av tid och mycket pengar ligger i dessa mästerverk.
Twin Clubs medlemmar bygger oxå motorcyklar. De bygger och de hjälps åt. Tillsammans. När en inte kan, fyller den andre i. När en skadas, står de övriga vid hans sida. När någon saknar material, har någon annan det som behövs. Ja, visst hjälps de åt - där uppe, i sin föreningslokal.
Men - denna dag, bygger de inte motorcyklar. Denna dag, bygger de ett gott arrangemang. De bygger för sig själva, de bygger för stora delar av motorcykel-Sverige och de bygger för Norrtälje. Det skapar värde för Twin Club Mc, för mc-Sverige och för Norrtälje med alla dess handlare och för kommunen i stort. Parken är "knökafull" av människor. Hamnplan och stadens gator likaså. Många har bytt sin normala kostym, sköterskeuniform eller butiksstass mot skinnklädsel denna dag. Och hit har de tagit sig, på sin motorcykel - från när och från fjärran. Tusentals motorcyklister har invaderat stan, inte bara tusen med ett först - och utan tusen med riktigt många. Värmen gör det lite plågsamt varmt, men vi härdar ut i glädjen av det goda arrangemanget. Arrangemanget besöks av "alla" - ung, som gammal, och ur alla olika samhällsskikt. Vår gemensamma nämnare denna dag är mc och glädjen att åka och på olika sätt njuta av detta intresse.
Det finns utställda motorcyklar i mängd, det finns underhållning på scenen, det finns korv, glass och kaffe. Det finns försäljare av kläder, tidningar, motorcyklar, ryggskydd och hjälmar. Det finns intresseorganisationer och klubbar som HDCS, Yamaha, Heaven Bikers och SMC på plats.
Funktionärerna, de ideella krafterna, gör arrangemanget möjligt. El, avspärrningar, planering av parkens yta, musikbeställningar, priser i mängd, säkerhet med en god dos vakter, insläpp på många ställen in till parken, vägvisare för motorcyklar och människor - och en omfattande mängd sponsorkontakter. Därtill samtal, tillstånd och överenskommelser med t ex kommunen, polisen och räddningstjänsten. Inte att förglömma är macka och förfriskningar till funktionärerna som står timme efter timme i insläpp, översläpp över gångbron i hamnen eller på annan uppgift i evenemanget.
Ett mycket gott arrangemang.
Oräknat är antalet besökare som denna dag samtidigt besökt stadens gator och torg. De som tillfört värde till Akeba, glasskiosken, apoteket, Granparken, Ica, systembolaget, På G, posten, Coop och alla andra inrättningar och butiker i stan. De som sett och glatts åt vår vackra lilla stad, med dess hus, torg och fina stråk. De som inte skulle ha sett Norrtälje, och tillfört värde till vår stad och dess köpmanskår och kommun om detta arrangemang inte varit.
Vilken tur vi har - vi här i Norrtälje, att här finns sprudlande ideella och drivande människor, som älskar att arrangera och som lyckas engagera en så stor grad av kraft, till glädje och ekonomiska framgång för så många fler här i bygden.
Må kommunen, polisen, företagarna, m fl i bygden uppmuntra och delta i detta arrangemang i god ton och takt även för kommande år.
Anette Grinde
Norrtälje 2008-06-08
Norrtälje Tidning 13 juni 2008
måndag 2 juni 2008
Stockholm Marathon - lördagen den 31 maj 2008
Ljuset anländer tidigt, denna vackra försommarmorgon. Vi kliver upp, för en lagom ordentlig frukost. Vi pysslar och funderar kring klädsel, compeed till trilskande tår, vattennivån i kroppen och de rätta springskorna.
Morgonsolen klättrar sakta på himlen, och vi inser att dagen blir varm. Vattenflaskan, kepsen och svamp för nerblötning/svalka får inte glömmas i packningen. Vi minns fjolårets värme.
Nummerlapp och tidtagningschips vårdas särskilt i ett eget hörn. De är av vikt, och få inte förkomma.
Vi tar en morgonpromenad runt byn. 4,6 km i en ganska lagom rask takt. Väl hemma igen ser vi att tiden rinner iväg. Vi får skynda oss lite för att hinna äta en tidig lunch, så att vi hinner fånga 10.20-bussen från Norrtälje till Sthlm. Spagetti och en god tonfiskröra slinker ner och vi hastar en aning för att hinna till bussen. Vi hann precis. Med nummerlappen som färdbevis är vi nu på väg till vårt andra Sthlm Marathon. Fjolårets 3,46 och 4,09 skall nu förändras till något nytt – både i erfarenhet och i en annan tid. Frågan är vad, och hur. Vi vet inte hur vi skall lyckas, hur vinterns och våren träning skall ge utslag och hur laddning av mat och vatten påverkar oss denna dag. Nu, kan vi bara göra vårt bästa – när starten går om någon timme.
Kl 1400 går starten, på Lidingövägen utanför Stadion i Sthlm. Termometern på läktaren nära startplatsen pendlar mellan 27 – 28 grader, men det är nog lite svalare ute på stadens gator. Svaga slöjor över himlen sänker kanske temperaturen något, åtminstone någon timme efter start.
Framme i god tid innan start hinner vi fundera en del kring dagens lopp. Vi gläds och vi ser alla människor i deras förberedelser. Nervositet, mat och vätska ger långa köer till toaletterna, som finns i mängd på tävlingsområdet. Där finns vatten, banan och sportdryck liksom även värde- och klädinlämningsdepåer i god ordning. Vi ser också förberedelser för målgången, där tidtagningschipet skall tas av och fina ”Finisher”- tröjor skall delas ut till de som i sinom tid fullgjort dagens mäktiga uppgift. Dessa tröjor bärs sedan av deltagarna med mycket stor stolthet.
Högtalaranläggningen nyttjas flitigt av arrangörerna. Information om före, under och efter loppet. Information för löparna och information för åskådarna. Siffror, förfriskningar och detaljer flödar i en lagom strid ström tillsammans med lagom dansanta toner från t ex Frida och Charlotte.
Klockan går mot 1400 och löparna drar sig till start. Rätt man, rätt kvinna – i rätt fålla. Sorterade efter tid och prestation. Detta är viktigt. Det lär vi oss allteftersom vi tävlar mer och mer. Det är inte roligt alls att tävla, när vi själva eller andra löpare placerats (eller placerar sig) i en startfålla som inte motsvarar vår eller sin egen takt. Det blir helt enkelt bara fel.
Starten går och massan rör sig framåt. Framme vid startlinjen går det att börja småspringa, och sedan rullar det på. Tidtagningschipset håller tiden, och jag försöker hålla orken för att hänga med. Värme, tusentals fötter, vätskedepåer med vatten, sportdryck, duschar och vänliga miner från mängder av funktionärer. På stadens gator drar nu floder av människor fram - i allvarliga löpartag, med ambitioner höga som berg. Åskådarna kantar sidorna, de hurrar och ropar, de klappar och de ler, de våndas, förskräcks och gläds. Många undrar hur det egentligen är möjligt, och många vet för de har själva gjort det förr.
Vackra Djurgården, fantastiska Strandvägen, Kungsträdgården och Slottet. Slussen, Söder Mälarstrand och backen som tär. Västerbron. Den är liksom ett kapitel för sig.
Norr Mälarstrand, Stadshuset, Centralstationen och Norra Bantorget. Odengatan, Odenplan och snart passerar vi över Sveavägen. Backen upp och sedan Karlavägen och Sturegatan. Första varvet klart. Ett djupt andetag, lite saltgurka och sedan ett varv till. Benen flyter fram en stund, det är en njutning och en glädje. Rätt som det är är njutningen som bortblåst och tröttheten vräker sig över ben och kropp. Man mäktar nästan inte flytta sina ben, och man undrar var, och varför, orken plötsligt försvann. Man pinar sig vidare ändå – och där, efter en stund, som genom en fantastiskt under, är den där igen. Orken, glädjen, flytet – har återvänt till kropp och till själ. Vi tar en större sväng över Djurgården innan Strandvägen och Slottet passeras igen.
Saltgurka, banan, energikakor och dextrosoltabletter erbjuds oss löpare på lämpliga platser efter hela den långa banan. Detta tillsammans med vatten och sportdryck i mängd - utan all denna goda service vore det knappast möjligt att springa detta lopp och samtidigt må så bra vid målgång.
Slussen och Söder Mälarstrand. Jag springer och stirrar stint ner i marken. Kepsen skymmer framåt, och jag ser bara strax kort framför. Mitt fokus är nu kort. Jag hör en visselpipa med jämna skarpa toner. Till slut höjer jag blicken något, och inser att det är till mig. En funktionär står mitt i vägen, visslar och visslar och tvingar mig att styra lite åt sidan, för rakt fram är en stor barriär. Även detta har de fångat, Sthlm Marathons arrangörer. Även detta har de fångat.
Snart är det tid för buljong och sedan vatten igen. Strax därefter kommer vänster- och höger-svängen med backen upp mot bron. Backen och svängen är brant, men strax är vi uppe – på Västerbron igen. En äldre dam trippar lätt förbi. Lätt, lätt tassar hon uppför bron och vidare ner på andra sidan. Det är njutbart att se, andras tassande steg. För mig är den nu lång och ganska tung, men snart är jag ändå uppe och rundar ner mot vackra Norr Mälarstrand. Vatten igen. Avslagen cola. Stegen lättnar igen. Snart är Stadshuset passerat, och Centralstationen igen. Nu når mig en svacka igen. Torsgatan och Bonnierhuset passeras med trötta steg. Dextrosoltabletterna kommer väl till pass i korset mot Odengatan. Nu, mina vänner, är det inte långt kvar hem till Stadion. Vasaparken och Odenplan. Där ser jag en klocka. Den visar tid, som gör mig glad. Det är en lagom stund kvar till klockan slår 1800. Jag kommer att hinna. Jag kommer att nå mitt tyst uppsatta mål, med råge och mer därtill. Stegen är tunga, men sinnet är ändå lätt. Benen och fötterna har fått arbeta hårt i flera, flera timmar. Men – det är alldeles fantastiskt, att det faktiskt går, att vi faktiskt kan. Odengatan upp. Karlavägen. Sturegatan – och där ser mig speakern, Magnus Andersson från Hammarby IF, och ger mig goda ord.
Sedan hägrar Sthlms Stadion. Den känslan är god. Riktigt underbart god. Att i fullt acceptabelt skick springa in på Stadion efter fullgjort värv. 4,2 mil är inte nådigt, men vansinnigt tillfredsställande att ha klarat. Att komma in på Stadion, med publik och med kraft, är en mäktig känsla. En riktigt mäktig känsla, i sol och i värme, med en riktigt trött kropp men ändå i gott skick och fason.
Tid, av klass – för mig. En medalj med tyngd. Vätska. En plågsam trappa ner, tidtagningschips av – en stor uppmuntran och ett stort grattis av alla fantastiska funktionärer man passerar. En stolthetströja, mer vätska, kanelbulle och russin. Banan. Igen.
Speakerservicen efter banan är god. Hammarby IF-folk har bemannat en mängd av dessa poster. De känns igen och de har vana efter år på denna uppgift.
Resultatrapporteringen är fantastisk. Sluttid och mellantid. Åldersklasser. Kvinnor och män. Och hela raden ut. Allt och alla går att hitta när listor finns på längden och tvären. Och den är där innan jag hinner hem till min dator på kvällen. Resultatrapporteringen förtjänar en särskild eloge. Den är helt enkelt alldeles fantastisk.
Detta års siffror inkluderade drygt 18 000 anmälda löpare. 14 680 kom till start och 13 542 klarade sina varv till mål. 3 029 var kvinnor och 10 513 var män. Bästa manliga löpare sprang på 2,16 och bästa kvinnliga löpare avverkade sträckan på 2,34.
Jag själv sprängde en ny barriär, och flyttade 4,09 till 3,50. Min fantastiske kamrat flyttade sitt goda 3,46 från 2007 till ett ännu bättre 3,44 nu 2008.
Som om det inte räckte, så ältade vi sedan maran hela söndagen. Vi njöt, skröt och frossade i loppet och alla dess delar. Vi pratade och upplevde igen. Tills det till slut var tvunget att inse sovdagstid, för att klara vardagen som kom. Men först ett datorbesök på nytt. Gissa vad vi gjorde? Jo, vi tittade på hela maran en gång till. Vi förundrades över löparna, och deras makalösa styrka, glädje och fart.
En stor eloge till Sthlm Marathon och alla dess fungerande arrangörsdelar.
En stor eloge till arrangemanget, och all tanke till varje enskild del. En eloge till varje deltagande funktionär.
Det är en glädje att se hur gott Stockholm Marathon-arrangörerna gör. Det var en glädje att delta.
Anette Grinde
Startnr K412 – 2008 – i mål som K282.
Morgonsolen klättrar sakta på himlen, och vi inser att dagen blir varm. Vattenflaskan, kepsen och svamp för nerblötning/svalka får inte glömmas i packningen. Vi minns fjolårets värme.
Nummerlapp och tidtagningschips vårdas särskilt i ett eget hörn. De är av vikt, och få inte förkomma.
Vi tar en morgonpromenad runt byn. 4,6 km i en ganska lagom rask takt. Väl hemma igen ser vi att tiden rinner iväg. Vi får skynda oss lite för att hinna äta en tidig lunch, så att vi hinner fånga 10.20-bussen från Norrtälje till Sthlm. Spagetti och en god tonfiskröra slinker ner och vi hastar en aning för att hinna till bussen. Vi hann precis. Med nummerlappen som färdbevis är vi nu på väg till vårt andra Sthlm Marathon. Fjolårets 3,46 och 4,09 skall nu förändras till något nytt – både i erfarenhet och i en annan tid. Frågan är vad, och hur. Vi vet inte hur vi skall lyckas, hur vinterns och våren träning skall ge utslag och hur laddning av mat och vatten påverkar oss denna dag. Nu, kan vi bara göra vårt bästa – när starten går om någon timme.
Kl 1400 går starten, på Lidingövägen utanför Stadion i Sthlm. Termometern på läktaren nära startplatsen pendlar mellan 27 – 28 grader, men det är nog lite svalare ute på stadens gator. Svaga slöjor över himlen sänker kanske temperaturen något, åtminstone någon timme efter start.
Framme i god tid innan start hinner vi fundera en del kring dagens lopp. Vi gläds och vi ser alla människor i deras förberedelser. Nervositet, mat och vätska ger långa köer till toaletterna, som finns i mängd på tävlingsområdet. Där finns vatten, banan och sportdryck liksom även värde- och klädinlämningsdepåer i god ordning. Vi ser också förberedelser för målgången, där tidtagningschipet skall tas av och fina ”Finisher”- tröjor skall delas ut till de som i sinom tid fullgjort dagens mäktiga uppgift. Dessa tröjor bärs sedan av deltagarna med mycket stor stolthet.
Högtalaranläggningen nyttjas flitigt av arrangörerna. Information om före, under och efter loppet. Information för löparna och information för åskådarna. Siffror, förfriskningar och detaljer flödar i en lagom strid ström tillsammans med lagom dansanta toner från t ex Frida och Charlotte.
Klockan går mot 1400 och löparna drar sig till start. Rätt man, rätt kvinna – i rätt fålla. Sorterade efter tid och prestation. Detta är viktigt. Det lär vi oss allteftersom vi tävlar mer och mer. Det är inte roligt alls att tävla, när vi själva eller andra löpare placerats (eller placerar sig) i en startfålla som inte motsvarar vår eller sin egen takt. Det blir helt enkelt bara fel.
Starten går och massan rör sig framåt. Framme vid startlinjen går det att börja småspringa, och sedan rullar det på. Tidtagningschipset håller tiden, och jag försöker hålla orken för att hänga med. Värme, tusentals fötter, vätskedepåer med vatten, sportdryck, duschar och vänliga miner från mängder av funktionärer. På stadens gator drar nu floder av människor fram - i allvarliga löpartag, med ambitioner höga som berg. Åskådarna kantar sidorna, de hurrar och ropar, de klappar och de ler, de våndas, förskräcks och gläds. Många undrar hur det egentligen är möjligt, och många vet för de har själva gjort det förr.
Vackra Djurgården, fantastiska Strandvägen, Kungsträdgården och Slottet. Slussen, Söder Mälarstrand och backen som tär. Västerbron. Den är liksom ett kapitel för sig.
Norr Mälarstrand, Stadshuset, Centralstationen och Norra Bantorget. Odengatan, Odenplan och snart passerar vi över Sveavägen. Backen upp och sedan Karlavägen och Sturegatan. Första varvet klart. Ett djupt andetag, lite saltgurka och sedan ett varv till. Benen flyter fram en stund, det är en njutning och en glädje. Rätt som det är är njutningen som bortblåst och tröttheten vräker sig över ben och kropp. Man mäktar nästan inte flytta sina ben, och man undrar var, och varför, orken plötsligt försvann. Man pinar sig vidare ändå – och där, efter en stund, som genom en fantastiskt under, är den där igen. Orken, glädjen, flytet – har återvänt till kropp och till själ. Vi tar en större sväng över Djurgården innan Strandvägen och Slottet passeras igen.
Saltgurka, banan, energikakor och dextrosoltabletter erbjuds oss löpare på lämpliga platser efter hela den långa banan. Detta tillsammans med vatten och sportdryck i mängd - utan all denna goda service vore det knappast möjligt att springa detta lopp och samtidigt må så bra vid målgång.
Slussen och Söder Mälarstrand. Jag springer och stirrar stint ner i marken. Kepsen skymmer framåt, och jag ser bara strax kort framför. Mitt fokus är nu kort. Jag hör en visselpipa med jämna skarpa toner. Till slut höjer jag blicken något, och inser att det är till mig. En funktionär står mitt i vägen, visslar och visslar och tvingar mig att styra lite åt sidan, för rakt fram är en stor barriär. Även detta har de fångat, Sthlm Marathons arrangörer. Även detta har de fångat.
Snart är det tid för buljong och sedan vatten igen. Strax därefter kommer vänster- och höger-svängen med backen upp mot bron. Backen och svängen är brant, men strax är vi uppe – på Västerbron igen. En äldre dam trippar lätt förbi. Lätt, lätt tassar hon uppför bron och vidare ner på andra sidan. Det är njutbart att se, andras tassande steg. För mig är den nu lång och ganska tung, men snart är jag ändå uppe och rundar ner mot vackra Norr Mälarstrand. Vatten igen. Avslagen cola. Stegen lättnar igen. Snart är Stadshuset passerat, och Centralstationen igen. Nu når mig en svacka igen. Torsgatan och Bonnierhuset passeras med trötta steg. Dextrosoltabletterna kommer väl till pass i korset mot Odengatan. Nu, mina vänner, är det inte långt kvar hem till Stadion. Vasaparken och Odenplan. Där ser jag en klocka. Den visar tid, som gör mig glad. Det är en lagom stund kvar till klockan slår 1800. Jag kommer att hinna. Jag kommer att nå mitt tyst uppsatta mål, med råge och mer därtill. Stegen är tunga, men sinnet är ändå lätt. Benen och fötterna har fått arbeta hårt i flera, flera timmar. Men – det är alldeles fantastiskt, att det faktiskt går, att vi faktiskt kan. Odengatan upp. Karlavägen. Sturegatan – och där ser mig speakern, Magnus Andersson från Hammarby IF, och ger mig goda ord.
Sedan hägrar Sthlms Stadion. Den känslan är god. Riktigt underbart god. Att i fullt acceptabelt skick springa in på Stadion efter fullgjort värv. 4,2 mil är inte nådigt, men vansinnigt tillfredsställande att ha klarat. Att komma in på Stadion, med publik och med kraft, är en mäktig känsla. En riktigt mäktig känsla, i sol och i värme, med en riktigt trött kropp men ändå i gott skick och fason.
Tid, av klass – för mig. En medalj med tyngd. Vätska. En plågsam trappa ner, tidtagningschips av – en stor uppmuntran och ett stort grattis av alla fantastiska funktionärer man passerar. En stolthetströja, mer vätska, kanelbulle och russin. Banan. Igen.
Speakerservicen efter banan är god. Hammarby IF-folk har bemannat en mängd av dessa poster. De känns igen och de har vana efter år på denna uppgift.
Resultatrapporteringen är fantastisk. Sluttid och mellantid. Åldersklasser. Kvinnor och män. Och hela raden ut. Allt och alla går att hitta när listor finns på längden och tvären. Och den är där innan jag hinner hem till min dator på kvällen. Resultatrapporteringen förtjänar en särskild eloge. Den är helt enkelt alldeles fantastisk.
Detta års siffror inkluderade drygt 18 000 anmälda löpare. 14 680 kom till start och 13 542 klarade sina varv till mål. 3 029 var kvinnor och 10 513 var män. Bästa manliga löpare sprang på 2,16 och bästa kvinnliga löpare avverkade sträckan på 2,34.
Jag själv sprängde en ny barriär, och flyttade 4,09 till 3,50. Min fantastiske kamrat flyttade sitt goda 3,46 från 2007 till ett ännu bättre 3,44 nu 2008.
Som om det inte räckte, så ältade vi sedan maran hela söndagen. Vi njöt, skröt och frossade i loppet och alla dess delar. Vi pratade och upplevde igen. Tills det till slut var tvunget att inse sovdagstid, för att klara vardagen som kom. Men först ett datorbesök på nytt. Gissa vad vi gjorde? Jo, vi tittade på hela maran en gång till. Vi förundrades över löparna, och deras makalösa styrka, glädje och fart.
En stor eloge till Sthlm Marathon och alla dess fungerande arrangörsdelar.
En stor eloge till arrangemanget, och all tanke till varje enskild del. En eloge till varje deltagande funktionär.
Det är en glädje att se hur gott Stockholm Marathon-arrangörerna gör. Det var en glädje att delta.
Anette Grinde
Startnr K412 – 2008 – i mål som K282.