Ninas Resa - av Lena Einhorn

Ninas Resa
Av Lena Einhorn

Överlevnadshistorien som går rakt in i mitt hjärta. Med smärta. Historien som visar människors unika förmåga till anpassning, uppfinningsrikedom och rättskänsla. Och även ondskans ansikte. Ondskans ansikte som krävde så många liv, så mycket mänsklig förtvivlan och sorg.
Man kan nästan kvävas av känslan av den fruktan de måste ha känt, och av den familjekänsla och förmåga att överleva – tillsammans med Guds försyn, eller livets tillfälligheter. Hur man nu väljer att se det.

Berättelsen är konkret, men oerhört känslostark.

I Ninas resa känns bland mycket annat…

Plågan
Rädslan
Kärleken till livet
Kärleken till familjen
Modet
Vanmakten
Hungern
Hatet
Godheten
Smärtan
Enkelheten

Oförmågan att tro på det absolut omöjliga
Insikten att det omöjliga var möjligt
Det omöjliga – att döda så många människor utan att världen såg
Det omöjliga – att överleva detta, mot alla odds.

Anette Grinde
Norrtälje
2007-09-08

Välkommen till en fantastisk utställning!

Välkommen!

Till en fantastisk utställning.

Johan Bohman har funnit inspiration i vår fantastiska psalmbok.
Letat och tänkt.
Klurat och filurat.
Fotat och nyttjat den moderna digitala tekniken.

Varje bild föder tankar som fyller oss med värden.
Till varje bild finns en text, en strof, skriven av någon - i en annan tid, på ett annat sätt, i ett annat liv.
Med var och ens möjlighet att skapa en ny fantastisk tanke.
En ny tolkning.
Unik och Rätt.

Varmt Välkommen!
Söndagen den 16/9 kl 1100 Rodenkyrkan, Norrtälje

Med vänlig hälsning
Anette Grinde
Mångfald Tillsammans & Norrtälje Missionsförsamling

Debatt/Replik: Dagen 7/9 2007 Kjell Zingmark

Debatt/Replik - till ord i Dagen 7/9 2007 av Kjell Zingmark.....

Det är dags att ta ställning!
Just så har jag gjort.

Jag är Medlem!
I Svenska Kyrkan.

Den står för tradition och fostran. Den står för fantastiska byggnader och grundläggande värden. Den står för skolavslutningar i en fantastisk miljö. Den står för dop av nya fantastiska barn, konfirmation, vigsel och begravning. Den står för tröst när livet trasslar. Den står för verksamhet och samtal. Den står för grundens moral, i alla led.

Där vill jag vara kvar.
Till den vill jag bidra.
Med kraft.
Med kyrkoavgift.
Med närvaro.
Med tillhörande.
Med känsla.
Med hjärta.

Jag är också medlem i Missionskyrkan.
Där bygger jag min Tro. Där fostrar jag min tro. Där sprider jag min tro. Där går jag - oftast - på Gudstjänst. Fast sanningen att säga - går jag gärna också i Svenska Kyrkan, i Pingst och även i Baptist. Olika tal, olika sätt, olika tankar, olika undervisning - från en och samma, vår allas fantastiska bok. Vår allas fantastiska enhet.

Där - då - offrar jag i närvaro, i pengar, i engagemang och i aktiv aktivitet.

När kyrkan visar mig att den bryr sig om, då vill jag gärna bidra.
Med pengar och med handling.

När det brister tänker jag om. Men ångrar mig snart - för där vill jag vara.

Jag tillhör dem båda.
I hjärta och själ.
Och med skäl.
Jag tillhör Herren som vill oss väl.

Kyrkans Präster tillför.
Frikyrkans Pastorer tillför.
De är likvärdiga inför Herren.
Godkända.
Utan konkurrens.

Jag tror inte att jag behöver välja mer.
Det blir inte ett splittrat hjärta.
Det blir bara mer.
Mer för Sv Kyrkan.
Mer för Missionskyrkan.
Mer för mig.
Mer för min nästa.
Mer för Guds rike.

Nej, jag tror inte - att jag behöver välja mer.

Anette Grinde
Medlem! I Herrens Församling

Stockholm Halvmarathon - St Eriksloppet 1/9 2007

Stockholm Halvmarathon - St Eriksloppet – 1 september 2007

Så. Då stod man där på startlinjen igen. Tränad, som sig bör. Förberedd i handling och i tanke. Naturligtvis inte så bra som det kan vara, men ändå så bra som livet tillåtit just nu – eller som prioriterats just för nu.

Löpning är fantastiskt hälsobefrämjande. Löpning är tillförande i alla delar, om än en smula tidskrävande. Löpningen kräver onekligen sina prioriteringar, och man kan stundvis önska sig några vakna timmar till varje dygn.

St Eriksloppet går i vår vackra huvudstad. Stockholm, i sol och lagom värme. Stockholm, strax mellan eftermiddag och kväll. Vi möts i Kungsträdgården. Parken, som är ”mitten” i stan. Parken, som används för fest och sammankomster. Parken, som nu används för en löparfest. Här hämtar vi nummerlappar, njuter av musik och uppträdanden och ser samarbetspartners som t ex Friluftsfrämjandet visa sina aktiviteter. Man åker skidor och paddlar kajak, i backe och bassäng. Man marknadsför och talar med publiken. Det flockas och njuts bland aktiviteterna. Skratt och stoj. Glatt och tillförande, för fler än några få.
Anna Book sjunger från den stora scenen, och det talas och spexas. Applåderna och rop visar publikens närvaro och glädje. Kungsträdgården sjunger. Kungsträdgården, parken ”mitt” i stan, visar sitt vackra ansikte – tillgängligt för stadens folk och långväga besökare.

Klockan närmar sig 1600 och vi drar oss mot start. Vi värmer upp, joggar, dricker, våndas över köer till faciliteterna och håller ordning på startfållor och tid. Högtalaranläggningarna och funktionärerna håller oss på plats. I rätt tid och i rätt ordning närmar vi oss startlinjen. Alla med lugn och förväntan. 16.30. Starten ljuder, och löparna är iväg. Ett tyst tramp. Ett försök att hitta takten. Ett försök att nå sin fart, sin linje i loppet. Utan att dras med av andra, än sitt eget jag. Åtminstone inte mer, än vad man klarar av. Träning och tävling är annat. Hemma i skogen, eller på den egna vägen i stan, själv och med ingen annan än sig själv att stressa med – eller på tävlingens väg, med flera tusen duktiga löpare vid sin sida. En skillnad, så stor. Med glädje likaså.

Sportdryck och vatten. Både här och där. Så det räcker. För övrigt är detta ett ganska avskalat lopp. Lite DJ-musik, men inga orkestrar/band. Inget spex, och inget ploj. Det kändes riktigt skönt. Midnattsloppet, Göteborgsvarvet och Marathon fyller gator och torg med musik och spex och fest. Det är fantastiskt. Så det räcker. Här, i Stockholm denna kväll, kändes det riktigt skönt med ett löpararrangemang, med i princip ”bara” löpning på programmet.

Banan är vacker, genom stan. Norrmalm och runt Kungsholmen. Efter vattnet längs Norr Mälarstrand. Stadshuset. Gamla Stan och Slussen. Söder Mälarstrand, med minnet efter Sthlm Marathon – men där vi nu istället fick runda genom Tanto, med den fantastiska stora gröna parken och de många kolonistugorna, på vår väg över Södermalm. St Paulsgatan, med minnet efter Midnattsloppet – men nu åt fel håll och tungt uppför, för att sedan rulla nedför Götgatan ner mot Slussen och de sista kilometrarna ”hem”. Trött, men med lite ork kvar för att nå målet mitt i stan. Målet, med mängder av människor, supportrar och nyfikna, hänger över avspärrningarna för att begrunda och heja på alla de människor som når sitt mål.

Trötta, glada. Med en önskan om att ha gjort lite, lite mer, eller med en nöjdhet speglande över ansiktet för ett gott genomfört lopp. Med reflektion och tanke, med återhämtning och samtal med våra likasinnade, eller med sambon eller vännen som kanske inspireras att följa detta spår till nästa gång.

När vi strax senare besöker ”nätet” finner vi resultaten utan dröjsmål. Snabbaste grabb på 1.08.38 och snabbaste tjej på 1.14.51. Sista grabb, med Frankrike som bas, når målet på en tid av 2.58.22 och sista tjej på 2.55.08. Med 5 403 personer i resultatlistan finns det många däremellan. Man förundras, när man jämför. Med sig själv, och med andra. Några har pressat sin förra tid, några har slirat och önskat mer. Några har sprungit för första gången, och fått ett mått på hur de tränat och vad de kan. Några fyller sin linje, år efter år.

På ”nätet” finner vi också gamla resultat. Där kan vi jämföra, med oss själva och andra. Där kan vi också se hur det går med löpningen, och hur loppet förändras över tiden. St Eriksloppet utvecklas. Över tid. 2003 fanns - 4002 personer i resultatlistan. 2007 - 5403. Till loppen 2005 och 2007 måste arrangörerna eller ”tiden” ha gjort något specifikt för arrangemangets utveckling. Till just dessa år (2005 & 2007), från året innan, har ökningen (antal personer i mål) varit över 17% per år. Särskilt roligt att se, är kvinnornas framfart. Till loppet 2005, var kvinnornas ökning ca 23% och till loppet 2007 likaså. Männens motsvarande siffror för de åren var ca 16%, för vardera år.

Ökningen är glädjande. Som löpare är det glädjande med många deltagare. När arrangemanget fungerar. Det gör det onekligen för Hässelby SK, Spårvägens FK och Turebergs FK.

Anette Grinde
Norrtälje 2007-09-02

Livets väv....

Livets Väv.

Jag möter dem en vanlig tisdagskväll. Kvinnorna som väver. Kvinnorna som väver livets väv.
Jag ser, att här finns kvinnor med tålamod, färgkänsla, pysselfingrar och en god gemenskap.
Här finns en oändligt stor kunskap om ett vackert hantverk.

De huserar i en källarlokal. De pratar, skrattar och hjälps åt. Kvinnorna samtalar, rådfrågar
varandra och hjälps påtagligt åt. De räknar trådar, de pysslar i trånga vrår, de kryper och de
bygger fantastiska verk. De ”spottar och fräser”, med glädje i rösten och glimten i ögat. Det
märks att de roar sig. Det märks att de gör något som de verkligen tycker om.
Tråden är tunn, och varven är många. Tråden får inte trassla, det får inte räknas fel och vare
sig tråd eller varv får tappas eller fumlas bort. Noggrannhet och omsorg, är kravet för tänkt
resultat.

Rött. Blått. Vitt. Grönt. I en nogsamt tänkt tanke. Jeans från prästen. Lakan från dottern.
Jeans, tröjor, örngott, gardiner, lakan och annat som kan klippas eller skäras till remsor för
nytt ändamål. De känner på tyget. Färgen granskas. De funderar om eller kanske snarare hur
den kan användas i den tanke de tänkt. Kanske måste tyget färgas, kanske måste remsan fyllas
ut med ett annat tyg eller kanske måste den vikas för varje nytt slag.

Saxen eller kniven sätts obönhörligt i. Den sätt i tyget som tjänat klart för det liv som det
börjat i. Saxen sätts i för att tyget skall kunna tjäna igen. I en annan form. Just här, för att bli
en vacker väv. Kanske en matta. En matta som värmer fötter, och värmer känslan i kroppen.
En matta som vävs med glädje, tanke och kärlek. Till någon. För något. En matta som håller
länge. En matta som vävts, mätts och våndats över. En matta som kommit till under en
kvinnas kärleksfullt tålmodiga hand.

Kvinnorna i Vävstugan på Simpbylevägen samlar kraft, trådar, trasor och tid. Detta använder
de sedan i livets väv. Livets väv, som samlats och skapats med kunskap, erfarenhet, tid och
kraft. De väver väven tillsammans.

Med omsorg om varje tråd, med omsorg om varje slag och med omsorg om varandra väver de
livets väv.

Anette Grinde